Back to basics. Vardag och rutin på intågande.

Vardagen är snart här, och det är egentligen ganska skönt. Men julen och ledigheten i samband med den har varit välbehövlig. Sovit långa nätter, tagit det lugnt och knappt tränat. Det sistnämnda har inte varit frivilligt. En lättare men ack så irriterande variant av förkylning har hållit mig i sitt bittra grepp i snart två veckor nu. Inte har jag varit sängliggande men min temp vägrar sjunka. Har febern varit borta en dag eller två och jag vågat träna så har tempen stigit igen nästa dag. Jag har bara varit illa tvungen att acceptera läget. Nu anser jag ändå att min kropp har fått vila ordentligt, den kan helt enkelt inte kräva mer vila! Har vilat från träningen i ett sträck i dagarna 3 nu och samlat energi. Imorgon håller jag SOMA och efter det kör jag igång. Och så får kroppen helt enkelt acceptera det. Nyt riittää! (nu räcker det)

Ser ju onekligen härligt ut. Med snö.

Håller som bäst på planerar, funderar och skisserar min plan för våren 2014. Fokus, målmedvetenhet och resultat är ledorden för att komma dit jag vill. Min plan kommer att bestå av två olika delar. Första delen är ca 2 månader lång och leder till Vasaloppet (öppet spår). Sen kommer del två som sträcker sig fram till sommaren, alltså ca 3 månader. I del 1 kommer det främst att handla om att konditionsmässigt komma i sådan form att jag klarar av att ta mig fram 90 km på skidor, utan att ramla ihop på vägen. Mitt mål är endast att ta mig igenom, och förhoppningsvis utan att det är en riktig mardröm. Så nu kommer det att vara mycket konditionsträning i olika former; löpning, crosstraining, stakning och (om jag får tag i ett par) rullskidning. Sen kommer jag komplettera detta med funktionell styrketräning i gymmet, troligtvis en gång i veckan. Då ligger fokus på axlar, armar, bröst, rygg och mage. Och om det finns en gud eller någon som styr så ser han till att det kommer lite snö snart!!!

Del två kommer jag berätta mera om senare, men jag kan avslöja så pass mycket att det kommer att bli min tuffaste utmaning hittills....

Gott nytt år på er kära bloggläsare! Och kom ihåg. Nyårslöften är inget att satsa på, satsa på att att skissera upp en plan med delmål och huvudmål istället, som håller hela året ut. Och varför inte längre än så! Lycka till och ha det gött!

Min lekpark

Kommer ni ihåg den där känslan av att vara liten och ha massa spring i benen? Och hur kul det var när man kom till en rolig lekpark och full med energi kastade sig över gungorna, klätterställningen och allt annat skoj?

Den känslan har jag kvar i mig fortfarande. Gymet är min lekpark. Där får jag utlopp för min energi och får kasta mig in i olika övningar, testa mina färdigheter och utvecklas i det jag gör. Precis det man gör i en lekpark. Nuförtiden är det väl i lite mer kontrollerade former än när man var 5 år men iallafall...mer lek åt folket säger jag!

Vissa går omkring på gymet men sitt stoneface, 100 % fokuserad på träningen. Och det är bra, fokus går ofta hand i hand med kompisarna målmedvetenhet och hängivenhet. Och dessa tre leder oftast till resultat. Ofta är jag också väldigt fokuserad på mitt när jag tränar. Men ibland vill jag bara släppa loss, och leka. Testa nya övningar, se vad kroppen klarar av. Övningen kanske inte ingår i mitt program just nu, men jag vill ju bara leka lite. Stå på händer t.ex.. Jag ser det som lek eftersom det är så roligt att testa sånt, men samtidigt är det ju jättetufft och en väldigt utmanande övning. Iaf för mig.

Så mitt råd idag. Håll din plan, träna hårt, få resultat. Men nångång, våga testa nya saker, utmana dig själv och LEK med din fysik. Speciellt om motivation tryter och och du inte alls känner för att dra dig till gymmet, tänk på barnet i dig som älskade lekparken. Ta fram det barnet och iväg. Och så leker du av hjärtats lust och plötsligt har du gjort det tuffaste träningspasset på länge!

Idag vågade jag mig till gymmet och träna lite rygg. Efteråt lekte jag lite med TRX:en. I filmklippet ser ni en tuff och rolig övning. (Och ja, ni får skratta åt mitt fumlande)

Julstök och feber

Ja, det är så det är nu. Har varit krasslig hela veckan. Efter soman i måndags kände jag mig överkörd, helt enkelt. Och idag var jag hemma från jobbet med feber. Ja, inte är det kul, men det är att ta det som det är. Vila imorgon och sen hoppas jag vara igång igen. Så det gick åt skogen med träningen den här veckan, men hoppas förstås vara i skick så att jag kan träna i helgen.

Nå, ikväll fick jag ändå ett litet energiryck och det blev lite bakning och julstök på agendan. Hemlagad müsli och knäckebröd ala Ernst. Müslin gjorde jag av vad jag hittade i skåpen; havregryn, linfrön, nötter... Man tager vad man haver helt enkelt. Kollade in lite olika recept på nätet för att få guidning eftersom jag inte gjort müsli tidigare. Jättenyttig är den inte eftersom jag har sirap i den, men det känns ju bättre att äta den när man gjort den själv och vet vad som finns i den.

Receptet på knäckebrödet hittar ni här: http://www.recept.nu/ernst-kirchsteiger/smaratter-och-tillbehor/mjol/julknacke-a-la-ernst/

Mycket enkelt och supergott!! Imorgon fortsätter julstöket!

Och nu mina vänner, nu har jag ledigt i nästan två veckor. Som jag längtat efter detta. Hallelujamoment!

Sunday = Legday

Det är något speciellt med söndagar och gym. Då har jag oftast bra med tid, och det känns skönt efter alla korta och effektiva pass i veckan. Idag var det så igen, och vad passar då bättre än att drämma av ett riktigt ordentligt benpass. Så när många andra ligger hemma och mår lite halv dåligt och tar sig genom dagen med hjälp av en stor och flottig pizza och en 1,5 l cola (been there, done that), så spenderar jag tid med vikterna och stängerna. 

Har fuskat lite med benträningen de senaste veckorna så jag kände att jag hade lite att ta igen idag. Dessa övningar fick blodet att rusa i mina benmuskler idag:

• Benspark
• Liggande benpress med fokus på framsida lår
• Knäböj
• Legcurls
• Marklyft
• "Bentryck" i smithen (den jag filmade för en tid sedan)

Som avslutning körde jag igen en 50-reps:are i bensparken.

När jag kom till omklädningsrummet vek sig bokstavligen benen under mig och jag var nära att falla ihop.

DET, mina vänner, det är benträning på en söndag!

Här är en snutt från marklyften idag. Att filma sig själv när man tränar är jättebra för att få koll på tekniken. Här märkte jag t.ex. att jag borde svanka mer och komma djupare ner med rumpan. Så OBS! Inte perfekt teknik i denna video!

Ett hej från en tjej med full agenda

Oj oj vad det händer mycket hela tiden. Jobbar dubbelt nästan varje dag. Men jag kan inte klaga på att jag skulle ha tråkigt i varje fall. Det som känns jobbigt är att jag vet att jag har nån som ligger hemma och dels har extremt tråkigt och dessutom väldigt ont. Skulle vilja vara lite mera hemma just nu. Men har själv valt att ha så här fullspäckat schema så jag ska inte klaga. Och jag ser framemot min lediga självständighetshelg och min långlediga jul.

Det blir ju lite knepigt att få in egen träning när schemat är fullspäckat. Men det går! Har på senaste tiden blivit expert på att köra effektiva pass. 20 min här en halvtimme där. Superset ibland, dela upp passet ibland. Huvudsaken är att jag hinner köra igenom hela kroppen. Så alla där ute som påstår att det inte finns tid för träning, tänk om tänk rätt! Allt går. Och våga avsätta tid för ditt eget välmående! Det kan kännas jobbigt ibland att lämna familjen/partnern/vännerna och prioritera din egen tid, men i längden vinner dom också på att du mår bra! Så skippa det dåliga samvetet och prioritera din hälsa. 

