Ibland händer det som mest när du gör som minst!

Det är något jag brukar säga på SomaMinden, men jag har märkt att det stämmer väldigt bra under graviditet också. För HUR kan det komma sig att jag plötsligt på några dagar (känns det som), gått från "hon har nog lagt på hullet lite" till "när har du beräknat?". Alltså, allt måste hända medan jag sover. Och under julledigheten har jag sovit 10 timmars nätter och därmed har magen växt så det knakar. Enkel logik! ;)

Höftlyft på boll. Bränner som sjuttsingen. Speciellt om man
adderar bendrag, alltså att man drar in fötterna mot rumpan.

Det är inte bara magen som växt de senaste veckorna. Skrutten där inne härjar på för fullt och sparkarna kommer allt oftare och tydligare. Här i veckan fick pappa också känna på några ordentliga sparkar. Härligt att känna livet där inne!

Så där i övrigt rullar livet på som vanligt. Tränar efter kroppens bästa förmåga. I julhelgen blev det många promenader i det härliga vinterväder som äntligen kom till holmen. Men så fort vi kom tillbaka till stan var det gymmet som gällde. Igår tränade jag ben, och fokus ligger mycket på de muskelgrupper som lätt blir svaga under graviditeten när viktfördelningen i kroppen förändras. Nämligen rumpa och baksida lår.

En annan favorit som än så länge känns väldigt bra, deadlifts eller korta raka marklyft.
Här kör jag ganska lätt och fokuserar på att verkligen hitta "draget" i rumpa och baksida lår.
Varierar och kör ibland med fri stång och i ibland i smithen. 

Halvvägs!!

Det där med att uppdatera bloggen regelbundet var ju inte så lätt som jag trodde. Har svårt att hitta det där naturliga flytet som jag hade en gång. Men nu är det dags för uppdatering banne mig.

"- Du blir ju bara större!", fick jag höra på jobbet imorse. Ja allt annat vore väl konstigt efter omständigheterna. I lördags gick jag in i vecka 20 och vi har därmed kommit halvvägs! För två veckor sen hade jag lite kraftigare sammandragning och enligt min läkare har jag begynnande foglossning. Efter det bestämde jag mig att sluta dra RML. Bara för att ta det säkra före det osäkra. Hade redan konstaterat att den inte kändes helt hundra de senaste veckorna så jag tyckte det var onödigt att pressa mig i onödan. Och faktiskt så har det inte hänt något mer med min begynnande foglossning. Jag lyssnar mer på kroppen och pressar mig så där lagom mycket så jag hoppas kunna hålla kroppen i schack på det viset.

Det som kom till förra vecka var att andningen blev väldigt tung. Märkte det först i måndags när jag var och simmade. Att jag var tvungen att stanna efter varje 50 meter för att hämta andan. Inte så att jag var andfådd direkt men jag fick helt enkelt inte luft i lungorna. Samma sak på SomaMoven på tisdag. Men det är ju helt enkelt en kombination av att jag inte tränat kondition samt ökad blodmängd. Känns konstigt bara när jag är van att ha ganska bra kondition. SomaMoven var nog för övrigt väldig tuff att dra förra veckan (inte konstigt, det är ju ett väldigt utmanande pass). Men imorgon blir det sista passet för mig innan jag tar paus med den också. Snyft! Det är dags att skiljas åt nu när jag inte längre känner att jag kan vara den förebild jag vill vara på scenen, det börjar bli lite tövligt, på ren åländska! Som tur får jag ha kvar SomaMinden en tid till innan mina kollegor tar över där också.

Om du ännu inte vet vad SomaMove är, kolla in teasern nedan. Det är för den release vi håller på med just nu. Men lite missvisande eftersom tempot ofta är lite högre än man får intryck av här på videon. Grymt roligt och tuff träning, kommer sakna den.

Annars flyter livet på i lagom takt. Magen växer lite hela tiden och jag mår bra. Jag känner av skrutten där inne mer och mer. Efter jag ätit något är det alltid liv. Och också när vi ska börja sova på kvällen. På gymmet är h*n oftast lugn. Har förstått att det kan vara så. När mamma gör något hon brukar göra ofta så blir bebisen lugn och passar på och vilar. :)

Ryggträning med stora pojkarna för omväxlings skull.

Förra veckan var jag riktigt nöjd med mitt träningssaldo. Ett simpass, en somamove,(en somamind som jag inte räknar till träning), fyra gympass och några promenader på det. 

Nu bär det iväg på ett simpass igen. Denna gång tar jag med mig blivande storebror. Tack och hej!

Ett litet liv. En helt ny värld.

Efter en oförskämt lång paus låter jag fingrarna möta tangenterna igen och tänkte knåpa ihop ett blogginlägg. Om jag kommer ihåg hur man gör? Pausen under hösten har varit väldigt medveten. Min blogg handlar först och främst om träning och en livsstil där träning är ett huvudfokus.

Känner mig stark, v. 14. 

Onsdagen den 27 augusti förändrades vårt liv för alltid och därmed också mitt huvudfokus. En liten blå och vit sak meddelade att jag var gravid i 1-2 veckor och därmed visste jag att jag inte längre kan sätta mig själv i första rum. Snusburken var genast ett minne blott, och vinet hade redan helgen innan smakat illa. Det enda som inte ändrades var min träning. Däremot ändrades mitt mål. Målet var inte längre att bygga muskler, gå ner i fettprocent eller träna inför ett lopp. Från och med denna dag var mitt mål att hålla mig stark. Att varje dag från och med denna onsdag fortsätta kämpa med det jag har byggt upp under de senaste åren. Jag behöver vara stark för det som komma skall. Min kropp kommer att utsättas för påfrestningar den inte haft aningar om tidigare, och jag vill kunna lita på att min kropp klarar av det. Jag vill också ha styrka kvar när jag ska bygga upp min kropp igen efter min största utmaning hittills. 



Med tanke på detta valde jag medvetet att hålla en paus med bloggen under hösten. Självklart skulle jag ha kunnat skriva om min träning ändå, för tränat har jag gjort. Men eftersom jag inte hade något specifikt mål att presentera så kände jag mig inte inspirerad. Jag ville ju berätta vad mitt nya mål var och hur jag tänker kring träningen nu. Så jag valde att vänta. Imorgon har jag varit gravid i 18 veckor och det är helt otroligt att det snart har gått halva tiden.

Vår älskade lilla skutt som vänder världen
upp och ner. 

De första veckorna mådde jag illa och var extremt trött. Men jag vägrade släppa träningen. Och jag kommer specifikt ihåg ett riktigt tufft benpass med Conny och hans träningskompis Mark. Jag var fem före att spy, men jag kunde ju iallafall skylla på att det var den tuffa benträningen som var orsaken. ;) Jag tänkte, mår jag illa kan jag lika bra må illa på gymmet! Förutom styrketräningen höll jag mina pass, gick promenader och sprang sporadiskt. Så har det fortsatt hela hösten. Förutom att promenaderna och löpturerna blivit lite lidande. Det är på helgerna jag ofta gått promenader i skogen, men i övrigt har jag inte riktigt hunnit med konditionsträningen. 3 pass som instruktör och 3-4 gympass har tagit upp min tid. Och jag har ändå valt att prioritera styrketräningen framför konditionsträningen, för jag anser att den är viktigare för mig.

