Dom där nerverna...

...har börjat ge sig till känna. Redan igår kväll kände jag mig lite olustig och rastlös. Tävlingsnerver. Gäller att hålla dom i schack. Lite nervositet är bra, men det är jobbigt att gå omkring och hela tiden känna hur det gräver i magen av förväntan, ångest, oro!?? "Det kommer att gå bra, du fixar det här, du ger bara järnet och gör ditt bästa...så räcker det så långt det räcker..." Så snurrar mantrat i mitt huvud när dom negativa spökena försöker göra sig hörda. Jag vill ju förbättra min tid, det är det som hela tiden har varit målet. Men helt ärligt har inte träningen gått riktigt så bra som jag önskat i år. Och sen får man inte drafta, dvs. klungåka, på cyklingen i år. Och det vann jag ganska mycket tid på ifjol. Men, inte tänker jag måla fan för det. Jävlaranamma bara och så kör vi så det ryker!!!

Var just och körde ett sista genrep, främst för att träna bytena. Tror att jag kommer att kunna få till snabbare byten i år. Alltid nåt! Nu blir det Soma och sen vila fram till lördag kl. 12.00. Kanske vi ses i eckerö? :)

Simningen känns ganska bra i år.

Detta vill vi undvika (notera fötterna, ena skon på andra inte...) ;) Så inga turer i diket detta år, tack! :)

Känslan här-oslagbar! Det är väl därför man gör det. Längtar...

Freaky friday!!

Jaha ja. Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Idag skulle jag ju ha mitt tuffa träningstriathlonlopp med lite längre distanser. Jo nä, simning 1 km- check, cykling 30 km che...NÄ! 5 km blev det eftersom min cykel bestämde sig för att NU ska den få sin första punktering. Reservinnerslangen låg hemma så den hjälpte föga. Som tur kunde svärfar komma och hämta upp mig och röda raketen. Nå, 10 km löpning hade jag kvar så det var bara att snöra på skorna när jag kom hem igen. Men, efter endast 2 km sprang jag rakt in i väggen. All energi bara rann av mig. Så så blev det med den löpturen. Tydligen var det för lång paus för att jag skulle ha kunnat fortsätta i samma flow, men för kort paus för att kroppen skulle hinna ladda om. Eller så var det helt enkelt inte min dag idag.

Nå, inget att gräma sig desto mera över. Nya tag nästa träningspass. Just do it eller hur!

Känner mig så sjukt snygg i min triathlondräkt!!......hmm

Torsdagkväll

Om man nu då efter att ha jobbat, dragit dubbelpass på gymet, varit hem och ätit och sen varit och handlat mat för äckligt mycket pengar (skåpen gapade tomma här...) sku hitta liiiite till energi och dra fram dammsugaren....!?? Eller...ska suga på den en stund. Blir imponerad av mig själv ibland, kan få in så sjukt mycket på en kväll om jag vill. Visst, jag är en tidsoptimist- javisst! Men det gör också att jag hinner med så mycket mera. ;) Att handla, laga mat, dra pass, träna själv och städa lite är inte alls en ovanlig kväll för mig. Men nu känner jag att det här spårar...det var inte alls det jag tänkte att detta inlägg skulle handla om.

Mina torsdagskvällar, det var det jag skulle skriva om. Bland annat. Älskar mina torsdagskvällar. Känslan av att ha tre dagar ledigt framför sig- så sjukt skönt. Det är som en minisemester varje vecka. Och i och med att arbetsveckan är avklarad på torsdag betyder det att jag har dagar framför mig då jag får koncentrera mig på mitt och de mina. Träningen bland annat. För skulle jag inte jobba som jag jobbar nu skulle jag knappast ha energi att träna som jag tränar nu.

Och på tal om träning. Det är så sjukt skönt att träna igen!!! Som en av mina kunder sa idag efter soman: "Det här är livet". Word. Kunde inte att summerat det bättre själv. Och den här veckan har min träning flytit på, även om det varit tungt. Och imorgon har jag mitt "mandomsprov" haha. 1 km simning+30 km cykling+10 km löpning. Mitt tuffaste träningspass innan nästa helg då det gäller på rikigt...iiik. Börjar bli lite nervös. Är lite orolig att jag inte kommer att förbättra min tid. Men är det så så är det så. Jag tänker iallafall ge allt.