Du är den viktigaste personen i ditt liv!

Och när Du mår bra kan du sprida massor med kärlek, glädje och omsorg till dina medmänniskor!

Ha en fin fredagkväll kära bloggläsare!

Min egentid idag. Axlar + gym+ jag + fredagkväll = sant!

Ljuspunkter i novembermörkret

Nu är den här igen. Den mörkaste tiden på året. Om jag eller min sambo skulle vara gud/härskare över världen skulle vi stryka november från kalendern. Världens mest onödiga månad. Men eftersom ingen av oss lär förvandlas till gud inom den närmaste framtiden är det lika bra att acceptera att november finns och att den inte kommer att försvinna.

Har dock några knep för att hålla humöret och orken upp när mörkret omsluter mig och allt känns tungt och grått.

Mitt favorit te just nu!

1 Grönt te- Som många av er redan säkert vet så är grönt te mycket nyttigt, och sägs förebygga en del sjukdomar. En orsak skulle kunna vara att grönt te innehåller en hög halt av antioxidanter vilka agerar mot fria syreradikaler. Om ni inte visste det så frigörs det fria radikaler i kroppen bl.a. när vi tränar och för att motverka dessa behöver vi antioxidanter. En annan bra antioxidant är C-vitamin. Grönt te ökar även ämnesomsättningen och kan därför underlätta viktnedgång. Därför är grönt te ofta en av ingredienserna i olika fettförbränningstillskott.

2. D-vitamin- Som ni säkert har hört så har rekommendationerna för D-vitamin nyligen höjts. Detta p.g.a att vi helt enkelt inte får i oss tillräckligt med D-vitamin här upp i norden, varken genom mat eller solljus. Och extra känsligt blir det förstås denna mörka årstid. På sommaren klarar vi oss rätt så bra. Men hela vinterhalvåret, och lite mer än det t.o.m, ser jag till att få i mig en rejäl dos D-vitamin. Och jag märker om jag inte ätit D-vitamin på en tid...jag blir tröttare.

3. Sömn- detta eviga tjat om sömnen. Men ack så viktig den är. Försöker sova 8 timmar, men om inte det lyckas så åtminstone 7. Hur mycket sömn man behöver är väldigt individuellt, men hur som är människan inget nattdjur. Så se till att få din skönhetssömn!

4. Frisk luft- Ja men visst, på med regnkläderna/vinterjackan vantarna mössan stövlarna m.m och ut med dig! Jag tycker verkligen inte om regn och rusk, men en liten stund de dagar de regnar och lite längre stund de dagar det är fint. En morgonpromenad, en liten promenad på lunchen, utomhusarbete...vad som! Har du hund är det lätt fixat, men annars, se till att få din dos friskluft varje dag. SEN kan du mysa ner dig i soffan, eller söka dig till gymets värme och svett.

5. Ät regelbundet- Hoppar du över nåt mål är det lätt att falla i svackan, och du blir trött och håglös. Ät helst med 3 timmars mellanrum. Och undvik att småäta där emellan. För mig kommer svackan på eftermiddagen, och då blir jag trött och håglös...och sötsugen! Men genom ett välbalanserat mellanmål med både proteiner och bra kolhydrater klarar jag mig ur svackan...och slipper sötsuget. Kom ihåg mellanmålet!! Det gör också att du inte är lika hungrig vid middagen. För vi vet ju alla, kraftig middag = dåsig och trött efteråt. Och oj va lätt det är att bli på soffan då!

6. Träning- självklart måste jag slå ett slag för regelbunden träning också. Du blir starkare, gladare, piggare och orkar mer! För mig egen del har det varit dåligt med träning den senaste veckan på grund av omtumlande omständigheter här hemma. Min sambo hamnade in på akut diskbråcksoperation förra fredagen. Inte kul! Men snart ska jag tillbaks till gymmet igen (och han också förhoppningsvis inom en inte allt för avlägsen framtid), för oj vad kroppen saknar det!

Hoppas du fått några tips på vägen så att du slipper slukas av mörkret. Och kom ihåg, snart vänder det!

Mera PumpaRumpa och BEN!

Gårkvällens benträning....skön och tuff! Rev bl.a. av en ca 10 reppare på 220 kg i liggande benpressen (se filmen).  Tror jag skulle klara ännu tyngre men hade lite dåligt med energi efter SOMAn.

De senaste veckorna när jag tränat ben har jag märkt hur starka mina ben faktiskt är. Och uthålliga! Troligen tack vare all cykling och löpning det senaste halvåret! Mina ben har i och för sig alltid varit rätt så starka men nu tycker jag det är "värre" än vanligt. Det är förstås jättebra med starka ben, men det som kan bli lite problematiskt är att jag har svårt att ta ut mig ordentligt i gymmet. Jag behöver köra rätt så tungt för att verkligen bli slut, och då gäller det att våga. Det går ju också att köra mera repetitioner på medeltungt eller ganska tungt. Men då handlar det också om att ta sig förbi den mentala spärren. Så är det ju med all styrketräning, ja all träning överlag, men jag tycker det är svårare att gå förbi den mentala spärren i gymmet än i löpspåret. Och framförallt när det gäller benträning. Men jag jobbar på det.

Sen gjorde jag en skön rumpövning igår också, som jag filmat åt er. Jag har döpt den till bentryck i smithmaskin. Och för er som inte vet, smithen är den ställning där det finns en stång men den sitter fast, alltså rör sig bara upp och ner.

Det roligaste under gårkvällens benpass var ändå när sambon efteråt sa att jag ännu skulle köra ett sista pump-giant set med 50 reps benspark. "- Kör rätt så lätt men inte jättelätt. Och så gör du så många du orkar i ett sträck, vilar några enstaka sekunder och fortsätter sen. Så håller du på tills du kommit till 50. " Sagt och gjort! Brände riktigt ordentligt. Efteråt kom den andra delen av team GPG (gubbar på gym), Connys träningskompis Tomas och sa att jag skulle göra samma sak som jag redan gjort. Jag har redan gjort det sa jag. Jaha, sa han, och så tittade han på vikterna på kört på.... "- Men int kan du ha kört på dom där vikterna!!? Vi kör ju på hälften mindre!!"

Tack bara hälsar den blivande muskelknutten till de två biffarna...hihi. :)

Riktigt tufft både för rumpan och resten av kroppen, eftersom man behöver parera mycket med coren i denna övning.

Nöjd! (OBS! Min teknik är inte perfekt här, jag borde ha stannat lite tidigare när jag trycker upp, och inte låta knäna gå i lås)

Energitjuvar och vardagsgrubblerier

Ibland känns det som att världen snurrar lite för fort. Mitt i allt vardagslunk händer liksom allting på en och samma gång, och man skakas om. Rubbas ur sin bana för en stund. Saker och ting ställs på sin spets. Livssituationen förändras, för en själv eller någon nära och plötsligt inser man att tiden gått väldigt snabbt. Vad hände egentligen?

Vardag är bra. Vardagslycka gillar jag skarpt. Men hur ska man undvika att vardagslyckan förvandlas till vardagstristess? Hur ska man göra för att själv rubba sina cirklar och verkligen SE sig själv och det man har omkring sig. Modern psykologi i ett nötskal (enligt min tolkning): DU är den viktigaste personen i ditt liv. Om du inte älskar dig själv kommer ingen annan att göra det heller. 

Hur ska man lyckas vara sig själv till lags och samtidigt  älska sin nästa så som sig själv. Förstår ni vad jag menar? Alla vill vi hjälpa. Det är mänskligt. Alla vill vi känna oss behövda och uppskattade. Och det lättaste sättet att känna sig behövd är att hjälpa andra. Men när blir det till förmån av oss själva?