Ungefär i vecka 7 fick jag veta att jag hade underfunktion av sköldkörteln. Detta är något jag visserligen misstänkt tidigare men inte kommit mig för att kolla upp. Tack vare att jag tränat så pass mycket har jag troligen hållit mina nivåer i någorlunda skick, men nu under graviditeten märktes det förstås just genom den extrema trötthet jag upplevde. Många är säkert jättetrötta utan att ha underfunktion av sköldkörteln, men detta tillstånd gör ju inte saken bättre direkt. När jag fick medicin,thyroxin, försvann såväl mitt illamående och min trötthet gradvis. Ungefär en månad senare hade mina värden gått ner och jag mådde som en prinsessa igen. Och så det har lyckligtvis fortsatt! Nu har jag ju dessutom fått en förklaring till varför jag har vääldigt lätt att gå upp i vikt, och ganska svårt att gå ner. Jag hoppas att thyroxinet kommer ge mig lite lite assistans i rätt riktning sen när det är dags att slipa formen nästa gång. :) 

Mina duktiga Somister under Soma teknikklassen. Jag i v. 10.

Nu har jag lagt om min gymträning lite. Jag har hela hösten tränat tillsammans med Conny och Mark och det har varit väldigt roligt. Jag har känt mig stark och de flesta dagar kunnat ta i precis lika mycket som vanligt. Nu har jag dock bestämt mig för att träna på egen hand och använda huvudet lite mera när jag tränar (när jag tränar med biffarna är det lätt att man tar i för kung och fosterland). Detta eftersom det är nångång i den här perioden som hormenet relaxin börjar utsöndras mera, har jag förstått. Hormonet gör kroppen formbar så att bebisen får plats att växa och lättare att pressas ut. Men bieffekter av relaxinet är att det gör kroppen instabil och ökar skaderisken i knän, fotleder, höfter och ländrygg. Så jag tänker inte träna mindre eller mycket lättare, men jag kommer lyssna mera på kroppen och kanske inte ta dom allra tyngsta vikterna. Utan dom nästtyngsta ;) Skämt åsido, fokus kommer att ligga på mycket basövningar och mängden blir 3 styrkepass/vecka. Detta så länge när jag har mina pass, vilket blir till julen ungefär. Sen när jag inte håller pass har jag mer tid för såväl gymträning och annan träning. Så då kommer jag igen att lägga om min träning lite. Jag hoppas verkligen att min kropp är med mig på noterna så att jag kan träna ända till dagen D.

Magen börjar synas lite, v. 17.

Så, tack för att du orkat läsa. Nu vet ni vad som är på gång. Jag är lyckligare än någonsin och mår som jag förtjänar, dvs jättebra! :) Ska bli så otroligt spännande med detta lilla liv som förändrar hela vår värld. Jag känner mig så redo man kan vara för något man inte alls vet vad det handlar om. En resa som jag verkligen ser framemot. Det är förstås ovant med alla förändringar i kroppen, men jag längtar efter att magen ska växa så jag stolt får visa upp den. Häng gärna med på min resa genom bloggen. Nu när det är officiellt kommer jag att börja uppdatera den oftare och skriva om min upplevelse av graviditeten och träningen under den.

Puss och gonatt och ta hand om varandra!

Glöm inte varför du en gång började...

Efter en dryg månads paus från bloggen är jag nu tillbaka. Orsaken till pausen är enkelt. Jag har helt enkelt inte hittat inspirationen. Och varför började jag skriva blogg? Jo för att inspirera. Så att skriva blogg när jag själv inte känt mig inspirerad skulle bara ha varit...fel. Men nu är jag tillbaka. Det krävdes en vecka av rutiner och vardag för att hitta det där suget igen.

Under sommaren har jag hållit igång och tränat i stort sett lika mycket som under resten av året, men kanske lite mindre målinriktat. När jag haft semester har jag tränat på stugan, löpning och cirkelträning. Under juli månad följde jag ett program, DTP av Kris Gethin. Samma som hade gjort transformation- programmet som jag följde i våras. DTP står för Dramatic Transformation Principle. Det är ett riktigt tufft och utmanande men ändå enkelt program för dig som är lite mer erfaren i gymmet och vill bryta ditt vanliga "8-15 reps i 3-4 set"- mönster. DTP chockar verkligen kroppen, på ett bra sätt, och får dig att krypa ur komfortzonen om du bara tillåter dig själv att göra det. Du hittar DTP programmet på http://www.bodybuilding.com/fun/kris-gethin-dtp-4-weeks-to-maximum-muscle.html.

På tal om att träna målinriktat eller inte så har jag flera gånger fått frågan under sommaren "jaha, vad tränar du inför nu då? Triathlon, marathon, tough viking??" Mitt svar till samtliga: Jag har satt de konditionsinriktade utmaningarna på hyllan ett tag. Jag kan inte träna inför en triathlontävling och samtidigt hålla fullt fokus på gymträningen. Nej, efter ett kanonlopp, två triathlontävlingar och en svensk klassiker så känner jag att den konditonsutmanande kvoten är fylld för ett tag framöver. Nu är det gymträning som gäller för hela slanten. Jag vill fortsätta bygga, forma och slipa för att en dag nå mitt mål som jag har satt upp. Att tävla inom någon gren i bodybuilding. Men det är bara det att vägen dit är betydligt längre än att delta i en löptävling eller likande. Iallfall för mig, för jag vill göra det grundligt. Och jag har ingen brådska.

I samband med vardagsrutinerna så tog jag även tag i
 matrutinerna och hade matlådefestival i söndags.
Några kilo kycklingfilé och några kilo
vilöksmarinerade rotsaker resulterade i lunch åt
mig och sambon för hela veckan.

Min första utmaning i höst är att hitta ett bra program att följa i gymmet. Jag vill rikta in mig på mycket basövningar med fria vikter och gärna undvika maskiner så långt som möjligt. Så om någon har något sådant upplägg att följa så tar jag gärna emot tips! Självklart ska fokus ligga på att bygga massa. Just nu tränar jag ganska fritt, jag gör det jag ska göra men utan ett strikt program. Det är ganska skönt det också men i längden behöver jag något att följa. Ett program som någon annan skapat.

Förutom min egen träning så har jag även tagit min instruktörsroll till en helt ny nivå i sommar. Jag har blivit Soma Mind instruktör! Soma Mind är motsatsen till Soma Move kan man säga. Vi jobbar mycket med andningen, bindvävssträckningar och mental närvaro. En underbart koncept som jag blev förälskad i från första stund. Och något som alla behöver. Om det är någon här på bloggen som vill komma och testa Soma Mind med mig (eller Soma Move) så ska ni boka in 13.9 för då har vi öppet hus på Träningsverket och jag kommer att köra dubbelklass MoveMind.

Ser verkligen framemot träningshösten, både som instruktör och gällande min egen träning. Och nu när värmeböljan är förbi blir det lite löpning som kompletterande träning till gymmet. Älskar att springa i frisk höstluft! Finns mycket olika åsikter om det där med att konditionsträna när man vill bygga muskler, men jag väljer att ha med lite cardio, för jag vet att både min kropp och knopp mår bra av det.

Ha en jättefin start på din träningshöst! Hoppas du är lika taggad som jag på fortsätta sträva mot ett mål, vad det än må vara!

Det där lilla extra

Sommar. Ett litet ord som rymmer så mycket. Under några veckor på året blommar vi nordbor upp och lever livet som om varje dag vore den sista. Och visst är det underbart! Jag önskar ändå att vi skulle ta lärdom av våra sommar-jag. För det är ju så att varje dag kan vara den sista, oberoende vilken dag på året det är! Med det menar jag inte att vi ska dricka sprit, lata oss och äta glass varje dag på året. Inget vinnande koncept i längden. Men dom där små sakerna som lyfter din dag...åtminstone jag har lättare att hitta och lyfta fram dom sakerna på sommaren. Ett dopp på lunchen, bada bastu vid midnatt, en fräsch sallad på stranden, en kaffe på stan, en morgonpromenad med dina egna tankar eller med någon du tycker om...ja, listan kan göras lång. Men varför är vi så duktiga på att njuta på sommaren för att sedan lida igenom vintern? Visst är allt så mycket ljusare, varmare och behagligare på sommaren, men ändå! Jag tror det handlar om att man måste göra ett medvetet val. Välj att njuta och hitta din vardagslycka. Året om! Så nu får DU, ja just du som läser detta, en uppgift av mig.

