Stabil och endorfinhög, från start till mål

Då var det dags igen för "lilla" kroppen att visa vad den går för. Vet inte var denna vilja av stål kommit ifrån. Börjar bli beroende av kickarna det ger. Utmaning. Smakar på ordet. Att testa gränser, att göra något man inte gjort innan. Våga försöka. Våga vinna över sig själv och krossa ett mål och se framemot nästa. En resa utan slut.

Vad driver mig? Det är nog bland annat fascinationen över kroppens fysiska prestationsförmåga. Och när man kombinerar den med den mentala styrkan försvinner gränserna. Du har kraft att ta dig hur långt som helst. Om du vill.

Pirrig och nervös, på väg till start.

3.06. Räknade ut tiden samtidigt som jag spurtade över mållinjen. En fantastisk känsla. Jag hade krossat mitt mål. Igen en gång. Det kanske inte är konstigt för andra, men för mig är det ännu helt ofattbart att jag är så pass vältränad som jag är. För det vågar jag säga att jag är nu, vältränad. Anser att det är berättigat när man kan ta sig igen 30 km terräng, backe efter backe, utan att kraften sinar märkbart. Varje uppförsbacke var en ny utmaning, och jag tog sats och sprang upp. Och jag njöt. Oj, vad jag njöt. Kände kraften i benen, kände hjärtat slå starkt och stadigt och pulsen var under kontroll. Aldrig kom väggen emot, aldrig kände jag att jag behövde sakta ner eller stanna. Att springa förbi alla som gick i uppförsbackarna gav en rejäl kick. Stabil och endorfinhög från start till mål.

Kilometer för kilometer tog jag mig igenom. Ett steg i taget, precis som i resten av livet. Ena foten framför den andra. Precis som i löpsteget, ena foten på jorden, för stabiliteten, styrkan och nuet. Andra foten i luften för drömmar, mål och allt som ligger framför.

Mental träning och uppladdning

Ännu en fredag är här. Idag är det fortfarande ganska rått och kallt ute, solen skiner och ibland kommer det en liten regnskur. Likadant som det varit de senaste dagarna med andra ord. Jag sitter och funderar om jag ska koka en kanna kaffe åt mig eller inte...huvudet som känns som tuggummi säger att det skulle vara en bra idé!


För första gången den här veckan har jag lite tid för mig själv, lite tid att sitta ner och tänka efter känna efter. Börjar ladda mentalt inför morgondagen. I veckan har jag haft fördelen att få gå på två föreläsningar genom jobbet. Bägge berörde ämnen som arbetsglädje, motivation, inlärning och välmående sett ur ett helhetsperspektiv. Även mental träning tangerades och jag påmindes igen om hur viktig den mentala träningen är. För varje gång vi gör något skapar vi spår i hjärnan., och varje gång vid upprepar samma sak så blir spåret djupare. Detta fenomen kallas inlärning, något de flesta av oss borde vara väl bekanta med. Men nu till det intressanta. Varje gång vi tänker att vi gör något, alltså föreställer oss att vi gör ett moment, så blir spåret också djupare. Mental träning. För hjärnan vet inte skillnad på om vi gör det på riktigt eller om vi bara "fantiserar". Mental träning är den magiska lösning som gör skillnad, som kan ta oss hela vägen. Som skiljer de stora idrottsmännen och kvinnorna från de som bara nästan lyckas.

Inför vätternrundan mentaltränade jag en hel del, både medvetet och omedvetet. Jag gick igenom loppet, försökte föreställa mig hur det skulle vara, och lade upp strategier. Och jag tror det var till min fördel, definitivt. Samma sak har jag tänkt göra inför lidingöloppet, men jag har ju inte hunnit! Veckan har igen varit galet intensiv, och dagarna har rusat förbi. Men idag har jag tid. Och jag började egentligen igår kväll när jag varit och hämtat posten. Där bland fanns nämligen mitt startbevis tillsammans med ett informationshäfte om tävlingen, inklusive karta och banbeskrivning. Nu hade jag något att utgå från, och kunde börja föreställa mig hur det kommer att vara.