Energitjuvar. Vad är det? Det är en person i din omgivning som tar mer än han/hon ger. Som suger musten ur dig. Som gör dig på dåligt humör. Gör dig av med energitjuvarna i ditt liv säger också den moderna psykologin (igen, min egen uppfattning av den). Visst det är ganska enkelt. Sluta svara på samtal och meddelanden, radera personen från din vänlista på fb. Det är den enklare och fegare vägen. Är du lite modigare förklarar du förhoppningsvis för personen att du inte kan vara dennes liv mera. Hur som, gäller det vänner eller bekanta är det relativt enkelt att rensa bort energitjuvarna ur ditt liv. Eller enkelt är väl och ta i, men iallafall möjligt. Men vad händer sen om energitjuven är en kollega, klient eller ännu värre...en familjemedlem? Om du av en orsak eller annan tvingas ha energitjuvar i ditt liv som du inte kan rensa bort måste du tänka om. Du kan aldrig förändra en annan människa. Vill förtydliga detta med ett litet scenario som jag tror flera kan känna igen sig i (men förhoppningsvis inte):

Två människor blir kära. Det är lyckliga, det är amorspilar, fjärilar i magen, rosa moln...you name it. I början är det andra personen den bästa människan som nånsin satt sin fot på denna jord, i din mening. Efter en tid kommer vardagen emot. Allting är fortfarande i ett litet rosa fluff men ändå vardag. Ännu en tid går och du börjar så småningom hitta de små sakerna som du retar dig på, de saker du älskade i början. Lite vardags"gruff" uppstår och du önskar att din partner skulle bli lite bättre på det, och göra det och det annorlunda. Kan han/hon inte förstå att man inte kan säga eller tänka si och så? Och du är inte sen att påpeka allt detta. Efter tillräckligt många gräl kanske din partner ändrar på ditt och datt, undviker att säga si och så. För husfridens skull. Och så fortsätter det, tills du en dag inser: Vem är denna människa jag lever med? Det är iallafall inte den person jag blev kär i!

Min point är alltså att du inte kommer nån vart om du ska försöka förändra en annan människa. Och om vi går tillbaka på energitjuven, den som du inte kan göra dig av med, så står vi troligen snart på ruta ett igen om vi ska försöka ändra denna person. Det du kan göra är att tydligt klargöra din ståndpunkt i olika frågor, och hoppas att den andra personen förstår. Men i vissa fall känns det som att "inget går in i den personens hjärna, och jag måste stå ut med det dag ut och in". Då måste du helt enkelt ta avstånd. Kanske inte rent fysiskt, kanske inte genom att rensa personen ur ditt liv. Men genom att skärma av dig. Låt det inte komma åt dig. Jag har t.ex. haft klienter som varit riktiga energitjuvar, som jag inte kunnat "ge" åt nån annan (eftersom jag varit den enda tillgängliga terapeuten). Då man försökt upprepade gånger utan att det uppskattas eller utan att det ger resultat måste man till slut välja. Går det inte att avsluta "relationen" måste man ändra sitt sätt att hantera den. Stäng av, låt det inte nå dig. Det är inte enkelt, men det går.

Tillbaka till att förändra andra. Ofta stöter jag på situationer då mitt yrkesval och mitt intresse för hälsa och träning ställer till det lite för mig. Jag är yrkesskadad som det heter. Brukar säga att det gör ont i mitt fysioterapeutiska hjärta när jag hör att nån person lever si eller så. Slavar med kosten t.ex. hoppar över frukosten, skippar mellanmålet och tar en kopp svart kaffe och kanske en kaka. Äter lunch men skippar middagen... Samma sak när det gäller träning. Sätter upp mål, försöker en tid och ger sedan upp. Eller dålig hållning, sliten hud, hår, övervikt som beror på dåliga levnadsvanor....ja listan kan göras lång. Sen kommer jag på mig själv, och påminner mig själv igen en gång. Jag kan inte förändra en annan människa. Alla andra anser inte att det levnadssätt jag valt är det rätta. Och då är jag inget praktexemplar. Men jag har min livsfilosofi....en kropp för livet. Men jag kan inte tvinga den på andra. Inte om de inte själva vill.

Del 2. Kosten: Du blir vad du äter!

Det är ett väldigt omdiskuterat och omdebatterat ämne det här med kost. Men i grund och botten är det busenkelt. Men ändå så svårt. Personligen tycker jag att det känns som att ju mer man lär sig desto mindre kan man. Det kan vara lätt att tappa bort sig i ett virrvarr av LCHF, 5:2, soppor och puréer, viktväktarna och gud-vet-vad.... Men i grund och botten handlar det om en enkel liten ekvation. IN och UT.

What goes in must come out!

Nu menar jag inte riktigt så bokstavligt som det låter, men...för att gå ner i vikt behöver ditt energiintag (alltså det du äter) vara lägre än din energiförbrukning (alltså det du gör av med). Svårare än så är det inte. Och sen tvärtom. Om du vill gå upp i vikt, eller i mitt fall, bygga muskler, behöver ditt energiintag vara större än din energiförbrukning. Det är detta som i den magiska bodybuilding/fitness världen kallas för att bulka! 

Energiförbrukning

Hur gör man då för att få reda på hur mycket man gör av med (energiförbrukning) och hur mycket man bör få i sig (energiintag)? Ett sätt är att boka en tid på ditt gym (finns säkert möjlighet på andra ställen också) och göra en kroppskompositionsmätning. Då får du reda på allt; vikt, fettprocent, muskelmassa, benmassa, inre fett, fysiologisk ålder och, det viktigaste i det här sammanhanget, din basala ämnesomsättning. Det sistnämnda innebär hur mycket energi din kropp förbrukar i vila, alltså bara för att upprätthålla kroppens basala funktioner. Och det kan vara ganska mycket. För mig brukar den basala ämnesomsättningen ligga runt 1700- 1800 kcal. Men då är ju jag ganska tung, och har ganska mycket muskelmassa. Ju mera muskelmassa du har desto högre är din basala ämnesomsättning. För mer muskler kräver mer energi för att hålla igång kroppen. Detta leder oss direkt in på att ju mer muskelmassa du har, desto högre fettförbränning har du. Därför är styrketräning ett ypperligt sätt att gå ner i vikt och forma kroppen. 

Men tillbaka till energiförbrukning. Man kan också söka på nätet efter BMR (basic metabolic rate) och då hittar man olika uträkningsmetoder. Jag räknade nyss ut hur mycket kalorier jag behöver per dag genom en  BMR kalkylator. Den sa att jag behöver 2555 kcal/dag. Man får ju ta dessa med en nypa salt, men i detta fall tror jag det stämmer ganska bra. Man behöver ju också räkna med hur mycket man gör av med när man sätter till hur mycket du rör dig. Detta räknas ut automatiskt om du gör det på nätet. Gör du det på ett gym kan den som gör mätningen hjälpa dig räkna ut det. Nu när du har koll på din energiförbrukning är dags att få koll på energiintaget.

Energiintag

Jag har i något att mina tidigare inlägg gett förslag på hur du kan få koll på vad du stoppar i dig. Det första steget är att skaffa en hushållsvåg, det behöver du för att få koll på exakt vad du stoppar i dig. (En liten tröst här är att du inte alltid kommer att behöva väga din mat, men du behöver göra det en tid så du får koll). Sen behöver du i några dagars tid väga och skriva upp vad du äter. Och då menar jag ALLT!!. Ja men det var ju bara en ask läkerol....(ca 70 kcal, jag vet...och 70 kcal är ändå 70 kcal!)

Nu då. Nu behöver du räkna ut hur mycket energi maten du vägt och skrivit upp innehåller. Det gör du, igen med hjälp av nätet. Jag tycker själv att fineli.fi (det går att välja svenska som språk) är en bra sida. Där finns de flesta livsmedel vi har i Finland (och på Åland). Finns säkert någon motsvarande sida med svenska livsmedel. Sen är det bara att räkna ihop hur mycket energi du fått i dig under dagen. Gör gärna detta i några dagar. Och utgående från detta kan du sedan dra olika slutsatser om vad du ska äta, och vad du ska undvika. Verkar det krångligt? Ett annat sätt är att anlita en personlig tränare, dietist el dyl, någon som är insatt i kost och träning (gärna båda, det är en fördel), och denna person kan hjälpa dig med ett kostupplägg.

