Dag 15: Resultat 2 veckor

Så där. Nu har jag kickat igång tredje veckan på min diet+ mitt styrketräningsprogram alá Kris Gethin. Känns som att veckorna bara kommer att rusa iväg.
Resultat hittills: -1,5 kg totalt, alltså -1,1 kg den här veckan. Det är bra, så jag kommer ännu denna vecka att fortsätta på samma sätt som hittills gällande kost och cardio. När den här veckan, alltså tre veckor, har gått har en fjärdedel av resan passerat och då börjar det eventuellt bli dags för lite förändringar i kost och/eller cardio. Egentligen sku jag vilja göra min "invägning" på fredag morgon, för jag väger alltid minst då. Jag var ner och snuddade på -2 kg totalt i fredags. Men sen kommer helgen, och då går jag alltid upp lite grann. Det handlar inte så mycket om att fuska eller inte, för jag tycks gå upp även om jag inte fuskar. Jag tror det beror på att dagarna och rutinerna ser annorlunda ut under helgen. Jag håller inte mattiderna lika strikt, jag sover lite längre osv. Sådana saker påverkar också. Det var likadant förra vintern när jag dietade. Jag vägde alltid minst på torsdag eller fredag och mest på måndag. Men nu är det som det är, eftersom jag började detta program på en måndag så blir det resultatcheck på måndagar.

Det var allt för idag, kämpar på mot mitt mål....sakta men säkert!

Dag 13: Vilodag och lördagsmys på dietvis

Idag har jag haft vilodag. Men mycket vila brukar det inte bli för det. Har bl.a. tvättat fönster och städat bilen, samt varit ut på en riktigt skön löptur i vårvädret. Tycker om programmet jag följer just nu, för det är inget som säger att cardion måste bestå av enbart promenader. Min "coach" (om man kan kalla honom för det) gör själv en massa olika saker på sin cardio; går i trappor, cyklar, går m.m. Så jag unnar mig en löptur med gott samvete. Om ni funderar vad jag svamlar om så är det så att när man är på diet ska man helst inte köra alltför mycket högintensiv konditionsträning, speciellt inte långa pass i gången. Detta för att man inte vill tappa muskelmassa. Men det är nog ingen fara för min del, inte så här i början på dieten iallafall när jag har så mycket att "ta av". Så en halvtimmes till timmes lite intensivare konditionsträning är nemas problemas. Och nu ska ni inte tro att jag på något sätt säger att konditionsträning är dåligt, för så är det inte. Men om man t.ex. följer en tävlingsdiet och (speciellt i slutet) ligger lågt i intag så har man inte energi att köra tuff konditionsträning. Promenader och styrketräning fungerar bättre för kroppen vid lågt energiintag. Det har jag lärt mig iallafall. Hur som var det skönt var det att springa.


Nu på kvällen blev det gó middag. På dietvis. Lövbiff med batat och haricots verts. Till efterrätt en hälsosam morotskaka. Smakar inte lika gott som en vanlig morotskaka, men god var den ändå. Receptet hittar ni på Sara Backs blogg: The Healthier Carrot Cake - recipe. De enda ingredienser i kakan som inte ingår i mitt normala intag är Philadelphiaost (light) och morötter. Så lite lite fusk men inte mycket. Gott var det!







Träningen rullar på bra. Igår blev det sen träning. Jag, och nån enstaka till, på gymmet en fredagkväll 21-tiden. Och vet ni, det känns så jäkla bra. Att jag kan göra det, utan att känna mig som "en gymnörd utan liv". Jag känner inte att jag saknar något, att jag skulle ha behövt spendera min fredagkväll någon annanstans. Tvärtom, jag känner mig så jäkla stolt för att jag valt den väg jag valt! Det här är jag! Visst finns det tillfällen då jag prioterar soffan, vännerna eller en fest en fredagkväll, men jag har ingenting emot att spendera den med vikterna på gymmet heller. Obsessed is a word the lazy use the describe the dedicated! 

Med de orden vill jag önska er en trevlig lördagkväll! 

Våga vara stark, våga vara dig själv!

Dag 10: Hungrig!