En liten kort joggtur ska jag göra idag också, en lätt en. Bara för att förbereda benen och huvudet på att det kommer att hända något snart, be prepared! De praktiska förberedelserna är också i full gång, har varit och införskaffat skavsårsplåster idag (har 8 skavsårsplåster sammanlagt på fötterna nu). Har ju haft mycket problem med skavsår under mina långturer, och borde egentligen haft andra skor, men jag kunde inte börja byta skor bara några veckor innan loppet. Så nu är compeed min sanna vän.
Maten är också lika viktig som alltid. Alla kanske inte tror på kolhydratuppladdning, men det gör jag. Och vi vet ju att om vi tror på något fungerar det också. Så idag är det mycket mat, och då framförallt kolhydrater som gäller.

Kroppen och knoppen. Fysisk och mental förberedelse. En helhet. Alla bitar faller på plats vid rätt tillfälle, det är det som avgör. Nu kör vi!

På önskelistan till tomten- Funktionellt utegym

Detta funktionella och kompletta utegym vill jag ha!!! Vem kan tänka sig bygga åt mig? (el köpa)
Tänk att ha detta på stugan, eller varför inte längs motionsslingorna i stan? Me want.

PumpaRumpa hardcore!

Nu har jag äntligen kommit till skott och skapat en youtube kanal så att jag kan lägga upp filmklipp här på bloggen. Idag blir det pumparumpa- programmet som jag och sambon filmade i somras.

Filmklipppen representerar inte ett helt träningsprogram, utan dessa övningar kan du använda dig av för att komma åt rumpan lite extra. Riktigt bra övningar för att pressa allt ur gluteerna! Visste ni förresten att gluteus maximus (stora sätesmuskeln) är kroppens största muskel? Så icke att förglömma rumpan när ni beger er till gymmet!

Snart börjar min styrketräningsperiod igen...längtar!

I filmklippen ligger fokus på att visa tekniken, därav de lätta vikterna.

Alternativ här är ett ben i gången.

Filmat av: Conny Nylund

Jag har blivit bättre!

Ja, så kändes det verkligen idag under veckans långlänk. Mellan varven kändes som att jag hade någon som tryckte på bakifrån "snabbare, snabbare, kom igen!" hörde jag i huvudet.

Idag sprang jag min tredje och sista långlänk, och på lördag gäller det på riktigt. Då är det backar och terräng....i 30 kilometer! Värre än ett maratonlopp säger vissa. Vad har jag gett mig in på!!!?

Men utvecklats har jag under dessa veckor. Den första långlänken på 20 km som jag sprang för två veckor sen kändes verkligen seeeg, och tråkig...och jobbig. Förra veckan sprang jag 18 km på föglö och det gick helt okej, men det var ändå jobbigt. Mest pga skoskav. Idag ville jag springa lite längre, så att inte hoppet till 30 km skulle bli sååå långt. Så nästan 22 km blev saldot idag. Och vilken känsla! Visst var det jobbigt, men ändå, på slutet hände något häftigt. Dom sista kilometrarna fick jag plötslig ny energi, och kunde trycka på lite till! Och varje gång det blev tungt idag (det går ju i vågor), upprepade jag för mig själv- det är bara mjölksyra, spring igenom, det är bara mjölksyra- snart är det förbi! Och visst är tankens kraft häftig, och oerhört viktig. Det är ju det det handlar om när det kommer upp till sådana här sträckor, att klara av det mentalt!

Så jag kommer att fixa det, det vet jag. Och målet? Ja målet är förstås att ta sig igenom i första hand (har en tendens att snubbla titt som tätt när jag springer i skogen). Men jag vill komma under 3 h 15 min, och det ska INTE vara omöjligt!

Önska mig lycka till, nedräkningen har börjat!

Puss på er alla läsare och trevlig lördagkväll!