Varje dag, med start från idag, vill jag att du ska göra något som gör dig lite extra glad. Små saker som stora saker. Säg åt någon du tycker om hur viktiga de är för dig, unna dig själv en stund i ditt eget sällskap med något du tycker om att göra, ring en vän, bjud kollegorna på nånting gott (behöver inte vara onyttigt), köp en blombukett, gå ut i skogen och lyssna på fåglarna, gör nånting annorlunda i din träning som chockar dig lite, utmana dig och inse vilken kapacitet du besitter...ja, vad som helst! Bara det är något som lyfter din dag och gör dig varm inombords. Varje dag! Lycka till!

Ska avsluta med några bilder från stunder som verkligen lyft min sommar!

Jag och min kärlek. Ringmärka och kära.

Lyxbrunch

Äkta vänskap rostar aldrig.

Stolt över mig själv och mina prestationer. Ett inramat papper som bevis för all hårt jobb och slit.

Naturen och livet i den, så vacker i sin enkelhet.

Vissa sommarmornar är jag aktivare än vanligt och ger mig ut på morgonlänk.

Morgondopp, nakendopp såklart och se hur dagen börjar ta form. Dessutom med någon man älskar. Lycka på hög nivå!

Hård träning,vad skulle jag vara utan den. Här pinas benen med 200 kg i benpressen. Go big, go hard!

Stugliv- inget hinder för träning!

Semestern är i full gång och väldigt snart är den förbi. Trots att vädret är kallt och blåsigt så njuter vi och har det bra ändå. Och tur att vi har 2 veckor semester kvar i augusti, förhoppningsvis får vi njuta av lite mer värme och sol då!

Det som ändå är bra med lite svalare väder är att det är skönt att träna utomhus. Normalt tycker jag att det är jobbigt att springa på sommaren men i år har det varit riktigt skönt. Jag har knappt sprungit under hela våren när jag kört min deff, jag tror jag sprang 3 ggr på 3 månader. Men nu under semestern tycker jag det är skönt att springa. Det finns en runda här vid stugan som är drygt 4 km, och det tycker jag är ganska lämpligt. Jag vill inte springa jättelånga rundor för det går inte ihop med mitt mål- att bygga muskelmassa. Men det är lagom längd för att träna lite flås, kicka igång förbränningen och få en bra blodgenomströmning i musklerna. Dessutom brukar jag lägga på backintervaller på slutet. Och backintervaller är tammetusan smått magiska. Man märker resultat direkt! Det är  nog tack vare dom som jag förbättrat min hastighet på denna runda med 1 km/h på bara en vecka. Igår fick jag med sambon på backintervallerna också. Det var kul, det har nog aldrig hänt förr! :)

Idag blev det cirkelträning ute. Det är riktigt roligt. Vi har som sagt viktstång och lite vikter här så det är ganska lätt att hitta på övningar man kan göra. Det är bara att anpassa reps-antalet eftersom vi inte har hur mycket vikter som helst. Så det brukar bli lite mer högrepetitionsträning än vanligt.

Det som jag tycker är svårast med att träna så här på stugan är att man inte ska ta sig någonstans. När vi åker till gymmet så är man mentalt inställt på att träna, huvudet vet det och kroppen vet det. På gymmet är det träning som gäller. Men här på stugan ska man plötsligt från att ha suttit i soffan eller legat och solat hoppa upp och börja träna. Kroppen och knoppen fattar Nada! Men det där tror jag är en övnings- och vanesak. Och jag har några knep. Dels brukar jag försöka bestämma redan på morgonen vilken tid jag ska träna, så att jag hinner vänja mig vid tanken. Och så brukar jag säga det åt resten av familjen, bara så det är sagt- då måste man göra det också! ;) Och sen brukar jag ibland ta en kopp espresso innan för att höja energinivån.

Bland annat dessa övningar ingick i min cirkel idag.

Detta var allt för denna gång! Njut av din semesterträning, oberoende om du gör den inne eller ute!

Sommarträning

En.dag.kvar.

Sen är det semester. Har uppdelad semester i år. Två veckor nu och två veckor i augusti. Blir säkert bra det också. Så här dagarna inför semestern sitter jag och planerar min träning under semestern. Förutom en sväng upp till Österbotten i helgen så kommer semestern att spenderas på sommarparadiset Föglö.

Tränar du under semestern? Om inte, varför inte? Jag tycker det är jätteskönt att träna på semestern. Det är ju då man verkligen har tid. Men jag liksom säkert många andra har inte tillgång till gymmet när jag är på stugan. Så vad då? Betyder ju inte att man inte kan träna. Jag har fördelen att ha lite en stång och hantel med lite viktplattor ute på stugan, plus ett provisoriskt utegym. Dessutom brukar jag springa när jag är där. På det viset får jag dessutom variation i min träning. Jag kan inte träna exakt likadant som på gymmet. Men det är bara kul, för då får man chocka kroppen och det är då man utvecklas. Har du inga redskap eller vikter på din stuga? Här följer tips på några övningar som du kan göra helt utan redskap och vikter.

På gymmet idag lekte vi med sambons nya telefon.
Kände mig bitig under träningen med ändå rätt
så vätskefylld, vilket är naturlig efter kolhydraterna
som fått sin plats i min kost igen.

• Knäböj
• Utfall i olika varianter, t.ex. utfallsgång
• Pushups (armhävning)
• Triceps (smal) pushup
• Magövningar i nästintill oändliga varianter

m.m.

För lite mera puls

• Upphopp med knätouch (hoppa upp dra upp knäna och rör knäna med händerna)
• Burpees
• Spring i planka

Detta är bara några få exempel på basövningar. Sen finns det variation hur mycket som helst. 

Med detta vill jag önska er trevlig sommarträning!

Glöm inte att ta hand om din kropp under semestern!

GRANDE FINALE!

"Take pride in how far you've come, and have faith in how far you can go"

Så var det dags. De senaste 13 veckorna har jag följt kostschema, vägt mat, hållit strikta mattider och planerat och strukturerat upp min vardag ännu mer än vanligt. Jag har nött asfalt två gånger varje dag, jag har varje dag tittat på dagens tränings- och motivationsvideo, och jag har slaviskt följt mitt träningsprogram i gymmet.

I fredags var det dagen D. Min sista invägning och formcheck. Jag har varit lite besviken för att det inte hänt så mycket med vikten den senaste månaden. Ja inget alls har det hänt faktiskt. Men det har varit svårt att hålla koll eftersom jag pendlat så mycket upp och ner, och jag har hela tiden trott att det ska sjunka lite mer när det sjunkit, men sen har det gått lite upp igen och så där har det hållit på. 