Jepp, idag och igår har jag varit riktigt hungrig. Men igår blev det kanske lite överdos av cardio. 45 min promenad till jobbet, 15-20 cykeltur hem från jobbet samt mina dubbelpass på gymet = 1,5 h cardio (det är ju inte enbart cardio men i min värld just nu klassar jag mina pass som cardio). Så jag förstår ju att jag var lite hungrig. Idag är jag också hungrig men inte lika farligt, och jag vet att nästa mål placerar sig i magen inom den närmaste timmen, så det är lugnt. Ett bra knep att ta till om man känner sig hungrig men inte ska äta ännu på en stund är det gamla hederliga knepet; drick vatten! Eller sysselsätt dig med nåt. Hjälper för det mesta. När jag städar glömmer jag nästan alltid bort att äta.

Så där annars går det bra med dieten. Idag fick jag testa mig själv lite igen när vi var på föreläsning hela dagen från jobbet och därför ut på stan och åt lunch. Ett rykande färskt bröd serverades till salladen och jag vet ju hur gott det är. Men nej, inte just nu. Fisksoppan med aioli, vittvin och grädde föll också bort till förmån för en tonfisksallad. Men det var inget dåligt val, salladen var god och fräsch! Det går bra att stå emot frestelser så länge man kommer ihåg varför man har gjort sitt val, vilket mål man har och hur gärna man vill komma dit! Jag vet att jag inte mår bra av äta vitt bröd, godis, kakor osv var och varannan dag! Jag måste bara komma ihåg det när frestelsen finns där framför mig och "alla andra" äter. I längden kommer min kropp att tacka mig för de val jag gjort, det vet jag med 110% säkerhet. Men sen, sen när jag bestämmer mig, när jag tillåter mig nånting gott, herregud vad jag ska njuta av den kakbiten/godispåsen/lyxmiddagen. Och då tänker jag inte ha det minsta dåligt samvete. Men detta är något jag kommer att få jobba med, resten av mitt liv har jag på känn, att unna mig något under kontrollerade former. Alltså bara nu som då, så att det inte blir för ofta. Om ni har några knep på hur ni får det att funka, alltså att ni har hittat en struktur och balans där ni håller er till en hälsosam livsstil de flesta av årets dagar, och bara unnar er nånting ibland, kommentera gärna! Jag har som sagt ganska lätt att hålla mig när jag är på diet, men vet att jag får svårare när dieten är slut och jag ska hitta en fortsatt bra balans! Eller om du annars undrar över något, tveka inte att kommentera!

Bild från november. Härifrån ska axlarna växa, formas och
deffas. Jepp det är planen!

Ha en fin kväll! Här ska det tränas axlar så det står härliga till!

Veckouppdatering

En vecka av dieten har gått. Så här långt har det gått bra. Inga desto mera cravings förutom på helgen. Då är det alltid lite jobbigare. Blev en planerad fuskmåltid under helgen, och även lite mer ostrukturerat matintag, men inte några stora fallgropar.Vikten har pendlat upp och ner under veckan. Var nere på -0,9 kg men sen slutade det på -0,4 kg när veckan var slut. För att nå mitt mål borde jag gå ner närmare 1 kg i veckan, lite mindre. Men fast det gick lite sämre än väntat förra veckan tänker jag inte göra några drastiska förändringar ännu. Jag har räknat ut vad jag får i mig under dygnet och mitt intag ligger runt 1850 kcal. Det motsvarar ungefär mitt basala behov, och när jag sätter på träningen så hamnar jag på minussidan. Så inga stora förändringar ännu i intaget, det är en bra start på dieten att ligga på det här intaget. Efterhand kommer jag att behöva kapa, men inte ännu. Man önskar förstås att resultaten skulle komma snabbt, men jag tänker för den sakens skull inte stressa fram dom. Skynda långsamt som dom säger.

Träningen går riktigt bra! Det är roligt, jag är extremt motiverad och jag ser framemot mina träningspass varje dag! Det var allt för denna gång, nu ska jag äta upp min kvällskvarg och sen iväg på kvällspromenad med hunden och husse!

Puss på er!

Att gå ut på morgonpromenad en sådan här morgon är inte fy skam!

Dag 2: Lite smått och gott från ett dietliv

Idag är det dag 2 och hittills har allt gått bra och enligt plan. Roligt att träna styrka igen. Försöker verkligen utmana mig själv och ta ut mig till "failure" i varje set, alltså så att det är omöjligt att göra en enda repetition till.

Gällande maten är det en hel del planering, men det funkar bra så länge man ser till att ha alla råvaror hemma. Och jag behöver inte gå hungrig, äter 6 mål om dagen. Enda gången på dagen som magen knorrar lite är innan lunch, för då har det gått 3,5 - 4 h mellan frukost och lunch. Men så brukar det alltid vara, att jag blir hungrig där vid 10-10.30 på förmiddagen, oberoende om jag är på diet eller inte.