          Dagens resultat                                                                                 Förra veckans resultat

Plus och minus

Fotograf: Conny Nylund

Idag har det varit en bra dag. Igår var det inte en bra dag. Igår var det en svart dag. Låter hemskt, men så var det verkligen. Och jag tror inte det var bara jag, verkade som att många hade en dålig dag igår. Kanske var något i luften?? Men min dåliga dag höll i sig från morgon till kväll. Ännu långt i på natten låg jag och var frustrerad och kunde inte sova. Men som tur är gårdagen historia, och ingenting att gräva ner sig i. Nu är det bara att blicka framåt. Men jag behöver ändå skriva av mig lite om hur det är just nu, inte så mycket om träning i detta inlägg. Detta av den enkla orsaken att träningen inte får så mycket rum och eftertanke just nu, den existerar mera i bakgrunden, det är så mycket annat som tar min energi just nu.


Tänkte sammanställa en "liten" + och - lista för att lite tydligare beskriva vad som pågår.

- Listan

- Vädret. Ja, jag vet, det är idiotiskt att klaga på något man inte kan påverka. Och  ja, jag kan tycka att det är mysig att ligga hud mot hud under täcket med sin kära och höra hur regnet smattrar mot taket. Riktigt mysigt till och med. Men NEJ, jag tycker inte om när det regnar ihållande flera dagar i sträck, och NEJ jag tycker inte om att cykla i regnet, och jag tycker inte om att springa i regnet! Jag tycker inte det är "renande", tvärtom, det är jobbigt. Det finns inga dåliga kläder bla bla bla...men Jag mår inte bra av regn och rusk. Jag blir mer påverkad av vädret än jag vill erkänna, men så, nu är det sagt. Jag tycker inte om regn.

- Jobbet. Jag blir så evinnerligt trött på dessa spartider. Det föder sån girighet! Ditt och mitt och vårt och ert, och håll er bort och ta ansvar för ditt och datt. Våra pengar och era pengar och allt blir bara...skit rent ut sagt! Och mitt i skiten står man och ska försöka sköta sitt jobb. Det sprider dålig stämning och suger så fruktansvärt mycket energi! Och jag blir förbannad, dels för att spartiderna drabbar mig rent personligt, men också för att det drabbar de viktigaste i mitt jobb, mina klienter, de äldre. Som tur finns det ljusglimtar- fina kollegor som jag får ösa över och som orkar hålla huvudet högst och fortsätta brinna som de eldsjälar de är, trots tuffa tider. Och så förstås, de underbara pensionärerna! Herregud, de kan få en att smila från öra till öra.

- Träningen. Ja, träningen ligger faktiskt dels på minuslistan just nu. Jag behöver ny inspiration, nya inputs. Känner mig inte till 100 % motiverad och det känns tungrott. Kan ha nåt att göra med vädret här också. Är som sagt inte supertaggad på att springa när regnet öser ner. Men efter lidingöloppet behöver jag sätta mig ner och ta en riktig funderare på vad jag egentligen vill, och vart jag vill komma.

- Det evighetslånga to-do-listan. Jag vet inte varför, men just nu känns det som att min to-do lista aldrig tar slut. Jag vet att jag måste prioritera, det jag inte hinner med tar jag sen. Men det stör mig när jag inte hinner städa när jag tänkt osv. Bäst mår jag när jag har ordning och struktur omkring mig, och får gjort det jag har tänkt göra när jag har tänkt göra det. Nu har det inte riktigt varit så och jag försöker acceptera läget men det är inte alltid lätt.

Som tur finns det alltid två sidor på medaljen, vilket för oss till min plus lista.

+ Listan

+ Kärlek. Ja, vad skulle jag vara utan min kära sambo. Han är min ljuspunkt när allt känns som mörkast. Mer än så behöver jag inte skriva.

+ Träning. Ja, träningen kommer faktiskt med här också. För trots allt så klarar jag mig inte utan träning. Och fast det känns lite "konstigt" och omotiverat just nu är det ändå träningen som gör att jag klarar av allt det andra, t.ex. tuffa dagar på jobbet. Och idag när det äntligen höll upp en stund och jag drog mig iväg på en löptur var det ju alldeles underbart. Jag kände mig stark i benen och hjärtat+lungor och kunde pusha på, speciellt på slutet. Och jag mådde SÅ mycket bättre efteråt! Och mina pass på gymet ger mig så mycket, speciellt nu när det är lite mer folk igen. Var helt speedad efter dagens RML.