Men sen gjorde jag min kroppsanalys mätning i fredags, och då sa min kollega på gymmet, "inte kan du ju vara besviken på dom här resultaten!", och det stämmer, jag kan inte vara besviken på mina resultat. Jag ska presentera dem först och förklara sen. (och nu tänker jag för första gången skriva ut min vikt, jag tänker inte skämmas för den längre)

Startform                                                         Efter 13 veckors deff

Vikt: 80.5 kg                                                     Vikt: 76 kg

Fettprocent: 24.9 %                                           Fettprocent: 21,1 %

Muskelmassa: 57,6 kg                                        Muskelmassa: 58,6 kg

Midjemått: 86 cm                                               Midjemått: 78 cm 

Rumpa: 105 cm                                                  Rumpa: 99 cm

Så. Jag trodde jag skulle gå ner upp mot 8-10 kg under denna deff. Fel. Kanske skulle jag gjort det om jag gjort saker och ting annorlunda. Men troligen skulle då också flera av dom kilona varit muskler. Att jag lyckas gå ner 4,5 kg i princip endast fett är något jag är väldigt nöjd över! OCH jag har till och med gått upp i muskelmassa! Och att det hänt så mycket med midjan/rumpan är jag också mycket glad över. Så sammanfattningsvis. Nej, jag är inte besviken, jag är stolt över mig själv. Men jag har också gjort en hel del missar på vägen som jag tar med mig i min erfarenhetsryggsäck.

Före och efter

Steg för steg

Vill påpeka att mina "posingskills" inte är så väl utvecklade ännu. Det är grymt svårt att spänna muskler, hitta rätt och samtidigt inte se ut som ett fån utan försöka se glad och avslappnad ut. Men öva öva så kommer det väl så småningom.

Sen då?

Ja självklart blir det en fortsättning efter detta. Jag har inte något datumspikat mål, men jag kommer att fortsätta bygga och forma min fantastiska kropp. Och då menar jag inte att just min kropp är något extra fantastisk utan att vår kropp överlag är fantastisk. Din som min! Men tillbaka till hur jag ska fortsätta. I helgen har det blivit lite välförtjänt njutning av mat och dryck, men imorgon är det vardag, fast jag är ledig. Då är det äta 5-6 ggr/dag som gäller, kontrollera portionsstorlekarna och i största allmänhet hålla koll på vad som åker i munnen. Det jag kommer att sätta till till mitt kostschema nu första veckan är gröt till frukost (nam!) och troligen en frukt på eftermiddagen. Och morgonpromenaderna fortsätter också.

Så med det sagt vill jag tacka er som följt mig under våren, hoppas det gett just dig en gnutta inspiration att nå Ditt mål, vad det än må vara! Och hoppas du vill fortsätta följa min resa mot mitt fysiska ideal.

Svart på vitt

I veckan var jag i Göteborg på arbetsresa, och under båtresan hade jag lite tråkigt och satt och bläddrade lite i mina bilder. Kanske nån tycker att det är jobbigt att ta bilder på sig själv, att posera och hålla och "åma och kroma sig" framför kameran. Men en sak är säker, bilder är guld värda när det gäller att se sina egna framsteg. Man får det verkligen svart på vitt.

Ni som följt mig kanske kommer ihåg att jag höll på med en deff tidigare i vintras också. Under hösten hade jag lagt på hullet ganska rejält (obs, både muskler och fett) och inför vår semesterresa i slutet på februari gick jag ner 4 kg. Sen kom vasaloppet med kolhydratladdning och påföljande semester och då gick jag upp ca 3 kg. Efter det började min resa neråt igen med den deff som jag nu är på slutrakan med.

Så för att komma till sak. Jag kom på att skulle jämföra bilder från mitten av januari och nu. Och resultatet.. ja döm själv! Så vad händer när man i ett halvår jobbar målmedvetet med kosten och träningen? Jo detta.

Detta är alltså en "inofficiell" formcheck. Den officiella formchecken för hur min 13 veckors deff har gått får ni om ungefär en vecka.

Med detta vill jag säga, kämpa på du där ute som strävar mot ett mål! Det lönar sig!

Det var allt för denna gång. Tack och hej!

Byggstenar

Allt här i livet handlar om att hitta bra byggstenar, och bygga en stadig grund som håller att stå på. Är byggstenarna ojämna och skrangliga så blir grunden ojämn, och när man sedan ska bygga vidare så blir det väldigt ostadigt och vingligt på toppen. Gäller förhållanden av alla de slag, ekonomi, arbetsliv, kunskap...ja listan kan göras lång. Men inte minst gäller detta att hitta bra byggstenar när man ska bygga en stark fysik, en fysik som håller i längden, inte bara för sommarens beachform.

Detta är något jag håller på och lär mig. För jag påstår inte att jag är där ännu, men jag strävar ditåt och lär mig mer hela tiden. Att hitta de byggstenar som passar mig, som tar mig till mitt mål. Jag har, som ni kanske vet, flera mål. Mitt huvudsakliga mål som genomsyrar allt jag gör är "en kropp för livet". Jag vill alltså ha en sådan fysik som möjliggör allt jag vill åstadkomma här i livet. Jag vill hålla mig frisk och stark livet ut. Sedan kan något oförutsett inträffa, det vet man aldrig. Men jag vill göra allt JAG kan för förebygga sjukdomar, förslitningar och skador. Denna tanke driver mig framåt och gör att jag i princip alltid är motiverad till träning.

Sedan har jag mer specifika och kortsiktiga mål. Jag har sagt att jag nångång ska tävla i någon gren inom bodybuilding, troligen bodyfitness, men för detta mål har jag ännu inget spikat datum. Mitt närmaste mål är att genomföra en deff, det vill säga, träna och äta så att min fettprocent minskar och muskelmassan bibehålls så långt som möjligt. Detta för att få fram mera muskelkonturer. Ett annat viktigt mål för mig under denna deff är att upptäcka mina starka och svaga sidor. Det vill säga, hurudant träningsupplägg fungerar för mig, vad ger resultat och vad är mindre bra. Dessutom upptäcker jag mina svagheter rent kroppsligt, och när deffen är slut vet jag vilka områden jag behöver fokusera på och jobba mera med. Allt detta för att få en jämn och stark fysik som håller i längden.

Det ni, mina vänner, är en resa utan slut. Men jag njuter av färden!

Glad tjej efter genomfört gympass

Byggarmat deluxe! Kyckling med lök, vitlök, färsk basilika, oregano och chili. Slurp!

Formcheck: 2 MÅNADER

Jahapp, då var det dags för formcheck igen. Som ni vet om ni läst mina tidigare inlägg så har den senaste månaden varit lite hipp som happ. Under 2 veckors tid hade jag väldigt svårt att prioritera kosthållning och träning p.g.a brådskande och omfattande renovering och flytt. Men de senaste 2 veckorna har jag hunnit träna och äta som jag ska igen. Och sist och slutligen har det gått ganska bra ändå den här månaden.

Viktmässigt har jag pendlat mycket som vanligt, och jag har varit ner och snuddat på -5 kg, men just nu ligger jag på ca -4,5 kg. Som tur är det inte bara vågen som styr, utan även spegelbilden, midjemåttet och kroppskompositionmätningar. Jag gjorde en sådan idag, och det visade följande har hänt under månaden som gått:

Vikt: -1,7 kg

Fettprocent: -1 %

Muskelmassa: - 0,5 kg

Midjemått: -2 cm

Jag är glad över att jag bibehållit så mycket muskelmassa ändå, och det som också är roligt är att jag nu ligger på samma fettprocent som ifjol när jag avslutade min diet, men nu har jag några kilo mera muskler. KUL! 

Men alla dagar är inte solsken och glädje. Just nu går viktnedgången väldigt trögt. Jag har hållit på med min ketosdiet i snart en vecka och den har hittills inte varit riktigt tillfredsställande. Första dagen gick jag ner 1 kg med sen gick jag upp det igen och efter det har det gått långsamt ner. Men det är bara att nöta på, jag tror nog att det kommer att "släppa" snart. Men just när viktnedgången går trögt är det skönt att med andra mätningar och bilder se att det går åt rätt håll. 