Eftersom jag följer Connys tävlingsdiet nu och han har betalat en hel del pengar för sina kostscheman så kommer jag inte att dela med mig exakt hur dieten ser ut. Dessutom är mängderna uträknat enligt mitt behov. Men det jag tänkte dela med mig är vilka råvaror/ingredienser som ingår i mitt dagliga intag.

• Äggvitor
• Havregryn
• Bär
• Fisk (Oftast vit)
• Kyckling
• Kalkon
• Nötkött
• Fullkornsris
• Mathavre
• Grönsaker, både färska och frysta
• Potatis
• Batat (Sötpotatis)
• Naturellt ekologisk jordnötssmör 
• Mjölk (endast i proteinshake)
• Grynost
• Kvarg

+ Proteinpulver, aminosyror, kreatin, vitaminer osv.

Så inte kan man påstå att jag får brist av nånting direkt. Jag börjar så här, och sen om det behövs så reglerar jag intaget och/eller råvarorna längs vägen.

Sen till sist tänkte jag bjuda på min startform. Så här såg det ut idag, dag 2. Jag längtar till dag 90, ska bli kul att jämföra och se vad som hänt! Det enda jag med säkerhet vet är att jag tyvärr kommer var nån nyans blekare då, haha.

Formcheck dag 2, 11.3.

Mot nästa mål!

Sen Vasaloppet har jag x antal gånger fått frågan "jaha, vad är nästa mål nu då?". Många har säkert trott att jag ska springa maraton eller nåt liknande. Men icke. Nu är det andra typer av utmaningar som väntar. I två års tid har jag nu haft styrketräningen lite på sidan om. Den har inte varit i huvudfokus. Och om den har varit det så har det bara varit för kortare perioder. Men NU. Nu ska jag satsa helhjärtat på min andra passion (konditionsträning är min ena passion om ni inte redan listat ut det). Och jag kommer att kicka igång med en deff. Jag vill alltså gå ner i vikt och forma kroppen. På riktigt den här gången. Jag har ju lyckats en gång tidigare, åtminstone med att komma en bra bit på väg. Men den här gången har jag lite mera tid på mig, nämligen 12 veckor. Imorgon är dag 1 och slutdatum är 1.6.

Jag kommer att följa ett 12 veckors program som finns att tillgå gratis på www.bodybuilding.com. Det är Kris Gethin som har skapat programmet, och för varje dag finns den en video med dagens träning, samt en massa nyttiga tips och råd längs vägen. Det finns även en dietplan att tillgå, men jag kommer troligen att följa samma tävlingsdiet som Conny följde för två år sen. Den följde jag ifjol när jag dietade också och jag vet att den fungerar. Dessutom liknar de båda dieterna varandra väldigt mycket, så det är inte så stor skillnad, men den som Conny följde är lite mer anpassad efter våra finska livsmedel.

Det jag kommer att syssla med de närmaste 12 veckorna är alltså, i korthet:

- Utöva morgon- och kvällscardio 30 min/gång
- Äta efter en strikt dietplan som ändå innehåller alla viktiga näringskällor; proteiner, kolhydrater och fett (och självklart vitaminer och mineraler)
- Styrketräna ca 5 gånger i veckan

Mitt mål är att gå ner så pass mycket att jag ser vad jag har under hullet. Vilka muskelgrupper som är bra utvecklade och vilka områden som jag behöver jobba mer med. För detta mål är ingalunda ett slutmål, utan ett delmål på vägen. Resan kommer att fortsätta sen med att bygga och jobba på att få en fin fysik, skulptera min kropp i den form jag vill ha den. En resa jag ser framemot! Som sagt så blir detta en helt annan typ av utmaning, och det ska bli intressant att utvecklas på andra områden än inom konditionsträning. För jag blir aldrig mätt, det finns massor jag vill testa på. Men jag erkänner, en delorsak till jag kör en diet just nu är för att det skulle vara kul att vara i riktigt bra form till beach 2014!

Nu kör vi! Go hard or go home!

Så här ser jag ut idag.
Härifrån har jag ca 10 kg till mitt mål, även om det är mycket
spegelbilden och fettprocenten som kommer att styra och inte
bara vågen. 

Så här så jag ut för ett drygt år sen (ca -7 kg jämfört med bilden till vänster).

