En träningsvecka i bilder

Min "sexy" look, haha. Eller inte.
Men det är tur att man inte behöver
vara snygg när man ska träna. 

Lördag morgon, sovmorgonen satt fint och kaffet smakar lite extra bra. Jag förundras över hur bebisen plötsligt bökar till i magen och vänder sig så att magen blir sned. Att det är en liten människa därinne är stundvis ännu helt ofattbart. Tror inte riktigt jag kommer att förstå det heller innan vi möts för första gången utanför magen.

Min 31:a graviditetsvecka har passerat och allt går än så länge enligt plan. Bebisen i magen växer, tror jag, ska till rådgivningen på måndag. Iallafall börjar den få lite trångt där inne nu märker man. Så det tyder ju på att h*n växer (och mamma går fortsättningsvis upp i vikt, så förhoppningsvis är det bebisen som ökar i vikt och inte mamma ;)). Nog skrivet om vikt. Kroppen känns fortfarande stark, även om jag mer och mer märker av tyngden ner mot bäckenet. Träningen går bra. Inget att klaga på med andra ord. Så här har min träningsvecka sett ut.

Måndag började för ovanlighetens skull med styrketräning (bröst+ biceps) och Bodybalance (!). Har inte gått på bodybalance på flera år men det gick bra.

Tisdagens träning bestod av ett möte med mitt favoritelement, vatten! Simningen känns fortfarande lika välgörande och skön för kroppen. Och fortfarande är jag, för det mesta, snabbast i bassängen (om man räknar bort eliterna). ;) Känns skönt att kunna lita på kroppen i vattnet fast jag börjar känna mig som en strandad valross på land. Nä, så farligt är det faktiskt inte. Lider inte särskilt mycket av magen eller den extra vikten, det är bara nångång nu som då som man kan känna sig lite klumpig. Typ klassikern att knyta skorna.

Dipsen bränner bra, speciellt med lite
extra vikt runt midjan. ;)

På onsdag blev det sedvanlig gymträning, axlar och triceps. Känner mig inte så jättevacker och graciös i gymmet. Lite uppsvullen, extra valkar här och där och kläderna börjar bli trånga, men huvudsaken är att det känns bra i kroppen. Resten får jag helt enkelt jobba med senare. Nu är det viktigaste att jag och babyn mår bra. Formslipning hinner jag med sen. :)

På torsdag var det dags för gravidyoga, sista gången nu. Yogan har känts väldigt bra för kroppen. Vi har jobbat med mjukt stärkande övningar och öppnade rörelser och stretchar. Sen ingår det alltid en sjukt skön vilostund, där man liksom kommer till en annan nivå. Inte riktigt vaken men ändå sover man inte. Välbehövligt har det varit iallafall, för när torsdagskvällen är här brukar jag vara lite mör och trött både i kroppen och knoppen. Arbetsveckan börjar ta ut sin rätt helt enkelt. Framöver kommer jag sätta in somamind och bodybalance istället för gravidyogan.

Skönt tryck i ryggen.

Med tanke på hur jag känner mig redan på torsdag kväll brukar jag inte vara allt för pigg på träning på fredag. Men denna fredag kände jag inte för att sitta hemma ensam och uggla så därför blev det att hänga på till gymmet. Och väl där fick jag till ett riktigt bra ryggpass. Fick bra kontakt och kände mig stark. Känns i baksidan idag!

Idag tror jag det blir vila från träningen. Vi är på väg ut till föglö på eftermiddagen. Länge sen sist. Så jag tror det blir en skogspromenad där ute. Imorgon väntar BEN i gymmet!

Nu är det bara dryga tre veckor kvar till min mammaledighet, och dom veckorna kommer att gå snabbt. Jag har to-do listor varje vecka med massa saker jag vill hinna med innan jag går, så det lär inte bli tråkigt iallafall. Tror jag kommer lämna mitt jobb med känslan att det finns något roligt att komma tillbaka till sen när jag är redo, och det känns bra. Annat som hänt är att vi äntligen fått bokat gravidfotografering, så om exakt tre veckor ska det bli av. Ser framemot det, har hört så mycket gott om Jessica Lund som är vår fotograf. Och mera roligt, om två veckor ska jag till Åbo och träffa mina underbara knäppa vänner. Har inte träffat flera av dom sen i somras, så ser verkligen framemot detta.

