Idag kom en tanke till mig från ingenstans. Egentligen har jag inte talang för nånting! tänkte jag. Det sku vara kul att ha det. Visst kan jag mycket, men det sku vara kul att ha det där lilla extra inom nånting. Måla, sy, laga mat, baka, fota, inreda, dansa, sjunga, ha bra bollsinne...nånting! Jag kan bli lite avundsjuk på människor som har det där ögat för nånting, eller har den där talangen. Jag kan mycket basgrejer, men jag har inget extra.
Nu tror ni säkert att jag är en sån där negativ person som tycker synd om mig själv och som inte ser mina egna förmågor osv. Men vet ni vad, så är icke fallet! Och ni som känner mig vet att det är så. Jag kanske inte alltid hyllar mig själv, men jag klankar inte heller ner på mig själv. För vet ni vad...det finns inget mer värdelöst att lägga energi på.
Så det jag vill komma till är de andra tankarna som snurrade i mitt huvud igår kväll, och som jag nu plockar fram igen. Ibland kan jag nästintill få en snilleblixt. Inte en snilleblixt i stil med att jag ska uppfinna nånting, men jag kan plötsligt inse något som egentligen är självklart men som jag ser på på ett nytt sätt. I det här fallet gällde det mig och mina fysiska förutsättningar.
Jag kanske inte är jättesnabb på att springa, jag är inte inte i supertrimmad, jag är inte jätteduktig inom någon speciell gren. Jag har alltid på något vis haft de fysiska förutsättningarna mot mig. Klumpig, otränad, dålig kondition....allt det har i något skede av mitt liv varit adjektiv som kunnat beskriva mig. Men nu har jag insett... jag är egentligen extremt lyckligt lottad. För det faktum att jag haft oddsen emot mig från början har gjort att jag velat smula sönder varenda fysisk negativ beskrivning som nånsin passat in på mig. Har jag haft dålig kondition har jag tränat upp den, har jag varit otrimmad och utan muskelkonturer har jag kämpat för att bygga muskler och gå ner i fettprocent, har jag känt att jag inte är duktig i någon idrottsgren har jag hittat något som passat mig och kämpat för att bli bra på det. Detta har inte skett på en natt, det har krävts hårt jobb och mycket jävlaranamma. Och det jag vill komma till för att summera detta;
Att hitta sitt eget jävlaranamma gång på gång är tammetusan
en talang i sig!
en talang i sig!
Så jag får leva med att jag inte har det där ögat för att se vad som ser snyggt och smakfullt ut i ett hem, att inte kunna träffa den där tonen rätt fast musiken finns inom mig, att inte kunna baka de godaste bullarna här på jorden. Och jag vet att jag duger för det. Jag har turen att ha en kropp som verkar gå att styra åt de flesta håll. Jag kan bli rätt så snabb på att springa om jag kämpar tillräckligt hårt, jag vet att jag har bra förutsättningar om jag nångång vill satsa seriöst på bodybuilding eller bodyfitness, jag vet att jag kan bli smidig som ett djur om jag tränar på det. Det finns inga hinder. Och jag är lyckligt lottad som verkar ha en kropp som klarar av de påfrestningar jag utsätter den för. Och min talang ligger i att jag vågar plocka fram de styrkor som finns inom mig. Jag vågar utmana.
Vad är din talang? Ta fram den, och lys!
Att jag har denna talang betyder inte att jag är snabb på att springa/supertrimmad/i triathlon tävlingsform året runt. Men jag vet att jag KAN!
Somalejon eller sjölejon. Det spelar egentligen inte så stor roll, allt är möjligt!
.jpg)
.jpg)
.jpg)