Nu ska jag gå och packa upp matkassarna som väntar på mig....och kanske dra fram dammsugaren. Kanske.

Pussokram från superwoman.

Hade ingen bild på mig som superwoman, men Lara Croft är inte så illa det heller!

En inlägg som inte handlar om träning

Precis...idag tänker jag inte skriva nånting om träning. Eller nästan ingenting iallafall. Varför? Jo, för att jag inte har något att skriva om. Eller visst finns det alltid nåt, men det är svårt när man är sjuk. Bara jag tänker på träning och att jag inte kan träna och hur nära mitt triathlonlopp är blir jag alldeles...ja, jag får lite smått panik kan vi väl lugnt säga. Så därför, kommer detta inlägg att handla om något helt annat, även om träningen finns närvarande. För det går inte helt att undvika, inte när det gäller mig och mitt liv. Men jag tänkte bjuda på ett bildregn från sommaren, nu när hösten står runt hörnet. Än är inte sommaren slut, men vi börjar komma till det stadiet då man tycker att allt gått så snabbt- men sen när man tänker tillbaka har man ändå hunnit med massor.

Här följer några guldstunder från min sommar.

Underbart skönt stughäng

                                                 

God mat och dryck

 

Skönt häng med sköna typer

Fina och roliga fester

(obs, datumet stämmer inte)

....och sist men inte minst, en hel del träning och lopp

Semester, halsont och stundande festligheter...

Ja, rubriken sammanfattar mitt liv ganska bra just nu. Har min sista semestervecka nu, och den spenderar jag till största del uppe i österbotten. I helgen var vi ute på föglö och njöt för fulla muggar av sommaren, solen och havet. Och på måndag var jag och gjorde ett träningstriathlonlopp med triathlongänget. Distanserna var det samma som i sprinttriathlonet, förutom simningen som var 1 km istället för 750 m som det är sen "på riktigt". Det gick ganska bra, eller inte jättebra, men helt okej. Simningen gick riktigt bra, cyklingen så där, och löpningen inte så bra. Eller egentligen gick löpningen helt okej, den kändes bra, jag kom in i ett skönt flyt efter de första sega 100 metrarna. Men problemet var bara att flytet inte gick i tillräckligt snabbt tempo. Så där har jag att jobba på ännu.

Måndag natt och tisdagen gick åt att resa, 15 h 30 min från punkt a till b. Frust och stön! Jag skulle ha hunnit till Thailand på den tiden. Nå, fram kom jag ju till slut. Igår sprang jag ut till villan, 14 km, och det gick riktigt bra. Sen blev det bastubad och en avslappnad tillvaro medan åskan dundrade på. MEN, imorse vaknade jag med halsont....aaarghh!! Jag har verkligen inte tid med något sånt nu (jag vet, alla säger så), med endast dryga tre veckor kvar till triathlon. Och dessutom en av mina bästa vänners bröllop på lördag. Jag ligger redan efter med träningen, som jag ändå inte kan utföra som jag borde då jag varken har simutrustning eller cykel här uppe. Så jag hade tänkte satsa på löpningen den här veckan, vilket jag till viss del har gjort, men jag borde springa intervaller x2 ännu innan veckan är slut. Och det kommer inte att bli av. För imoron åker jag till Vasa och där är det sedan fullt upp med bröllopet hela helgen. Söndagen går åt till hemresa. Men det är bara att bita i det sura äpplet och inse att jag måste hoppa över min planerade träning ikväll, och imorgonbitti, om inte halsen känns bättre då. För jag vågar inte springa med halsont, jag har gjort det misstaget en gång förut och jag gör det inte igen.

Så nu sitter jag här framför datorn med en krypande känsla i kroppen. Har energi som jag borde fått utlopp för som skapar en rastlös känsla i hela mig. För jag är ju inte sjuk annars, det är bara halsen som bråkar. Nå i helgen får jag annat och tänka på. Då samlas vi för andra gången den här sommaren, alla mina stjärnor. Och några till. :) Kommer att bli så fint. Om bara sambon kunde varit med skulle allt ha varit perfekt. Men man kan tydligen inte få allt. Saknar honom.

Nu måste jag gå och göra något åt min rastlöshet, så jag får nån ro i kroppen till natten sen. Puss och kram på er!