En annan sak att komma ihåg när man vill få koll på kosten är naturligtvis; vad sätter du på tallriken och i vilken proportion? Proteiner och fibrer mättar mera på färre kalorier, och håller blodsockret på en jämnare nivå, jämfört med snabba kolhydrater. Så här följer några punkter att tänka på om du vill få till en vettig kosthållning: 

• ät mera proteiner i form av kött, fisk, ägg, fågel, kvarg, grynost
• om du äter kolhydrater (bröd, pasta, ris, flingor, potatis osv), välj fullkornsprodukter och produkter som är så lite förädlade som möjligt, t.ex. råris istället för vitt ris. Och ät dessa i mindre mängd. 
• Ät mycket grönsaker som genom att de fyller ut magen och innehåller mycket fibrer ger mättnadskänsla på väldigt få kalorier

Min plan

Mitt eget kost tänk baserar sig mycket på allt jag skrivit ovan. Just nu väger jag inte min mat eller räknar kalorier. Detta av den enkla orsak att jag anser mig ha ganska bra koll från tidigare. Som jag nämnt tidigare så är jag just nu inne i en period då jag vill bygga muskler. Däremot behöver jag inte direkt bulka, eftersom jag "har att ta av" om vi säger så. Så jag vill hellre att min procent i muskelmassa möts med fettprocenten, alltså att i takt med att muskelmassan ökar minskar fettprocenten, utan att vikten ändras nämnvärt. Så jag ligger inte på ett energiunderskott, för då bygger man inga muskler, men jag ligger ungefär så att jag förbrukar det jag får in. Och sen skulle jag gärna tappa liite vätska, för det har jag ganska mycket av just nu, så därför försöker jag hålla kolhydratintaget ganska lågt. Jag sätter in kolhydraterna framförallt före och efter träning, då de behövs som mest.

En vanlig matdag i mitt liv just nu ser för det mesta ut som följande: 

• Frukost: Proteinpannkaka gjord på ägg, lite proteinpulver, lite kokosflingor, lite havregryn och en skvätt mjölk. Serveras med bär. (mättar otroligt bra)
• Lunch: Sallad med tonfisk, fetaost/grynost, surt äpple och tomat
• Mellanmål (SÅ VIKTIGT!): proteinpudding eller kvarg med bär/frukt
• Middag: kött, kyckling, fisk med (lite) potatis eller ris (fullkorn, rå eller rött), grönsaker
• Efter träning (de dagar jag styrketränar): proteinshake
• Kvällsmål (om jag styrketränat brukar proteinshaken räcka som kvällsmål): annars, kvarg eller grynost med saftsoppa

It dosen't matter how hard you work at the gym if you don't control what you put on the plate!

Tack för ordet! Hoppas det gav något matnyttigt!

In my happy place!

Det ska synas när man tar i....*harkel*

Idag var det riktigt kul att gymma! Kände mig i rätt så bra form, speciellt med tanke på att det ännu bara är min andra styrketräningsvecka. Och det är ju ofta så det fungerar när man gör något nytt, eller något man har haft paus med. De första resultaten kommer snabbt, sen kan det stagnera lite. Men just nu njuter jag för fullt!!

Idag var det triceps och axlar som stod på schemat.

Min plan, del 1. Träningen.

Kände mig rätt så bitig ikväll :)

Lovade er att ni efterhand skulle få ta del av min plan och mitt upplägg. Idag tänkte jag berätta lite hur jag tränar just nu. Idag kickades en ny träningsveckan igång. Så skönt! Ikväll var det soma + ett bröst och biceps pass i gymmet. De pass jag drar på gymmet räknar jag inte med i min träningsplan, eftersom det inte är min "egen" träning, men de finns ju där och de ger något de också.

Men sen gällande min styrketräning så har jag nu ett upplägg som jag kommer att följa åtminstone till årsskiftet. Jag tränar de dagar jag hinner bäst, eftersom jag har så pass mycket annat nu också får jag klämma in träningen då jag hinner. Men i följande ordning blir det:

• Bröst + biceps
• Rygg
• Axlar + triceps
• Ben

Själva passet ser ut som följande. Kör 3-4 övningar per muskelgrupp (förutom benen, där det blir 1-3 övningar/muskelgrupp). I varje övning gör jag tre set med ordningen 15 reps, 12 reps och 8 + restset. Det sistnämnda är det jag har förklarat tidigare, alltså kör 8 reps, vilar 10 sek och kör sen så många jag orkar. Gillar upplägget, får bra kontakt med muskeln. Detta upplägg är ett klassisk, ganska enkelt byggarupplägg. Vill inte göra det för svårt. Det viktigaste för mig är att få bra kontakt i övningarna, bra tryck i musklerna och självklart att våga ta ut mig till max. För som sagt....nu ska det byggas muskler!!

I del 2 kommer jag att skriva om mitt kost"tänk" och upplägg under denna byggarperiod. Stay tuned!

Och slutligen, mottot som slaviskt efterföljs i mina träningskretsar:

  Go hard or go home!

För tjock för att vara instruktör?

Läste två intressanta blogginlägg här om dagen, och blev inspirerad att skriva om ämnet själv, eftersom jag kände igen mig i mycket av det jag läste.

För två år sen fick jag frågan: tycker du att du är inspirerande som instruktör? Detta var under ett utvecklingssamtal och jag fick fundera en stund innan jag svarade.

Efter lidingöloppet =Lycka!

Vid detta tillfälle var jag ganska ny som instruktör, och dessutom hade jag en övervikt på ca 10 kg (om man ser till BMI- vilket jag för övrigt helst inte gör), en fettprocent på ca 30 % och ja...var kanske inte i topptrim så där överlag. Men mitt svar blev ändå "ja, det tycker jag att jag är". För vad definierar en bra instruktör? För mig är det någon som sprider träningsglädje och energi, vågar bjuda på sig själv och ett stort plus är om denne själv är hälsosam och vältränad. Men då kommer vi till en väldigt mycket svårare fråga: var definierar en hälsosam och vältränad människa?

När jag var yngre trodde jag att tjock = otränad och ohälsosam och smal = tränad och hälsosam. Typ. Och det kanske fler tror? Men nu vet jag bättre. Vad hälsa innebär är en helt egen historia, skulle kunna skriva flera sidor om bara det. Men för att hålla mig till sak, en smal människa behöver inte vara vältränad och hälsosam, och en tjock människa  behöver inte vara otränad och ohälsosam.

Det är ingen som nånsin har sagt rakt ut åt mig "borde inte du som tränar så mycket vara smalare" eller "hur skulle du kunna sprida träningsinspiration som inte själv går omkring med sixpack", men tanken har funnits hos mig själv. Det är det som har hindrat mig från att bli instruktör tidigare. Redan som 17-åring blev jag tillfrågad om jag ville bli spinninginstruktör, och även om jag var frestad redan då protesterade rösterna hejvilt i mitt huvud:  "hur skulle JAG kunna bli instruktör!! Hur skulle jag som inte är jättevältränad med synliga magmusklerna och storlek 34 kunna inspirera andra? Om man ska vara instruktör måste man väl ha flås som en elitidrottare? För herregud om det skulle höras att INSTRUKTÖREN blir andfådd under passet!!!"

Ett av första styrketräningspassen i höst.
Hull finns det, men min resa har bara börjat.