På tal om bilder, här kommer dom.

Jag valde att sätta dagens formcheck bilder i mitten så att man kan se både vad som hänt på 2 månader (till vänster) och vad som hänt på 1 månad (till höger). Nu är det så att jag nästan ser större ut på dagens bilder än dom som är för en månad sen, men det är för att jag har förstorat dom i mitten mera. Det är kul att se att muskulaturen har utvecklats på baksida axlar/övre ryggen. Och midjan/magen har slipats till lite grann fastän det inte kommer fram så tydligt när jag jämför bilderna så här. Små steg hela tiden. Det blir bara tydligare hela tiden, att forma och skulptera kroppen kräver hårt jobb och dedikation. Det är verkligen inget som kommer som ett brev på posten. 

Milstolpar

Nöjd tjej som gymmade i favvoshortsen idag. 

Nu börjar det hända grejer. Hemmet börjar vara i ordning och jag har äntligen tid att fokusera lite på mig själv igen. I fredags kickade jag igång fas 2 av min diet, ketosfasen. Än så länge har det gått bra men lite lägre energinivå har jag haft under helgen. Speciellt idag. Ska bli intressant att se hur kroppen reagerar på ketosen, dvs inga/väldigt lite kolhydrater.

Under veckan innan och under vappen drog jag på mig en del vätska och jag svällde upp speciellt runt magen. Men redan efter första ketosdagen (och vardag) i fredags så försvann i princip allt jag dragit på mig under veckan som gått. På lördagmorgon kändes det gott att leva när jag testade några plagg som jag har som "test" för hur det går. Jepp, "skinnyjeansen" passade, och mina betterbodies shorts. När dom sitter bra vet jag att jag är på rätt väg.

Dags för lite uppdatering

Oj vad många kvällar jag har tänkt att jag ska skriva ett blogginlägg, men när tiden är så knapp att jag inte ens hinner träna...då är det illa! Och då kanske ni förstår att jag inte prioriterat bloggandet. Men en liten uppdatering ska ni få nu.

De senaste två veckorna har varit MYCKET intensiva, och varenda ledig stund har gått åt till renovering och flytt. Under de mest intensiva dagarna har jag helt prioriterat bort träning och kostupplägg. Så jag har hamnat lite ur balans. Men det betyder INTE att jag har gett upp. Det positiva är att tack vare allt tungt kroppsarbete i samband med flytten har jag fortsättningsvis gått ner i vikt, och här i veckan nådde jag ett delmål: - 5 kg! 

Men det är intressant att se vad som händer med kroppen när den inte får den träning den är van med. Allt slit och släp de senaste veckorna har gjort att både jag och sambon gått omkring som två krymplingar och klagat på ont både här och där. Skulle vi ha tränat som vi brukar under denna period är jag säker på att vi skulle haft mindre ont. Så än en gång är det bevisat, kroppen behöver träning! Och jag blir mer och mer övertygad om att jag kommer att träna livet ut, även när jag är 85, om jag får leva så länge.

Men tillbaks till dieten och träningen. Det kommer att vara några dagar till som är så här galet intensiva, men fr.o.m 1.5 kommer jag att göra en del justeringar. Då kommer jag lägga om min diet och köra en ketos variant den sista månaden. Alltså inga kolhydrater. Igen en gång baserar jag mitt kostupplägg på Connys tävlingsdiet. Om det behövs, och jag känner att jag inte är nöjd efter en månad, så kan det hända att jag förlänger dieten med en vecka. Detta p.g.a av "pausen" jag haft nu. Men det beror helt på hur det går här i maj.

Så, det var dagens uppdatering från vår nya soffa i vår nyrenoverade lägenhet. (Behöver jag säga att jag trivs). Imorgon är det väckning i arla morgonstund för promenad i vårfina Mariehamn.

Formcheck: 1 MÅNAD!

Så där. Nu har det gått drygt en månad av min diet/deff. En månad har gått snabbt, men samtidigt känns det som att det är långt kvar när jag vet att jag har 2/3 delar kvar. Men jag försöker tänka som Kris Gethin ofta upprepar i de dagliga träningsvideorna "- Kom ihåg att det endast handlar om 12 veckor, det är inte en lång tid, håll fokus, tänk på ditt mål och stå ut! Varje dag är lika viktig, varje träningspass räknas och du kan varje kväll gå och sova med känslan av att ha åstadkommit något. Varje dag."

Men nu tycker jag det är dags för en formcheck. 4 veckor har gått sen jag senast tog formcheck bilder och 3 veckor har gått sen jag senast gjorde en bodyscan-mätning. Det har hänt en del. På vågen (hemma) har siffrorna vandrat neråt -3,2 kg. I mätningen på gymmet kunde jag konstatera att jag gått ner -1,5 % i fett, ökat 0,6 kg i muskelmassa och minskat mitt midjemått med -2,6 cm. Är riktigt nöjd med dessa resultat. Så här långt.

Av mina mätningar och mina bilder kan jag konstatera att allt går som det ska, jag ligger helt i fas. Jag går neråt i sakta mak och resultaten kommer smygandes lite i taget. Så det är bara att fortsätta följa planen. Det har jag gjort hittills och bevisligen fungerar det. Visst har jag fallit i några små fallgropar, men huvudsaken är att man snabbt tar sig upp ur dom och inte fastnar. Som jag skrev i mitt förra inlägg har jag gjort några ändringar i min kostplan, men hittills har jag ändå unnat mitt ett cheatmeal av något slag varje helg. Det kommer jag att fortsätta med så länge spegelbilden fortsätter förändras, kläderna fortsätter bli lösa och siffrorna på vågen fortsätter klättra neråt. Om det slutar måste jag kanske sluta med mina cheatmeal. Det som tål att nämnas att jag när jag på helgen har mitt cheatmeal också ofta är mycket mer fysiskt aktiv än jag är in i veckorna, t.ex. med tungt trädgårdsarbete. Så jag tror att det summa summarum blir plusminusnoll, även om man för den sakens skull inte kan trycka i sig mängder av vad som helst under cheatmealet.

Skillnad på 4 veckor. Tyvärr är inte bildkvalitén den bästa men lite ser man vartåt det barkar. Åt rätt håll! :)

Försenad uppdatering!!

Livet rullar på i en rasande fart. Just nu är det extra mycket. Måndag kväll var kvällen för stora beslut och vi bestämde oss för att flytta. Men det är inte en helt vanlig flytt utan en rätt omfattande sådan med lite renovering och mycket reda upp, organisera, slänga, tvätta osv. Men snart är vi borta från detta ohälsosamma hus. En månad har vi på oss, sen ska vi senast vara placerade på en annan adress. Det blir nog bra, bara det blir färdigt, men det kommer att bli en mycket intensiv månad och jag har på känn att bloggandet kommer att bli åsidosatt.

Av ovanstående orsak har jag inte heller hunnit presentera någon resultatcheck i början av veckan. Men det var inte något som var roligt att presentera heller. Har nu kommit till den första platån, dvs, jag vägde inte mindre i måndags än jag gjorde för en vecka sen. Jag är nu nere på  -2,5 kg totalt (på 3,5 vecka).  Men för den sakens skull betyder det inte att det inte händer saker. Jag har speciellt denna vecka märkt att mina kläder sitter lite lösare, och jag hade faktiskt minskat 1,5 cm i midjan. Trots detta har jag ändå valt att göra en del ändringar i kosten. Det jag har gjort är:

• Skippat kolhydraterna vid lunchen
• Minskat kolhydraterna med hälften vid middagen
• Skippat mitt ena mål mat. Detta gjorde jag egentligen redan för en tid sedan då jag aldrig hann få in det.