En Svensk Klassiker med Finskt Sisu

För ganska exakt ett år sen satt jag och funderade på nya utmaningar. Jag hade ett beslut att ta. När jag blivit sugen på att göra något är det sällan jag backar. Utmaningar har ett syfte- utveckling! Så när jag blev tillfrågad om jag skulle hänga med på en svensk klassiker blev beslutet ganska snabbt...JA!

För fyra år sen gjorde min syster sin första klassiker. När jag hörde om loppen tänkte jag då att "visst, det skulle vara en kul utmaning, men skulle jag verkligen fixa det??"(trodde inte det). Det har hänt ganska mycket på fyra år. Inte så mycket med min fysik egentligen, men med mitt självförtroende. Jag vågar ta mig an saker jag tidigare ansåg omöjliga. Och nu, ett år efter mitt beslut är jag i mål. Jag har gjort En Svensk Klassiker.

För att ni ska få en uppfattning om vad det egentligen handlar om ska jag berätta lite om min upplevelse av de olika loppen.

Vätternrundan

Dagen gryr i Hjo.

Det började med Vätternrundan i juni- 300 km på cykel. Inför loppet cyklade jag ca 800 km och den längsta sträckan jag hade cyklat i ett sträck var 70 km, så glappet till 300 km var ganska långt. Borde egentligen varit ganska nervös men jag kommer bara ihåg att jag kände mig förväntansfull i bilen på väg ner till Motala. 23-tiden på kvällen bar det iväg och en natt + förmiddag av cykling väntade. Upplevelsen var väldigt speciell. Att trampa iväg när man normalt skulle gått och lagt sig och cykla genom juninatten. Det enda man såg var en massa röda bakljus på cyklarna. Sen vid 06-tiden kom jag till Hjo- och då hade natten övergått till underbar sommarmorgon. Känslan där var nästintill magisk. De sista 100 kilometrarna av loppet var riktigt jobbiga, det hann bli varmt i solen innan jag kom i mål, jag var förstås väldigt trött och det var mycket uppförsbackar. Men som tur hittade jag draghjälp, en jämnstark tjej och vi hjälpte varandra i mål. Efter målgång kommer jag mest ihåg känslan i benen- jag har aldrig upplevt något liknande! Jag kunde inte stå, inte sitta, inte ligga med raka ben, inte ligga med böjda ben....det gjorde så ont, och benmusklerna var så otroligt blodsprängda att jag inte trodde att något liknande var möjligt! Men kroppen återhämtade sig snabbt. Sen slocknade jag i parken i stekande sol. Min syster har en hemsk bild på mig när jag ligger utslagen som en hösäck, haha! Men jag klarade mitt mål. Under 13 h skulle jag klara det och i mål kom jag på 12.40.

Vansbrosimningen

Redo att hoppa i älven.

Nästa utmaning var Vansbrosimningen i juli. 3 km älvsimning, 2 km medströms och 1 km motströms. Detta var egentligen ingen utmaning för min del. Men om man inte är en duktig simmare kan jag tänka mig att detta kan vara den tuffaste delen av klassikern. Men jag har ju simningen i bakgrunden, har dessutom simmat Vansbro en gång tidigare, och sommaren innan tränat mycket utesim i samband med mitt första triathlon. Så för mig var detta bara något som skulle göras. Visst tränade jag lite innan, jag hade semester då och tog några turer i öppet vatten på föglö. Har inga speciella minnen från loppet, annat än att jag hade bråttom iväg efteråt. Skulle iväg med färjan på kvällen så jag fick simma snabbt och rusa iväg sen. Men jag var iallafall nöjd med att klara mitt mål som var under 55 min. Simmade på dryga 54 min, vilket också var en förbättring på ca 3 min från 2010.




Lidingöloppet

En stark fysik hjälpte mig genom ett
backigt lopp.

I september väntade ett lopp som jag både var nervös och förväntansfull inför. Lindingöloppet- 30 km back-/terränglöpning. Jag hade en månad koncentrerad löpträning bakom mig (innan det hade jag tränat inför mitt triathlonlopp). Tre långturer på cirkus 20 km hann jag med. Var lite tveksam till om detta var tillräckligt. Men ja....känslan när jag sprang. Ni som har följt mig har hört och läst detta tidigare, men jag kände mig så otroligt stark! Tror att backlöpning passar mig ganska bra i och med att jag har rätt så bra benmuskler. Upp
 tog jag mig iallafall för varje backe, utan att sakta ned. Detta var något jag var väldigt nöjd över. Och i mål spurtade jag med ett stort leende, på 3:06. Målet var under 3:15. Jag kände mig som hulken!