Hmm....nånting hände på vägen. Visst tycker jag fortfarande att en instruktör gärna får vara vältränad, men i något skede har jag ändrat uppfattning om vad vältränad innebär för mig. Och om jag känner mig vältränad och kan utstråla självsäkerhet i den kropp jag har så kan även sprida träningsglädje och inspiration till andra. Vad jag gör med min kropp definierar hur vältränad jag är, inte hur jag ser ut! För några veckor sen när jag skrev om mitt lidingölopp så konstaterade jag att NU anser jag mig vara vältränad. Efter en sådan prestation kändes det befogat. Det kan ju anses lite konstigt att jag när jag nu gått in en ny period, en styrketräningsperiod och strävar efter ett yttre ideal, ändå anser jag att det inte är det ögat ser som definierar hur vältränad man är. Eller är det så konstigt egentligen? För även om resultatet jag strävar efter handlar om det yttre idealet så är ju det inte hela sanningen. Jag gör ju nånting med min kropp när jag styrketränar, och jag utvecklas och blir starkare. Och det är ju inte så att det bara är musklerna som växer när man styrketränar. Det händer en hel annat också, och speciellt om man går in i en dietperiod. Men det är en helt annan historia.

Ren och skär träningsglädje.

Tillbaka till rollen som instruktör. Sen jag började dra pass har jag gått från lätt överviktig med medelmåttig kondition till triathlet med riktigt bra flås till att bli framröstad till årets formslipare, till att igen ha "lite" hull ovanpå musklerna. Ändå har min utveckling som instruktör inget med något av ovanstående att göra. Hur bra instruktör jag är handlar helt och hållet om hur bra jag kan driva andra till att göra sitt bästa. Och självklart behöver jag ha en fysik som gör att jag orkar hela passet med bra teknik och energi, för att visa att det är möjligt. Men om jag blir lite andfådd nån gång emellanåt, det är ju bara mänskligt! Så länge jag kan prata så att folk vet vad de ska göra....annars kan det bli lite jobbigt! En liten instruktörshemlighet är att man faktiskt får en ganska rejäl kick av att dra en klass, och då orkar man mera än man annars skulle göra.

Resultat efter min första riktiga diet.
Allt går bara man vill! Träningsglädje är också
att nå de mål man satt upp.

Jag har alltid sagt att ett av mina mål här i livet är att sprida träningsglädje. Det är därför jag vill jobba som instruktör. Det är därför jag skriver träningsblogg. Det är därför jag blev fysioterapeut. Sen på ett personligt plan vill jag testa på en massa olika saker inom träningens underbara värld. Jag vill utmana och utvecklas. Jag vet vad jag behöver göra för att ha en utåt sätt vältränad kropp. Men då handlar det inte så mycket om träning, utan mycket mer om kost. Och det är min akilleshäl, det är därför är jag inte alltid är i topptrim. Men att vara vältränad, rent fysiskt, att ha en kropp som är stark och uthållig och tålig, DET kommer jag alltid att se till att jag har!

Så njut av glädjen det finns i att röra på sig. Njut av vad du kan göra med din fantastiska kropp. Och trivs du inte, mår du inte bra i din kropp, se till att göra något för att förändra det så att du kan må bättre. Men underskatta aldrig det du har, din kropp är ditt heliga tempel och ditt livs viktigaste redskap. Ta hand om den och njut av att göra det!

Ett nytt kapitel!

Dag 1. Come on weights, bring me the muscles!

Äntligen har jag kommit igång! Min efterlängtade styrketräningsperiod började IDAG. Lite förhinder med jobb, sjukdom och resa förra veckan försenade min start med en vecka, men nu tammetusan!

Min egen träning har verkligen blivit åsidosatt på sistone, och känner mig därför inte alls i form. Är inte jätteroligt att granska sig själv i spegeln på gymet. Visst ser jag bitig ut i vissa övningar, men oj vad det finns mycket hull ovanpå musklerna just nu. Men idag är som sagt dag 1. Vänta bara tills dag 50, dag 100 och dag 200 osv... Då ska ni få se! Kommer efterhand att presentera mål, delmål, träningsupplägg och kost"tänk" + schema. Nu ska den här bruden bygga muskler! (och därmed var redan mitt huvudsakliga mål presenterat, även om det inte är tillräckligt konkret som så)

Hoppas du vill följa min resa till mitt ideal!

I dessa förkylningstider...

Jaha, hon ligger hemma, och han, och hon...och nu är det hennes tur. Men JAG känner mig pigg och stark och frisk som en nötkärna! Så lät det förra veckan. Och jag var verkligen pigg och stark...ända till söndag kväll då jag började frysa och huttra som ett litet asplöv innan det faller av pinn.

Vad gjorde jag för fel? Kan man undra. Kanske inget alls. Men jag vet att jag sov för lite/för dåligt förra veckan, och jobbade för mycket. Då går det så här. Dessutom kanske jag inte ätit tillräckligt med bär, grönsaker, lök och honung. Eller så har jag inte skött min handhygien. Hur som helst så håller jag på bli sjuk. Eller är det redan. Slut är jag iallafall. MEN, denna gång tänkte jag försöka mota Olle i grind, och iallafall inte bli mer sjuk, utan snabbt frisk istället. Tack vare en liten påminnelse på facebook vet jag nu hur. Har du 15 min av ditt liv (om du redan är sjuk har du garanterat det), titta då på detta lilla videoklipp och ta till dig av tipsen. Så smart. Så enkelt. Sunt bondförnuft...som vi ändå oftast lyckas glömma.

Strävan- Tankar om förkylningar.

Det var bara det jag ville säga idag. Sköt om dig, stärk ditt immunförsvar och håll dig frisk!

Puss och kram, syns på stan (fast nån puss får du inte av mig de närmaste dagarna)

En vecka i morgonträningens tecken

Klockan på väckning, tidigt. Det har varit veckans melodi. Varför? Jo för att morgonträna såklart! Eller någon självklarhet är det egentligen inte, för jag är annars rätt så dålig på att stiga upp tidigare än jag måste. Men när man bestämmer sig så är det ju så attans skönt.

Denna bild vill jag ha med för att påminna er, kära bloggläsare,
om vilken underbar tid vi lever i just nu. Njut!
Bilden är lånad av Strävan på Facebook.

Tisdagen började som jag redan berättat i yogans tecken. Eftersom det var så skönt bestämde jag mig för att träna på onsdag morgon också. Då blev det gym för hela slanten. Körde rygg med följande upplägg:

- Pulldowns med stång
- Latsdrag
- Sittande rodd
och avslutningsvis övningen i filmklippet nedan
- Bred rodd med stång.








Har filmat snett nerifrån så det ser lite konstigt ut med vinklar och dyl, men det är alltså framförallt övre delen av ryggen som är i fokus. Den gymträning jag kör just nu (än så länge sporadisk), kör jag med upplägget 15-12-8+ restset. Det är det sistnämnda som ni ser i filmklippet, alltså kör 8 reps, vilar 10 sek och kör så många reps det går. Gillar upplägget, för man blir ordentligt uppvärmd i de två första seten, och får bra pump, och sen får man ta ut sig ordentligt i sista setet.

Det är sambon som tipsat mig om upplägget.




Idag var det dags för morgonträning igen, för vem kan tacka nej till frukost på gymet!! Med bl.a. hembakt hemvete, namnam! Så imorse fick coren sig en ordentlig omgång i ett pass cxworx. Det var tungt, det var länge sen jag gått på det passet, men det var ändå skönt att märka att coren blivit starkare. Troligen tack vare soman, jeij! ;) Och efter träningen blev det som sagt god frukost.

En riktigt skön träningsvecka har det varit hittills. Imorgon blir det troligen att fara och heja på lite kanonloppsdeltagare. Vet inte hur många gånger jag har fått frågan de senaste dagarna: "-ska inte du springa kanonloppet??" Nej, inte denna gång. Det känns lite "been there, done that" för mig. Och efter lindingöloppet känner jag inte att jag direkt har något behov av det. Dessutom, lindingöloppet var roligt att springa, det var inte kanonloppet! (läs: lera lera lera) Men det är ju bara min erfarenhet. Men jag önskar stort lycka till till alla som ska springa! Kom ihåg, it,s all in the head! Alltid.