Träningen går fortsättningsvis bra. Jag följer programmet till punkt och pricka, och har bra energi och motivation. 

Nästa vecka ska jag försöka få in en formcheck, dels med bilder och dels med vägning på gymmets våg (med fettprocent osv). Så håll till godo, ska försöka hinna dela med mig av hur det går för mig fast livet just nu är lite kaos.

Även om jag sällan ger upp när jag verkligen bestämt mig så visst, det har hänt. Och det känns aldrig kul!

Dag 15: Resultat 2 veckor

Så där. Nu har jag kickat igång tredje veckan på min diet+ mitt styrketräningsprogram alá Kris Gethin. Känns som att veckorna bara kommer att rusa iväg.
Resultat hittills: -1,5 kg totalt, alltså -1,1 kg den här veckan. Det är bra, så jag kommer ännu denna vecka att fortsätta på samma sätt som hittills gällande kost och cardio. När den här veckan, alltså tre veckor, har gått har en fjärdedel av resan passerat och då börjar det eventuellt bli dags för lite förändringar i kost och/eller cardio. Egentligen sku jag vilja göra min "invägning" på fredag morgon, för jag väger alltid minst då. Jag var ner och snuddade på -2 kg totalt i fredags. Men sen kommer helgen, och då går jag alltid upp lite grann. Det handlar inte så mycket om att fuska eller inte, för jag tycks gå upp även om jag inte fuskar. Jag tror det beror på att dagarna och rutinerna ser annorlunda ut under helgen. Jag håller inte mattiderna lika strikt, jag sover lite längre osv. Sådana saker påverkar också. Det var likadant förra vintern när jag dietade. Jag vägde alltid minst på torsdag eller fredag och mest på måndag. Men nu är det som det är, eftersom jag började detta program på en måndag så blir det resultatcheck på måndagar.

Det var allt för idag, kämpar på mot mitt mål....sakta men säkert!

Dag 13: Vilodag och lördagsmys på dietvis

Idag har jag haft vilodag. Men mycket vila brukar det inte bli för det. Har bl.a. tvättat fönster och städat bilen, samt varit ut på en riktigt skön löptur i vårvädret. Tycker om programmet jag följer just nu, för det är inget som säger att cardion måste bestå av enbart promenader. Min "coach" (om man kan kalla honom för det) gör själv en massa olika saker på sin cardio; går i trappor, cyklar, går m.m. Så jag unnar mig en löptur med gott samvete. Om ni funderar vad jag svamlar om så är det så att när man är på diet ska man helst inte köra alltför mycket högintensiv konditionsträning, speciellt inte långa pass i gången. Detta för att man inte vill tappa muskelmassa. Men det är nog ingen fara för min del, inte så här i början på dieten iallafall när jag har så mycket att "ta av". Så en halvtimmes till timmes lite intensivare konditionsträning är nemas problemas. Och nu ska ni inte tro att jag på något sätt säger att konditionsträning är dåligt, för så är det inte. Men om man t.ex. följer en tävlingsdiet och (speciellt i slutet) ligger lågt i intag så har man inte energi att köra tuff konditionsträning. Promenader och styrketräning fungerar bättre för kroppen vid lågt energiintag. Det har jag lärt mig iallafall. Hur som var det skönt var det att springa.


Nu på kvällen blev det gó middag. På dietvis. Lövbiff med batat och haricots verts. Till efterrätt en hälsosam morotskaka. Smakar inte lika gott som en vanlig morotskaka, men god var den ändå. Receptet hittar ni på Sara Backs blogg: The Healthier Carrot Cake - recipe. De enda ingredienser i kakan som inte ingår i mitt normala intag är Philadelphiaost (light) och morötter. Så lite lite fusk men inte mycket. Gott var det!







Träningen rullar på bra. Igår blev det sen träning. Jag, och nån enstaka till, på gymmet en fredagkväll 21-tiden. Och vet ni, det känns så jäkla bra. Att jag kan göra det, utan att känna mig som "en gymnörd utan liv". Jag känner inte att jag saknar något, att jag skulle ha behövt spendera min fredagkväll någon annanstans. Tvärtom, jag känner mig så jäkla stolt för att jag valt den väg jag valt! Det här är jag! Visst finns det tillfällen då jag prioterar soffan, vännerna eller en fest en fredagkväll, men jag har ingenting emot att spendera den med vikterna på gymmet heller. Obsessed is a word the lazy use the describe the dedicated! 

Med de orden vill jag önska er en trevlig lördagkväll! 

Våga vara stark, våga vara dig själv!

Dag 10: Hungrig!

Jepp, idag och igår har jag varit riktigt hungrig. Men igår blev det kanske lite överdos av cardio. 45 min promenad till jobbet, 15-20 cykeltur hem från jobbet samt mina dubbelpass på gymet = 1,5 h cardio (det är ju inte enbart cardio men i min värld just nu klassar jag mina pass som cardio). Så jag förstår ju att jag var lite hungrig. Idag är jag också hungrig men inte lika farligt, och jag vet att nästa mål placerar sig i magen inom den närmaste timmen, så det är lugnt. Ett bra knep att ta till om man känner sig hungrig men inte ska äta ännu på en stund är det gamla hederliga knepet; drick vatten! Eller sysselsätt dig med nåt. Hjälper för det mesta. När jag städar glömmer jag nästan alltid bort att äta.

Så där annars går det bra med dieten. Idag fick jag testa mig själv lite igen när vi var på föreläsning hela dagen från jobbet och därför ut på stan och åt lunch. Ett rykande färskt bröd serverades till salladen och jag vet ju hur gott det är. Men nej, inte just nu. Fisksoppan med aioli, vittvin och grädde föll också bort till förmån för en tonfisksallad. Men det var inget dåligt val, salladen var god och fräsch! Det går bra att stå emot frestelser så länge man kommer ihåg varför man har gjort sitt val, vilket mål man har och hur gärna man vill komma dit! Jag vet att jag inte mår bra av äta vitt bröd, godis, kakor osv var och varannan dag! Jag måste bara komma ihåg det när frestelsen finns där framför mig och "alla andra" äter. I längden kommer min kropp att tacka mig för de val jag gjort, det vet jag med 110% säkerhet. Men sen, sen när jag bestämmer mig, när jag tillåter mig nånting gott, herregud vad jag ska njuta av den kakbiten/godispåsen/lyxmiddagen. Och då tänker jag inte ha det minsta dåligt samvete. Men detta är något jag kommer att få jobba med, resten av mitt liv har jag på känn, att unna mig något under kontrollerade former. Alltså bara nu som då, så att det inte blir för ofta. Om ni har några knep på hur ni får det att funka, alltså att ni har hittat en struktur och balans där ni håller er till en hälsosam livsstil de flesta av årets dagar, och bara unnar er nånting ibland, kommentera gärna! Jag har som sagt ganska lätt att hålla mig när jag är på diet, men vet att jag får svårare när dieten är slut och jag ska hitta en fortsatt bra balans! Eller om du annars undrar över något, tveka inte att kommentera!

Bild från november. Härifrån ska axlarna växa, formas och
deffas. Jepp det är planen!

Ha en fin kväll! Här ska det tränas axlar så det står härliga till!