+ Nya utmaningar. Jag tror egentligen det är bra att mina cirklar blir lite rubbade, att jag skakas ur balans. För som det känns nu på jobbet så är det faktiskt nya utmaningar jag behöver. Och jag har redan flera trådar ute. Så jag tror det blir bra det här. Riktigt bra hoppas jag.

+ Vänner. Ingen nämnd ingen glömd. Ni vet vem ni är. Och alla mina stjärnor lyser starkt, även om man inte alltid ser dem bakom molnen.

Så, nu vet ni lite vad som pågår i min liv och min tankevärld just nu. Det blev ett långt och utdraget inlägg, men behövde verkligen skriva av mig.

Tusen tack för att du orkat läsa!

tack mina fina för dina kloka ord när jag behöver dem

Målbild

Ibland får jag syn på en bild nånstans och jag tänker...så vill jag se ut!

Bilden ovan hör till den kategorin.

Strong is the new sexy! 

En lugn stund

Solen utanför vårt köksfönster en septembermorgon

Idag när jag kom hem från jobbet gjorde jag något jag aldrig brukar ta mig tid till. Jag bara satte mig ner...och gjorde ingenting. (ok, skrollade lite på datorn men det är nästan så att det inte räknas!)
Skönt var det.

Mitt liv är rätt så hektiskt nu. Många frågetecken om framtiden kommer förhoppningsvis att rätas ut under höstens gång, men just nu hopar dom sig. Jag försöker ta det med ro och se med tillförsikt på det som komma skall, även om jag inte helt säkert vet vad det är ännu. När en dörr stängs brukar ett fönster öppnas...har jag hört. Så jag försöker koncentrera mig på möjligheterna, inte hindren.

Oberoende hur det blir så är det som sagt många järn i elden som gäller nu. Förra veckan var jag nästintill i upplösningstillstånd. Men sen kom helgen och jag hittade lugnet igen. En långlänk (20 km) en septemberlördag som osade sommarvärme, en riktigt lyckad personalfest med trevliga gymkolleger, en skön söndagsbrunch med mina fina vänner och sist men inte minst, tid tillsammans med min underbara sambo. Sen kände jag mig hel igen.

Nu tar jag en sak i taget och koncentrerar mig på vad jag kan göra. Vad jag kan göra för att påverka. Det jag definitivt kan påverka är min löpning. Eftersom förra veckan var som den var, och jag knappt visste vad jag hette när fredagen var här, så blev det endast två löpträningar. Men nu har jag bättre tid och kontroll denna vecka. Igår började jag med intervallträning, 1 km:s intervaller. Idag körde jag styrka i gymmet. Imorgon kommer jag att springa 10 km.

Mitt upplägg inför lindingöloppet ser veckovis ut som följande:
1 x intervallträning (1 km: intervaller x 5-7)
1 x kortare löptur (ca 10 km)
1 x backträningsintervaller
1 x lång löptur (ca 20 km)

Så försöker jag dessutom lägga mina rundor så att jag får in lite terräng och backar, speciellt under den kortare rundan. Är ju bara inne på min andra träningsvecka än så länge, men det är bara dryga två veckor kvar till loppet! Men det känns okej. Jag känner mig rätt så genomtränad och så är det bara så att jag kan inte förvänta mig vara i världens löpform då jag specifiktränat inför loppet endast i fyra veckor, men jag kommer så långt jag kommer.

Nu ska njuta av dagens andra lugna stund. Både jag och sambon är klar med dagens träning redan. Känns skönt att ha lite mer tid innan sängen kallar.

Njut av stunden, den kommer inte igen!

En njutningsfull stund en augustidag

Mitt smarriga äppelmos

Det kanske inte ser så gott ut, men det är det, jag lovar!