Med de orden säger jag tack och go'natt, denna fröken är redo för sängen. Puss på er!

En smått fantastisk morgon

Idag började jag dagens på skönast möjligaste sätt...nej inte det ni tror ;) Men med yin yoga på yogahuset So Ham. Yin yoga är en passiv och lugn yoga där man sitter eller ligger i olika positioner och bara med andningens och tankens kraft försöker få kroppen att slappna av. Underbart var det och något jag saknar och behöver i mitt liv.

Har dels genom soman och dels genom min kollega blivit nyfiken på yoga på sista tiden. Och idag kom jag mig äntligen iväg. 05.45 ringde klockan imorse, och nu efteråt ångrar jag det inte en sekund. Vilken kraft och energi jag haft i kroppen idag! Och ändå ett skönt och behagligt lugn. Efter en gång! Tror att yoga är något varje liten människoskrutt där ute borde syssla med. För i dagens stressade vardag behöver vi hitta den där tiden för oss själva, tiden då vi sätter oss själva i fokus en stund och vänder blicken inåt. Kroppen har så mycket att berätta åt oss om vi bara vågar och lär oss lyssna.

När har du senast vänt blicken inåt och verkligen lyssnat på vad din kropp vill berätta för dig?

Det är inga konstigheter. Det är inte svårt. Bara ta dig tiden och lyssna. Jag tror att vi genom att lyssna och lära känna vår kropp kan, om inte bota, så åtminstone förhindra och lindra skador, förslitningar och "krämppor". Inte så illa eller hur?

Blir definitivt mer yoga för mig framöver, för min kropp har mycket mer att berätta för mig. En 26-årig livshistoria till och med. Om det vill sig väl. 

Tid att varva ner och känna efter

Känner mig för tillfället rätt fri. Fri som en fågel. Hade bestämt mig redan innan lidingöloppet att jag efteråt skulle ta en liten paus. Paus från träningsmåsten. Andas och känna efter.

För ett och ett halvt år sen, i mars 2012, började jag träna riktigt målinriktat, med sikte på triathlon. I ett halvt år hade jag ett strikt träningschema jag följde. Efter triathlon bestämde jag mig för att springa kanonloppet och träningen inriktades på det. Igen med en noggrann plan. Efter kanonloppet började jag styrketräna igen. Målet och planen bestämdes, målet var att bygga muskler och ett träningsschema fanns förstås hela tiden och gav inte utrymme till allt för många utsvävningar.

2013 kom och nu var det dags för en riktig konkret plan med ett väldigt tydligt mål. Om du vill läsa mera om det kan du gå in här: Mitt mål- Min plan. En strikt 7 veckors diet väntade. Efter dieten och resan som följde som belöning väntade nästa utmaning. Jag bestämde mig för att göra en svensk klassiker. Sen början av mars har jag hela tiden haft ett lopp som väntat inom en inte alltför avlägsen framtid. Vätternrundan, vansbrosimningen, kärringssunds triathlon och nu senast lidingöloppet. Träningen har varit tuff och målinriktad. För det är ju så man får resultat.

Om ca 5 månader väntar Vasaloppet, eller öppet spår. Och inför det kommer jag självklart att behöva träna, för skidning är definitivt inte min starka sida. Men nu känner jag att det finns utrymme för en liten lucka. Jag känner att jag behöver en liten paus från alla måsten. Det betyder inte att jag skulle sluta träna, långt ifrån. Men jag kommer inte längre ihåg hur det är att träna "bara" för välmåendets skull. Att träna det man har lust med för dagen. Det är ingenting som fungerar i längden, inte för mig. Jag behöver ha mål med min träning, både kortsiktiga och långsiktiga. Men 2 veckor ger jag mig själv. 2 veckor då jag för göra precis vad jag vill, träna bara det jag har lust med.

Sen kommer nya mål. Och även om vasaloppet finns där i bakhuvudet så är det annat jag kommer att sätta fokus på. Har längtat tillbaka till gymmet, och nu är det dags. Dags igen att börja forma kroppen, steg för steg mot mitt ideal. Can´t wait!

Stabil och endorfinhög, från start till mål

Då var det dags igen för "lilla" kroppen att visa vad den går för. Vet inte var denna vilja av stål kommit ifrån. Börjar bli beroende av kickarna det ger. Utmaning. Smakar på ordet. Att testa gränser, att göra något man inte gjort innan. Våga försöka. Våga vinna över sig själv och krossa ett mål och se framemot nästa. En resa utan slut.

Vad driver mig? Det är nog bland annat fascinationen över kroppens fysiska prestationsförmåga. Och när man kombinerar den med den mentala styrkan försvinner gränserna. Du har kraft att ta dig hur långt som helst. Om du vill.

Pirrig och nervös, på väg till start.

3.06. Räknade ut tiden samtidigt som jag spurtade över mållinjen. En fantastisk känsla. Jag hade krossat mitt mål. Igen en gång. Det kanske inte är konstigt för andra, men för mig är det ännu helt ofattbart att jag är så pass vältränad som jag är. För det vågar jag säga att jag är nu, vältränad. Anser att det är berättigat när man kan ta sig igen 30 km terräng, backe efter backe, utan att kraften sinar märkbart. Varje uppförsbacke var en ny utmaning, och jag tog sats och sprang upp. Och jag njöt. Oj, vad jag njöt. Kände kraften i benen, kände hjärtat slå starkt och stadigt och pulsen var under kontroll. Aldrig kom väggen emot, aldrig kände jag att jag behövde sakta ner eller stanna. Att springa förbi alla som gick i uppförsbackarna gav en rejäl kick. Stabil och endorfinhög från start till mål.

Kilometer för kilometer tog jag mig igenom. Ett steg i taget, precis som i resten av livet. Ena foten framför den andra. Precis som i löpsteget, ena foten på jorden, för stabiliteten, styrkan och nuet. Andra foten i luften för drömmar, mål och allt som ligger framför.

Mental träning och uppladdning

Ännu en fredag är här. Idag är det fortfarande ganska rått och kallt ute, solen skiner och ibland kommer det en liten regnskur. Likadant som det varit de senaste dagarna med andra ord. Jag sitter och funderar om jag ska koka en kanna kaffe åt mig eller inte...huvudet som känns som tuggummi säger att det skulle vara en bra idé!


För första gången den här veckan har jag lite tid för mig själv, lite tid att sitta ner och tänka efter känna efter. Börjar ladda mentalt inför morgondagen. I veckan har jag haft fördelen att få gå på två föreläsningar genom jobbet. Bägge berörde ämnen som arbetsglädje, motivation, inlärning och välmående sett ur ett helhetsperspektiv. Även mental träning tangerades och jag påmindes igen om hur viktig den mentala träningen är. För varje gång vi gör något skapar vi spår i hjärnan., och varje gång vid upprepar samma sak så blir spåret djupare. Detta fenomen kallas inlärning, något de flesta av oss borde vara väl bekanta med. Men nu till det intressanta. Varje gång vi tänker att vi gör något, alltså föreställer oss att vi gör ett moment, så blir spåret också djupare. Mental träning. För hjärnan vet inte skillnad på om vi gör det på riktigt eller om vi bara "fantiserar". Mental träning är den magiska lösning som gör skillnad, som kan ta oss hela vägen. Som skiljer de stora idrottsmännen och kvinnorna från de som bara nästan lyckas.

Inför vätternrundan mentaltränade jag en hel del, både medvetet och omedvetet. Jag gick igenom loppet, försökte föreställa mig hur det skulle vara, och lade upp strategier. Och jag tror det var till min fördel, definitivt. Samma sak har jag tänkt göra inför lidingöloppet, men jag har ju inte hunnit! Veckan har igen varit galet intensiv, och dagarna har rusat förbi. Men idag har jag tid. Och jag började egentligen igår kväll när jag varit och hämtat posten. Där bland fanns nämligen mitt startbevis tillsammans med ett informationshäfte om tävlingen, inklusive karta och banbeskrivning. Nu hade jag något att utgå från, och kunde börja föreställa mig hur det kommer att vara.