Veckouppdatering

En vecka av dieten har gått. Så här långt har det gått bra. Inga desto mera cravings förutom på helgen. Då är det alltid lite jobbigare. Blev en planerad fuskmåltid under helgen, och även lite mer ostrukturerat matintag, men inte några stora fallgropar.Vikten har pendlat upp och ner under veckan. Var nere på -0,9 kg men sen slutade det på -0,4 kg när veckan var slut. För att nå mitt mål borde jag gå ner närmare 1 kg i veckan, lite mindre. Men fast det gick lite sämre än väntat förra veckan tänker jag inte göra några drastiska förändringar ännu. Jag har räknat ut vad jag får i mig under dygnet och mitt intag ligger runt 1850 kcal. Det motsvarar ungefär mitt basala behov, och när jag sätter på träningen så hamnar jag på minussidan. Så inga stora förändringar ännu i intaget, det är en bra start på dieten att ligga på det här intaget. Efterhand kommer jag att behöva kapa, men inte ännu. Man önskar förstås att resultaten skulle komma snabbt, men jag tänker för den sakens skull inte stressa fram dom. Skynda långsamt som dom säger.

Träningen går riktigt bra! Det är roligt, jag är extremt motiverad och jag ser framemot mina träningspass varje dag! Det var allt för denna gång, nu ska jag äta upp min kvällskvarg och sen iväg på kvällspromenad med hunden och husse!

Puss på er!

Att gå ut på morgonpromenad en sådan här morgon är inte fy skam!

Dag 2: Lite smått och gott från ett dietliv

Idag är det dag 2 och hittills har allt gått bra och enligt plan. Roligt att träna styrka igen. Försöker verkligen utmana mig själv och ta ut mig till "failure" i varje set, alltså så att det är omöjligt att göra en enda repetition till.

Gällande maten är det en hel del planering, men det funkar bra så länge man ser till att ha alla råvaror hemma. Och jag behöver inte gå hungrig, äter 6 mål om dagen. Enda gången på dagen som magen knorrar lite är innan lunch, för då har det gått 3,5 - 4 h mellan frukost och lunch. Men så brukar det alltid vara, att jag blir hungrig där vid 10-10.30 på förmiddagen, oberoende om jag är på diet eller inte.

Eftersom jag följer Connys tävlingsdiet nu och han har betalat en hel del pengar för sina kostscheman så kommer jag inte att dela med mig exakt hur dieten ser ut. Dessutom är mängderna uträknat enligt mitt behov. Men det jag tänkte dela med mig är vilka råvaror/ingredienser som ingår i mitt dagliga intag.

• Äggvitor
• Havregryn
• Bär
• Fisk (Oftast vit)
• Kyckling
• Kalkon
• Nötkött
• Fullkornsris
• Mathavre
• Grönsaker, både färska och frysta
• Potatis
• Batat (Sötpotatis)
• Naturellt ekologisk jordnötssmör 
• Mjölk (endast i proteinshake)
• Grynost
• Kvarg

+ Proteinpulver, aminosyror, kreatin, vitaminer osv.

Så inte kan man påstå att jag får brist av nånting direkt. Jag börjar så här, och sen om det behövs så reglerar jag intaget och/eller råvarorna längs vägen.

Sen till sist tänkte jag bjuda på min startform. Så här såg det ut idag, dag 2. Jag längtar till dag 90, ska bli kul att jämföra och se vad som hänt! Det enda jag med säkerhet vet är att jag tyvärr kommer var nån nyans blekare då, haha.

Formcheck dag 2, 11.3.

Mot nästa mål!

Sen Vasaloppet har jag x antal gånger fått frågan "jaha, vad är nästa mål nu då?". Många har säkert trott att jag ska springa maraton eller nåt liknande. Men icke. Nu är det andra typer av utmaningar som väntar. I två års tid har jag nu haft styrketräningen lite på sidan om. Den har inte varit i huvudfokus. Och om den har varit det så har det bara varit för kortare perioder. Men NU. Nu ska jag satsa helhjärtat på min andra passion (konditionsträning är min ena passion om ni inte redan listat ut det). Och jag kommer att kicka igång med en deff. Jag vill alltså gå ner i vikt och forma kroppen. På riktigt den här gången. Jag har ju lyckats en gång tidigare, åtminstone med att komma en bra bit på väg. Men den här gången har jag lite mera tid på mig, nämligen 12 veckor. Imorgon är dag 1 och slutdatum är 1.6.

Jag kommer att följa ett 12 veckors program som finns att tillgå gratis på www.bodybuilding.com. Det är Kris Gethin som har skapat programmet, och för varje dag finns den en video med dagens träning, samt en massa nyttiga tips och råd längs vägen. Det finns även en dietplan att tillgå, men jag kommer troligen att följa samma tävlingsdiet som Conny följde för två år sen. Den följde jag ifjol när jag dietade också och jag vet att den fungerar. Dessutom liknar de båda dieterna varandra väldigt mycket, så det är inte så stor skillnad, men den som Conny följde är lite mer anpassad efter våra finska livsmedel.

Det jag kommer att syssla med de närmaste 12 veckorna är alltså, i korthet:

- Utöva morgon- och kvällscardio 30 min/gång
- Äta efter en strikt dietplan som ändå innehåller alla viktiga näringskällor; proteiner, kolhydrater och fett (och självklart vitaminer och mineraler)
- Styrketräna ca 5 gånger i veckan

Mitt mål är att gå ner så pass mycket att jag ser vad jag har under hullet. Vilka muskelgrupper som är bra utvecklade och vilka områden som jag behöver jobba mer med. För detta mål är ingalunda ett slutmål, utan ett delmål på vägen. Resan kommer att fortsätta sen med att bygga och jobba på att få en fin fysik, skulptera min kropp i den form jag vill ha den. En resa jag ser framemot! Som sagt så blir detta en helt annan typ av utmaning, och det ska bli intressant att utvecklas på andra områden än inom konditionsträning. För jag blir aldrig mätt, det finns massor jag vill testa på. Men jag erkänner, en delorsak till jag kör en diet just nu är för att det skulle vara kul att vara i riktigt bra form till beach 2014!

Nu kör vi! Go hard or go home!

Så här ser jag ut idag.
Härifrån har jag ca 10 kg till mitt mål, även om det är mycket
spegelbilden och fettprocenten som kommer att styra och inte
bara vågen. 

Så här så jag ut för ett drygt år sen (ca -7 kg jämfört med bilden till vänster).

En Svensk Klassiker med Finskt Sisu

För ganska exakt ett år sen satt jag och funderade på nya utmaningar. Jag hade ett beslut att ta. När jag blivit sugen på att göra något är det sällan jag backar. Utmaningar har ett syfte- utveckling! Så när jag blev tillfrågad om jag skulle hänga med på en svensk klassiker blev beslutet ganska snabbt...JA!

För fyra år sen gjorde min syster sin första klassiker. När jag hörde om loppen tänkte jag då att "visst, det skulle vara en kul utmaning, men skulle jag verkligen fixa det??"(trodde inte det). Det har hänt ganska mycket på fyra år. Inte så mycket med min fysik egentligen, men med mitt självförtroende. Jag vågar ta mig an saker jag tidigare ansåg omöjliga. Och nu, ett år efter mitt beslut är jag i mål. Jag har gjort En Svensk Klassiker.

För att ni ska få en uppfattning om vad det egentligen handlar om ska jag berätta lite om min upplevelse av de olika loppen.

Vätternrundan

Dagen gryr i Hjo.