Världens enklaste dessutom. Skalar äpplena och skär dom i bitar (lämnar bort kärnhusen). Sätter dom i kallt vatten så att de inte blir bruna under tiden. Kokar ihop till mos med lite vatten. Använder inga exakta mått, men har läst nånstans att det ska vara ca 1 liter vatten till 1 kg äpplen (eller var det 0,5 liter, kommer inte ihåg). Så långt allt bekant för alla som nångång kokat äppelmos. Men min lilla knix är att jag använder hermesetas sötningsströ istället för socker. Lika gott men betydligt mindre kalorier. Använder inte här heller några exakta mått utan sötar efter smak och tycke. Och hermesetas tål upphettning, frysning...allt. I förra "batchen" satte jag till lite kanel också men i den här lämnade jag bort den för att få lite variation. Gott gott GOTT!

Nu har jag till min proteinpannkaka eller gröt i vinter!

Dagen efter

Så där. Då var jag vid en dator igen och kan skriva av mig. Blogger krånglar på min telefon så det går inte att blogga från den.


Ja, var ska jag börja. Skönt är den första ordet som kommer till mig. Ångesten/nervositeten den senaste veckan har varit ganska påtaglig. Det berodde nog på att jag var så rädd att jag inte skulle kunna förbättra min tid. Och så blev det ju tyvärr också men nu efteråt känns det ändå bra. Att jag förbättrade löpningen- min akilleshäl- vägde upp allting och jag hade lust att ta lite små glädjeskutt!! Speciellt eftersom jag tycker att löpningen har gått så skit i år (ursäkta min svenska). Men ibland överraskar man sig själv. 

Nedan följer lite resultat och en jämförelse med fjolårets resultat:

2013

                                                   

Simning             T1                        Cykling               T2                Löpning              Tot.

00:14:53            00:01:06            00:41:10            00:00:47             00:25:59              01:23:57 

2012

     

Simning             T1                        Cykling                 T2               Löpning                Tot.

00:14:54            00:01:19             00:37:53            00:01:15            00:27:31              01:22:54 


Som ni ser så var det cyklingen som inte gick nåt vidare i år. Den främsta orsaken till det är att man inte fick drafta. Dessutom var det ganska mycket trafik i år, vilket för min del orsakade flera inbromsningar. Och så fler svängar i år som inte är min starka sida. Och en sak till som jag tänkt på nu efteråt- jag kände mig inte helt trygg på cykeln i år. Det bör man göra under ett sånt här lopp, det ska känns 110 % säkert i sadeln. Man ska inte behöva fundera på eventuella punkteringar, kedjor som vill hoppa av osv. Så det var lite förklaringar/ursäkter till varför det gick som det gick. Kan förstås hända att jag var i sämre "cykelform" i år, men har svårt att tro det efter all cykling inför vättern. Nå, så här gick det den här gången.

I det stora hela kände jag mig ändå stark loppet igenom. Det var bara de sista hundra metrarna på löpningen som kändes riktigt jobbiga, men det är ju så det ska vara på slutet. Tyvärr blev jag omsprungen med dryga 1 km kvar av loppet, och fast jag försökte kom jag inte förbi igen. Därav bronsmedaljen, skulle ha varit kul att ta ett silver men men...kanske en annan gång! ;) Simningen gick som ifjol, varken bättre eller sämre. Och bytena lyckades jag göra lite snabbare i år så det var ju bra. Men det som, som sagt, värmer mest i hjärtat är nog löpningen, kanske just för att jag absolut inte trodde att jag kunde förbättra där!

Lika kul som sist var det att göra det här! Jag rekommenderar alla som är lite sugna att testa på. Och träningen inför ett triathlon är ju suverän. Mer genomtränad blir du inte av någon annan konditionsträning!
Nu är siktet inställt på nästa mål- Lidingöloppet be prepared, here I come!

Jag hade min supporter Aina med och hejade, tack! Men alltför många bilder blev det inte i år då inte sambon tillika fotografen kunde komma.