En liten kort joggtur ska jag göra idag också, en lätt en. Bara för att förbereda benen och huvudet på att det kommer att hända något snart, be prepared! De praktiska förberedelserna är också i full gång, har varit och införskaffat skavsårsplåster idag (har 8 skavsårsplåster sammanlagt på fötterna nu). Har ju haft mycket problem med skavsår under mina långturer, och borde egentligen haft andra skor, men jag kunde inte börja byta skor bara några veckor innan loppet. Så nu är compeed min sanna vän.
Maten är också lika viktig som alltid. Alla kanske inte tror på kolhydratuppladdning, men det gör jag. Och vi vet ju att om vi tror på något fungerar det också. Så idag är det mycket mat, och då framförallt kolhydrater som gäller.

Kroppen och knoppen. Fysisk och mental förberedelse. En helhet. Alla bitar faller på plats vid rätt tillfälle, det är det som avgör. Nu kör vi!

På önskelistan till tomten- Funktionellt utegym

Detta funktionella och kompletta utegym vill jag ha!!! Vem kan tänka sig bygga åt mig? (el köpa)
Tänk att ha detta på stugan, eller varför inte längs motionsslingorna i stan? Me want.

PumpaRumpa hardcore!

Nu har jag äntligen kommit till skott och skapat en youtube kanal så att jag kan lägga upp filmklipp här på bloggen. Idag blir det pumparumpa- programmet som jag och sambon filmade i somras.

Filmklipppen representerar inte ett helt träningsprogram, utan dessa övningar kan du använda dig av för att komma åt rumpan lite extra. Riktigt bra övningar för att pressa allt ur gluteerna! Visste ni förresten att gluteus maximus (stora sätesmuskeln) är kroppens största muskel? Så icke att förglömma rumpan när ni beger er till gymmet!

Snart börjar min styrketräningsperiod igen...längtar!

I filmklippen ligger fokus på att visa tekniken, därav de lätta vikterna.

Alternativ här är ett ben i gången.

Filmat av: Conny Nylund

Jag har blivit bättre!

Ja, så kändes det verkligen idag under veckans långlänk. Mellan varven kändes som att jag hade någon som tryckte på bakifrån "snabbare, snabbare, kom igen!" hörde jag i huvudet.

Idag sprang jag min tredje och sista långlänk, och på lördag gäller det på riktigt. Då är det backar och terräng....i 30 kilometer! Värre än ett maratonlopp säger vissa. Vad har jag gett mig in på!!!?

Men utvecklats har jag under dessa veckor. Den första långlänken på 20 km som jag sprang för två veckor sen kändes verkligen seeeg, och tråkig...och jobbig. Förra veckan sprang jag 18 km på föglö och det gick helt okej, men det var ändå jobbigt. Mest pga skoskav. Idag ville jag springa lite längre, så att inte hoppet till 30 km skulle bli sååå långt. Så nästan 22 km blev saldot idag. Och vilken känsla! Visst var det jobbigt, men ändå, på slutet hände något häftigt. Dom sista kilometrarna fick jag plötslig ny energi, och kunde trycka på lite till! Och varje gång det blev tungt idag (det går ju i vågor), upprepade jag för mig själv- det är bara mjölksyra, spring igenom, det är bara mjölksyra- snart är det förbi! Och visst är tankens kraft häftig, och oerhört viktig. Det är ju det det handlar om när det kommer upp till sådana här sträckor, att klara av det mentalt!

Så jag kommer att fixa det, det vet jag. Och målet? Ja målet är förstås att ta sig igenom i första hand (har en tendens att snubbla titt som tätt när jag springer i skogen). Men jag vill komma under 3 h 15 min, och det ska INTE vara omöjligt!

Önska mig lycka till, nedräkningen har börjat!

Puss på er alla läsare och trevlig lördagkväll!

          Dagens resultat                                                                                 Förra veckans resultat

Plus och minus

Fotograf: Conny Nylund

Idag har det varit en bra dag. Igår var det inte en bra dag. Igår var det en svart dag. Låter hemskt, men så var det verkligen. Och jag tror inte det var bara jag, verkade som att många hade en dålig dag igår. Kanske var något i luften?? Men min dåliga dag höll i sig från morgon till kväll. Ännu långt i på natten låg jag och var frustrerad och kunde inte sova. Men som tur är gårdagen historia, och ingenting att gräva ner sig i. Nu är det bara att blicka framåt. Men jag behöver ändå skriva av mig lite om hur det är just nu, inte så mycket om träning i detta inlägg. Detta av den enkla orsaken att träningen inte får så mycket rum och eftertanke just nu, den existerar mera i bakgrunden, det är så mycket annat som tar min energi just nu.


Tänkte sammanställa en "liten" + och - lista för att lite tydligare beskriva vad som pågår.

- Listan

- Vädret. Ja, jag vet, det är idiotiskt att klaga på något man inte kan påverka. Och  ja, jag kan tycka att det är mysig att ligga hud mot hud under täcket med sin kära och höra hur regnet smattrar mot taket. Riktigt mysigt till och med. Men NEJ, jag tycker inte om när det regnar ihållande flera dagar i sträck, och NEJ jag tycker inte om att cykla i regnet, och jag tycker inte om att springa i regnet! Jag tycker inte det är "renande", tvärtom, det är jobbigt. Det finns inga dåliga kläder bla bla bla...men Jag mår inte bra av regn och rusk. Jag blir mer påverkad av vädret än jag vill erkänna, men så, nu är det sagt. Jag tycker inte om regn.

- Jobbet. Jag blir så evinnerligt trött på dessa spartider. Det föder sån girighet! Ditt och mitt och vårt och ert, och håll er bort och ta ansvar för ditt och datt. Våra pengar och era pengar och allt blir bara...skit rent ut sagt! Och mitt i skiten står man och ska försöka sköta sitt jobb. Det sprider dålig stämning och suger så fruktansvärt mycket energi! Och jag blir förbannad, dels för att spartiderna drabbar mig rent personligt, men också för att det drabbar de viktigaste i mitt jobb, mina klienter, de äldre. Som tur finns det ljusglimtar- fina kollegor som jag får ösa över och som orkar hålla huvudet högst och fortsätta brinna som de eldsjälar de är, trots tuffa tider. Och så förstås, de underbara pensionärerna! Herregud, de kan få en att smila från öra till öra.

- Träningen. Ja, träningen ligger faktiskt dels på minuslistan just nu. Jag behöver ny inspiration, nya inputs. Känner mig inte till 100 % motiverad och det känns tungrott. Kan ha nåt att göra med vädret här också. Är som sagt inte supertaggad på att springa när regnet öser ner. Men efter lidingöloppet behöver jag sätta mig ner och ta en riktig funderare på vad jag egentligen vill, och vart jag vill komma.

- Det evighetslånga to-do-listan. Jag vet inte varför, men just nu känns det som att min to-do lista aldrig tar slut. Jag vet att jag måste prioritera, det jag inte hinner med tar jag sen. Men det stör mig när jag inte hinner städa när jag tänkt osv. Bäst mår jag när jag har ordning och struktur omkring mig, och får gjort det jag har tänkt göra när jag har tänkt göra det. Nu har det inte riktigt varit så och jag försöker acceptera läget men det är inte alltid lätt.

Som tur finns det alltid två sidor på medaljen, vilket för oss till min plus lista.

+ Listan

+ Kärlek. Ja, vad skulle jag vara utan min kära sambo. Han är min ljuspunkt när allt känns som mörkast. Mer än så behöver jag inte skriva.