Det började med Vätternrundan i juni- 300 km på cykel. Inför loppet cyklade jag ca 800 km och den längsta sträckan jag hade cyklat i ett sträck var 70 km, så glappet till 300 km var ganska långt. Borde egentligen varit ganska nervös men jag kommer bara ihåg att jag kände mig förväntansfull i bilen på väg ner till Motala. 23-tiden på kvällen bar det iväg och en natt + förmiddag av cykling väntade. Upplevelsen var väldigt speciell. Att trampa iväg när man normalt skulle gått och lagt sig och cykla genom juninatten. Det enda man såg var en massa röda bakljus på cyklarna. Sen vid 06-tiden kom jag till Hjo- och då hade natten övergått till underbar sommarmorgon. Känslan där var nästintill magisk. De sista 100 kilometrarna av loppet var riktigt jobbiga, det hann bli varmt i solen innan jag kom i mål, jag var förstås väldigt trött och det var mycket uppförsbackar. Men som tur hittade jag draghjälp, en jämnstark tjej och vi hjälpte varandra i mål. Efter målgång kommer jag mest ihåg känslan i benen- jag har aldrig upplevt något liknande! Jag kunde inte stå, inte sitta, inte ligga med raka ben, inte ligga med böjda ben....det gjorde så ont, och benmusklerna var så otroligt blodsprängda att jag inte trodde att något liknande var möjligt! Men kroppen återhämtade sig snabbt. Sen slocknade jag i parken i stekande sol. Min syster har en hemsk bild på mig när jag ligger utslagen som en hösäck, haha! Men jag klarade mitt mål. Under 13 h skulle jag klara det och i mål kom jag på 12.40.

Vansbrosimningen

Redo att hoppa i älven.

Nästa utmaning var Vansbrosimningen i juli. 3 km älvsimning, 2 km medströms och 1 km motströms. Detta var egentligen ingen utmaning för min del. Men om man inte är en duktig simmare kan jag tänka mig att detta kan vara den tuffaste delen av klassikern. Men jag har ju simningen i bakgrunden, har dessutom simmat Vansbro en gång tidigare, och sommaren innan tränat mycket utesim i samband med mitt första triathlon. Så för mig var detta bara något som skulle göras. Visst tränade jag lite innan, jag hade semester då och tog några turer i öppet vatten på föglö. Har inga speciella minnen från loppet, annat än att jag hade bråttom iväg efteråt. Skulle iväg med färjan på kvällen så jag fick simma snabbt och rusa iväg sen. Men jag var iallafall nöjd med att klara mitt mål som var under 55 min. Simmade på dryga 54 min, vilket också var en förbättring på ca 3 min från 2010.




Lidingöloppet

En stark fysik hjälpte mig genom ett
backigt lopp.

I september väntade ett lopp som jag både var nervös och förväntansfull inför. Lindingöloppet- 30 km back-/terränglöpning. Jag hade en månad koncentrerad löpträning bakom mig (innan det hade jag tränat inför mitt triathlonlopp). Tre långturer på cirkus 20 km hann jag med. Var lite tveksam till om detta var tillräckligt. Men ja....känslan när jag sprang. Ni som har följt mig har hört och läst detta tidigare, men jag kände mig så otroligt stark! Tror att backlöpning passar mig ganska bra i och med att jag har rätt så bra benmuskler. Upp
 tog jag mig iallafall för varje backe, utan att sakta ned. Detta var något jag var väldigt nöjd över. Och i mål spurtade jag med ett stort leende, på 3:06. Målet var under 3:15. Jag kände mig som hulken!






Vasaloppet (Öppet spår)

Konstsnöspåret var riktigt bra men på tok
för kort.

Efter detta var det en ganska lång paus och jag passade på att satsa lite på styrketräningen i väntan på snön. Det som väntade näst var en källa till mycket ångest och nervositet. 90 km skidning. Vasaloppet (öppet spår för min del). Sista helgen i februari skulle detta spektakel gå av stapeln. Och när december kom började jag bli lite nervös...ingen snö i sikte ännu. December kom och gick, utan snö. Typiskt att det skulle bli en värdelös vinter just det år jag skulle skida mitt första (och sista) Vasalopp. Dessutom åkte jag på ett elakt virus i juletid vilket satte käppar i hjulet för min träning. I mitten av januari kom det äntligen lite kyla och snö och ett konstsnöspår på 1,5 km gjordes här på holmen. Så det var bara att snurra runt på det. Och så blev det en långhelg i Värmland med mycket skidåkning. Men i det stora hela blev det nog ganska skralt med träning inför detta lopp. Även om jag nog lyckades träna upp konditionen, för den kände jag att var i skick, så hann jag inte få in skidtekniken i kroppen tillräckligt bra.


Snart var det dags för loppet. Fy vilken ångest! På dagen D var det plusgrader vilket innebar blöta och isiga spår. Det blev att staka sig igenom. Inte hela loppet visserligen, men stora delar. För det var dåligt med fäste. Däremellan var det dåligt med glid. Ja...det var tufft, riktigt tufft! För varje kilometer jag passerade tänkte jag "1 km till som jag aldrig behöver skida igen". Efter halva loppet trodde jag skulle dö, jag skojar inte! Men sen hörde jag någon som sa "bara man kommer till Oxberg så fixar man resten sen". (Efter Oxberg är det 28 km kvar). Då fick jag endorfinkick och det gick bra fram till oxberg. Sen fick jag en dipp igen. När jag hade 13 km kvar kom tårarna. Men på något sätt kom jag jag till 12 km, sen 11 km...och då började det släppa. De sista 8 kilometrarna spurtade jag i mål. Det är helt otroligt att man kan- när man är så ofantligt slut- hitta en växel till! Mitt enda mål var att komma igenom. Men jag trodde jag skulle klara det under 10 h. Det gjorde jag inte, utan kom i mål på 10.39. Men jag vara så glad att jag kom igenom och att det ä n t l i g e n var över. Sen rusade jag iväg till bussen som skulle ta mig till Stockholm och därifrån vidare till solen nästa dag. Bästa idén någonsin, att åka på semester efter en sådan här prestation.

Våga satsa- Våga vinna

Nu är det alltså gjort. Det man behöver tänka på om man ska göra en klassiker är att det blir ganska kostsamt. Utrustningen blir rätt så dyr om man inte har den redan. Loppen i sig kostar runt 100 €/styck. Dessutom blir det ju både rese- och boendekostnader i samband med varje lopp. Och sen allt det praktiska, träningen tar tid. Om du har familj behöver de vara med på noterna, för ibland måste du helt enkelt prioritera 50 asfalt på cykel framför fredagsmys i soffan. Det går inte att undvika, träningstimmarna under klassikeråret blir många. Och det är inte bara ett lopp, det är fyra! Men känner du att du har tid och råd, kör på!

STOLT!

Varför gör man då en svensk klassiker? Jag har ställt det frågan till mig själv flera gånger under året, men sist och slutligen har jag alltid hittat en vettig anledning att fortsätta. Det bästa med att ta sig an en utmaning som denna är att du i ett års tid hela tiden har ett mål att sträva mot, och du vet att du behöver träna för att fixa nästa utmaning. Dessutom är det en prestation som heter duga, något du kan vara extremt stolt över. På köpet får du en stark och uthållig kropp.

Det som jag ändå tycker är det mest intressanta med utmaningar av det här typen är den mentala biten. Jag skulle säga att åtminstone 50 % sitter i huvudet. För att klara av lopp som dessa behöver du kunna vinna över dina hjärnspöken, gång på gång på gång. I huvudet är du redo att ge upp långt innan din kropp är slut. Och det är fantastiskt lärorikt att tvingas bråttas med hjärnspökena. Det är det jag mest av allt tar med mig från en svensk klassiker. Jag har lärt mig massor om mig själv och vad jag egentligen är kapabel till. Jag vågade satsa. Och jag vågade vinna... över mig själv. Over and out.