Strong mama!

Hej å hå va de går! Innan jag vet ordet av kommer jag ligga och ska krysta ut en liten människa. Ho ho! Nå, lite ska jag väl hinna med innan de, men snabbt som tusan går det!

"Min bebis kommer att få en stark mamma!"
Det finaste min älskling sagt åt mig hittills
under graviditeten. :) 

Oxveckorna är i full gång och nedräkningen inför mammaledigheten har börjat lite smått. Är i v. 27 nu och har ca 8 veckor kvar på jobb, och det är mycket jag vill åstadkomma på dessa veckor. Kul med ett nytt jobb och nya utmaningar mitt i allt det andra som händer nu. Jag tycker annars att den absolut tyngsta tiden på året är nu, när våren ännu känns avlägsen och det finns inget inom en snar framtid att se framemot, dvs. inga extra ledigheter eller dylikt. Men i år har jag som sagt dels nytt jobb och dels något väldigt spännande att se framemot i vår så denna omgång oxveckor susar förbi, och jag försöker stanna upp emellanåt för att hinna med. Ta en liten paus och njuta av det som händer. För den här tiden kommer ju aldrig igen. Och även om jag längtar efter att få träffa den lilla krabaten i magen så försöker jag ta tillvara nuet också, för det är ganska häftigt att vara gravid!

Jag tror att jag går igenom den bästa graviditetsperioden just nu. Jag mår alldeles förträffligt, magen är tydlig men inte enorm ännu, graviditetskrämporna är minimala och jag kan tydligt känna sparkarna och rörelserna i magen utan att det är obekvämt på nåt sätt. Så jag njuter verkligen. Den lilla foglossning jag hade tidigare har gått om och kroppen känns stark! Så träningen fungerar jättebra.

Förra veckan blev det faktiskt träning varje dag, men mina träningspass är inte så farligt ansträngande. T.ex. graviditetsyogan som jag börjat på är väldigt lugn, men mycket skön! Det som känns allra bäst i kroppen är simningen. Jag trodde faktiskt inte att man kunde träna upp sin kondition under graviditet, men faktum är att flåset bara blivit bättre under simningen de senaste veckorna, och det känns helt fantastiskt! Fortsättningsvis håller jag igen, jag simmar inte längre än 1 km i nuläget men under den kilometern kan jag ta ut mig på sätt som jag inte kan göra i nån annan träningsform just nu, så det känns välbehövligt och otroligt skönt för kroppen.


Tätt följt efter simningen ligger nästa favorit, gymträningen . Och nu känns som sagt kroppen stabilare igen så jag känner mig stark i gymmet. Just nu tränar jag efter en 4- split, dvs. rygg/ ben/ axlar-triceps/ bröst- biceps.

Även kosten känns bra, jag har inte längre problem att få i mig kött eller andra proteinrika produkter. Och på tal om kost, sockerbelastningen som jag gjorde för nån vecka sen visade att jag hade top-notch blodsockervärden. Puh, skönt!

Det var allt för denna gång! Håll till godo, njut av livet och kramas/pussas/älska ofta, det minskar stress, läste jag idag. Inget nytt i och för sig men alltid bra att bli påmind.

Och så var det ju det där med kosten...

Innan jag blev gravid hade jag en föreställning om hur det skulle vara. Jag skulle träna och röra på mig nästan som vanligt - check. Jag skulle acceptera att kroppen förändras och älska att se magen växa - check. Sist men inte minst skulle jag hålla kosten vettig och inte bli "lurad" av mina egna hjärnspöken och så kallade cravings. På så vis skulle jag hålla min viktuppgång i schack och inte låta siffrorna på vågen skena iväg. Hmm. ..dom där två sista punkterna har varit betydligt svårare att styra än jag trodde.

För det första. Sluta snusa. Jag hade mentalt förberett mig för det en längre tid, tänkt att jag nog ska sluta snart. Men sen gick allt ganska snabbt så blev det ändå ett abrupt stopp. Och för att dämpa suget blev det tuggummi, pastiller och även godis ibland. Sen är det helgen. Under helgen dricker jag gärna ett glas vin el dyl till maten. Nu har det blivit godis till helgen för att ha nånting gott. Jag är tyvärr en unna-mig-person. Ett beteende jag gärna skulle ändra på.

Som om inte ovanstående skulle vara tillräckligt så har jag dessutom känt avsmak mot "vanlig" mat under graviditeten. Detta har som tur släppt nu, men under nästan halva graviditeten har jag haft svårt att få i mig proteinrika livsmedel så som kyckling, fisk, kött, kvarg och ägg. Sånt som jag nästan lever på i vanliga fall.  Kolhydrater har däremot gått hur bra som helst. Så inte konstigt att min kosthållning blivit lite upp och ner. Som tur har jag inte haft några större cravings. Förutom filmjölk! Har ätit filmjölk med havregryn till frukost och kvällsmål i några månader nu.

Det svåraste ändå när det kommer till kosthållning under graviditet är för mig motivationen. Det är inte så att jag tänker "äh, jag ska ju ändå gå upp i vikt så då kan jag passa på att äta", men det är i princip samma tanke fast i lite annan form. För nu har jag ju ingen möjlighet att slipa och forma kroppen, och då har jag heller någon stark morot som motiverar mig att hålla kosten i skick. För det är endast då, då när jag kan se mitt mål framför mig, när jag ser hur kroppen formas och känner hur kläderna börjar sitta lösare. Det är bara då jag är motiverad att hålla kosten riktigt i skick. Jag vet ju att jag för min Och bebisens skull mår bra av att äta så bra som möjligt, men det är svårt. Eller svårare än jag trodde.

Nu är det ju inte så att jag har en värdelös kosthållning, jag äter ganska bra i grunden. Men det blir lite för mycket socker. På tisdag ska jag på sockerbelastning, hjälp! Men jag tror nog det går bra. Åtminstone har mitt fastesocker varit bra hittills.

Självdisciplin. Något jag har hur mycket som helst av ibland. Och ibland får jag leta med ljus och lykta och ändå lyckas jag inte hitta den. Men det är bara att fortsätta leta. Nånstans där inne finns den, vet ju det!

Grönsaker, bär och frukt är jag iaf duktig på att få i mig. I julklapp fick jag en mixer så några nyttiga och goda smooties har det hunnit bli sen dess. Här följer recept på en av favoriterna:

- 1 ekologisk banan
- 1 åländskt äpple
- åländska blåbär och hallon
- ca 1/2 dl äppeljuice, gärna ekologisk eller åländskt
- en skvätt havtornssaft
- 1 tsk åländsk honung

Enjoy!