+ Träning. Ja, träningen kommer faktiskt med här också. För trots allt så klarar jag mig inte utan träning. Och fast det känns lite "konstigt" och omotiverat just nu är det ändå träningen som gör att jag klarar av allt det andra, t.ex. tuffa dagar på jobbet. Och idag när det äntligen höll upp en stund och jag drog mig iväg på en löptur var det ju alldeles underbart. Jag kände mig stark i benen och hjärtat+lungor och kunde pusha på, speciellt på slutet. Och jag mådde SÅ mycket bättre efteråt! Och mina pass på gymet ger mig så mycket, speciellt nu när det är lite mer folk igen. Var helt speedad efter dagens RML.

+ Nya utmaningar. Jag tror egentligen det är bra att mina cirklar blir lite rubbade, att jag skakas ur balans. För som det känns nu på jobbet så är det faktiskt nya utmaningar jag behöver. Och jag har redan flera trådar ute. Så jag tror det blir bra det här. Riktigt bra hoppas jag.

+ Vänner. Ingen nämnd ingen glömd. Ni vet vem ni är. Och alla mina stjärnor lyser starkt, även om man inte alltid ser dem bakom molnen.

Så, nu vet ni lite vad som pågår i min liv och min tankevärld just nu. Det blev ett långt och utdraget inlägg, men behövde verkligen skriva av mig.

Tusen tack för att du orkat läsa!

tack mina fina för dina kloka ord när jag behöver dem

Målbild

Ibland får jag syn på en bild nånstans och jag tänker...så vill jag se ut!

Bilden ovan hör till den kategorin.

Strong is the new sexy! 

En lugn stund

Solen utanför vårt köksfönster en septembermorgon

Idag när jag kom hem från jobbet gjorde jag något jag aldrig brukar ta mig tid till. Jag bara satte mig ner...och gjorde ingenting. (ok, skrollade lite på datorn men det är nästan så att det inte räknas!)
Skönt var det.

Mitt liv är rätt så hektiskt nu. Många frågetecken om framtiden kommer förhoppningsvis att rätas ut under höstens gång, men just nu hopar dom sig. Jag försöker ta det med ro och se med tillförsikt på det som komma skall, även om jag inte helt säkert vet vad det är ännu. När en dörr stängs brukar ett fönster öppnas...har jag hört. Så jag försöker koncentrera mig på möjligheterna, inte hindren.

Oberoende hur det blir så är det som sagt många järn i elden som gäller nu. Förra veckan var jag nästintill i upplösningstillstånd. Men sen kom helgen och jag hittade lugnet igen. En långlänk (20 km) en septemberlördag som osade sommarvärme, en riktigt lyckad personalfest med trevliga gymkolleger, en skön söndagsbrunch med mina fina vänner och sist men inte minst, tid tillsammans med min underbara sambo. Sen kände jag mig hel igen.

Nu tar jag en sak i taget och koncentrerar mig på vad jag kan göra. Vad jag kan göra för att påverka. Det jag definitivt kan påverka är min löpning. Eftersom förra veckan var som den var, och jag knappt visste vad jag hette när fredagen var här, så blev det endast två löpträningar. Men nu har jag bättre tid och kontroll denna vecka. Igår började jag med intervallträning, 1 km:s intervaller. Idag körde jag styrka i gymmet. Imorgon kommer jag att springa 10 km.

Mitt upplägg inför lindingöloppet ser veckovis ut som följande:
1 x intervallträning (1 km: intervaller x 5-7)
1 x kortare löptur (ca 10 km)
1 x backträningsintervaller
1 x lång löptur (ca 20 km)

Så försöker jag dessutom lägga mina rundor så att jag får in lite terräng och backar, speciellt under den kortare rundan. Är ju bara inne på min andra träningsvecka än så länge, men det är bara dryga två veckor kvar till loppet! Men det känns okej. Jag känner mig rätt så genomtränad och så är det bara så att jag kan inte förvänta mig vara i världens löpform då jag specifiktränat inför loppet endast i fyra veckor, men jag kommer så långt jag kommer.

Nu ska njuta av dagens andra lugna stund. Både jag och sambon är klar med dagens träning redan. Känns skönt att ha lite mer tid innan sängen kallar.

Njut av stunden, den kommer inte igen!

En njutningsfull stund en augustidag

Mitt smarriga äppelmos

Det kanske inte ser så gott ut, men det är det, jag lovar!

Världens enklaste dessutom. Skalar äpplena och skär dom i bitar (lämnar bort kärnhusen). Sätter dom i kallt vatten så att de inte blir bruna under tiden. Kokar ihop till mos med lite vatten. Använder inga exakta mått, men har läst nånstans att det ska vara ca 1 liter vatten till 1 kg äpplen (eller var det 0,5 liter, kommer inte ihåg). Så långt allt bekant för alla som nångång kokat äppelmos. Men min lilla knix är att jag använder hermesetas sötningsströ istället för socker. Lika gott men betydligt mindre kalorier. Använder inte här heller några exakta mått utan sötar efter smak och tycke. Och hermesetas tål upphettning, frysning...allt. I förra "batchen" satte jag till lite kanel också men i den här lämnade jag bort den för att få lite variation. Gott gott GOTT!

Nu har jag till min proteinpannkaka eller gröt i vinter!

Dagen efter

Så där. Då var jag vid en dator igen och kan skriva av mig. Blogger krånglar på min telefon så det går inte att blogga från den.


Ja, var ska jag börja. Skönt är den första ordet som kommer till mig. Ångesten/nervositeten den senaste veckan har varit ganska påtaglig. Det berodde nog på att jag var så rädd att jag inte skulle kunna förbättra min tid. Och så blev det ju tyvärr också men nu efteråt känns det ändå bra. Att jag förbättrade löpningen- min akilleshäl- vägde upp allting och jag hade lust att ta lite små glädjeskutt!! Speciellt eftersom jag tycker att löpningen har gått så skit i år (ursäkta min svenska). Men ibland överraskar man sig själv. 

Nedan följer lite resultat och en jämförelse med fjolårets resultat:

2013

                                                   

Simning             T1                        Cykling               T2                Löpning              Tot.

00:14:53            00:01:06            00:41:10            00:00:47             00:25:59              01:23:57 

2012

     

Simning             T1                        Cykling                 T2               Löpning                Tot.

00:14:54            00:01:19             00:37:53            00:01:15            00:27:31              01:22:54 


Som ni ser så var det cyklingen som inte gick nåt vidare i år. Den främsta orsaken till det är att man inte fick drafta. Dessutom var det ganska mycket trafik i år, vilket för min del orsakade flera inbromsningar. Och så fler svängar i år som inte är min starka sida. Och en sak till som jag tänkt på nu efteråt- jag kände mig inte helt trygg på cykeln i år. Det bör man göra under ett sånt här lopp, det ska känns 110 % säkert i sadeln. Man ska inte behöva fundera på eventuella punkteringar, kedjor som vill hoppa av osv. Så det var lite förklaringar/ursäkter till varför det gick som det gick. Kan förstås hända att jag var i sämre "cykelform" i år, men har svårt att tro det efter all cykling inför vättern. Nå, så här gick det den här gången.

I det stora hela kände jag mig ändå stark loppet igenom. Det var bara de sista hundra metrarna på löpningen som kändes riktigt jobbiga, men det är ju så det ska vara på slutet. Tyvärr blev jag omsprungen med dryga 1 km kvar av loppet, och fast jag försökte kom jag inte förbi igen. Därav bronsmedaljen, skulle ha varit kul att ta ett silver men men...kanske en annan gång! ;) Simningen gick som ifjol, varken bättre eller sämre. Och bytena lyckades jag göra lite snabbare i år så det var ju bra. Men det som, som sagt, värmer mest i hjärtat är nog löpningen, kanske just för att jag absolut inte trodde att jag kunde förbättra där!

Lika kul som sist var det att göra det här! Jag rekommenderar alla som är lite sugna att testa på. Och träningen inför ett triathlon är ju suverän. Mer genomtränad blir du inte av någon annan konditionsträning!
Nu är siktet inställt på nästa mål- Lidingöloppet be prepared, here I come!

Jag hade min supporter Aina med och hejade, tack! Men alltför många bilder blev det inte i år då inte sambon tillika fotografen kunde komma.