Vasaloppet (Öppet spår)

Konstsnöspåret var riktigt bra men på tok
för kort.

Efter detta var det en ganska lång paus och jag passade på att satsa lite på styrketräningen i väntan på snön. Det som väntade näst var en källa till mycket ångest och nervositet. 90 km skidning. Vasaloppet (öppet spår för min del). Sista helgen i februari skulle detta spektakel gå av stapeln. Och när december kom började jag bli lite nervös...ingen snö i sikte ännu. December kom och gick, utan snö. Typiskt att det skulle bli en värdelös vinter just det år jag skulle skida mitt första (och sista) Vasalopp. Dessutom åkte jag på ett elakt virus i juletid vilket satte käppar i hjulet för min träning. I mitten av januari kom det äntligen lite kyla och snö och ett konstsnöspår på 1,5 km gjordes här på holmen. Så det var bara att snurra runt på det. Och så blev det en långhelg i Värmland med mycket skidåkning. Men i det stora hela blev det nog ganska skralt med träning inför detta lopp. Även om jag nog lyckades träna upp konditionen, för den kände jag att var i skick, så hann jag inte få in skidtekniken i kroppen tillräckligt bra.


Snart var det dags för loppet. Fy vilken ångest! På dagen D var det plusgrader vilket innebar blöta och isiga spår. Det blev att staka sig igenom. Inte hela loppet visserligen, men stora delar. För det var dåligt med fäste. Däremellan var det dåligt med glid. Ja...det var tufft, riktigt tufft! För varje kilometer jag passerade tänkte jag "1 km till som jag aldrig behöver skida igen". Efter halva loppet trodde jag skulle dö, jag skojar inte! Men sen hörde jag någon som sa "bara man kommer till Oxberg så fixar man resten sen". (Efter Oxberg är det 28 km kvar). Då fick jag endorfinkick och det gick bra fram till oxberg. Sen fick jag en dipp igen. När jag hade 13 km kvar kom tårarna. Men på något sätt kom jag jag till 12 km, sen 11 km...och då började det släppa. De sista 8 kilometrarna spurtade jag i mål. Det är helt otroligt att man kan- när man är så ofantligt slut- hitta en växel till! Mitt enda mål var att komma igenom. Men jag trodde jag skulle klara det under 10 h. Det gjorde jag inte, utan kom i mål på 10.39. Men jag vara så glad att jag kom igenom och att det ä n t l i g e n var över. Sen rusade jag iväg till bussen som skulle ta mig till Stockholm och därifrån vidare till solen nästa dag. Bästa idén någonsin, att åka på semester efter en sådan här prestation.

Våga satsa- Våga vinna

Nu är det alltså gjort. Det man behöver tänka på om man ska göra en klassiker är att det blir ganska kostsamt. Utrustningen blir rätt så dyr om man inte har den redan. Loppen i sig kostar runt 100 €/styck. Dessutom blir det ju både rese- och boendekostnader i samband med varje lopp. Och sen allt det praktiska, träningen tar tid. Om du har familj behöver de vara med på noterna, för ibland måste du helt enkelt prioritera 50 asfalt på cykel framför fredagsmys i soffan. Det går inte att undvika, träningstimmarna under klassikeråret blir många. Och det är inte bara ett lopp, det är fyra! Men känner du att du har tid och råd, kör på!

STOLT!

Varför gör man då en svensk klassiker? Jag har ställt det frågan till mig själv flera gånger under året, men sist och slutligen har jag alltid hittat en vettig anledning att fortsätta. Det bästa med att ta sig an en utmaning som denna är att du i ett års tid hela tiden har ett mål att sträva mot, och du vet att du behöver träna för att fixa nästa utmaning. Dessutom är det en prestation som heter duga, något du kan vara extremt stolt över. På köpet får du en stark och uthållig kropp.

Det som jag ändå tycker är det mest intressanta med utmaningar av det här typen är den mentala biten. Jag skulle säga att åtminstone 50 % sitter i huvudet. För att klara av lopp som dessa behöver du kunna vinna över dina hjärnspöken, gång på gång på gång. I huvudet är du redo att ge upp långt innan din kropp är slut. Och det är fantastiskt lärorikt att tvingas bråttas med hjärnspökena. Det är det jag mest av allt tar med mig från en svensk klassiker. Jag har lärt mig massor om mig själv och vad jag egentligen är kapabel till. Jag vågade satsa. Och jag vågade vinna... över mig själv. Over and out.