Vänner, kärlek och vår i luften. Det är inte så illa det. Njut av vad ni har och vad vi har framför oss, ljusa tider!

Mitt nya motto:
 "You don't have to be fit to be strong!"

Back on track!

Äntligen. Nu börjar jag så småningom bli mig själv igen. Men herregud vilken pärs! Först envis förkylning och sen magsjuka. Och att återhämta sig från magsjukan har tagit närmare en vecka! Idag är första dagen jag:

1. Dricker kaffe
2. Äter mat med ganska bra aptit
3. Känner att jag kan ta i lite mer på träningen

Ja, ho ho. Lillpyret i magen har ju garanterat sett till att h*n får det h*n behöver, och mammas energi har istället fått tryta eftersom det inte varit helt lätt att äta. Nå, som sagt, nu är jag tillbaka.

Idag har vi haft en skön söndag jag och sambon. Bland annat blev det en solskenspromenad i stormen ner på stan och senare ett skönt gympass. Ben och lite core blev det för min del idag och upplägget såg ut som följande:

- Benspark
- Knäböj med kettlebell
- Deadlift (raka, lite kortare marklyft)
- Höftlyft på boll + bendrag
- Pushup med benen i TRX
- Planka
- Stående vadpress

Har fuskat lite med att träna vader sen jag blev gravid, men med tanke på att underbenen börjar bli lite smått svullna är det bra att aktivera vadmuskulaturen.

Sjukstuga, bebissparkar och träningsmotivation

I 3-4 dagar nu har jag knappt gjort något annat än legat på soffan. Efter ett år utan minsta lilla bobba däckade jag totalt nu. Så kan det gå. Det har inte gått någon nöd på mig. Jag har haft kvalitetstid med min maginneboende. Vecka 28 och det lilla livet där inne tumlar runt som en brottare med adrenalinkick. Skönt att verkligen ha tid att känna efter vad som händer där inne, för nu är det livat dygnet runt. Ibland mera, ibland mindre, men ändå full fart. Och normalt hinner jag bara notera det i farten på jobbet eller dylikt, men det är mysigt att hinna känna och numera också se på magen vad som pågår där inne. Bebissparkar och sjukstuga, det är vad mina senaste dagar bestått av.

Däremot tror jag att h*n därinne är lite lätt konfunderad. Jag vet inte när jag sist skulle ha varit så här mycket stilla. Normalt går det ju i ett. På jobbet är jag i farten, hemma är jag i farten...och så träning på det. I helgen har jag inte ens orkat ut på en liten promenad. Det är konstigt, ingen träning på över en vecka. Och ändå är jag hungrig som en varg. Fast jag är stilla. Tror det är någon därinne som har en tillväxtperiod just nu.

Imorgon är sjukstugan över, har jag bestämt. Det har börjat krypa i kroppen nu. Och det ska bli extremt skönt att återvända till träningen snart. Men ändå, för första gången utan panik över att jag varit borta en vecka. I vanliga fall känner jag en extrem ångest över att inte kunna träna när jag är sjuk, men nu...nu är jag mer förlåtande. Eftersom jag inte har något annat mål än att hålla igång, så är prestationskraven på mig själv mindre. Jag tränar för att må bra, men jag har inget mål som "stressar" mig. Det är säkert nyttigt för mig, att vara gravid. Får mig att se saker och ting annorlunda. För det sakens skull kommer jag aldrig att släppa träningen, den ligger mig alldeles för nära hjärtat. Men att släppa kraven på sig själv lite, det tror jag bara är nyttigt.

Det är annars än fin linje det där. Att vara motiverad alternativt känna sig pressad. Morot eller piska? Tror inte att nån helt och hållet kan motivera sig själv genom enbart "positiva" faktorer, dvs. morötter. Tror man försöker lura sig själv om man säger att man alltid är motiverad till träning. Att man alltid längtar efter att svettas och ska se det som något positivt. Visst är det bra om man kan känna sig positivt driven. Men för alla som stävar mot någon slags förändring eller annars bara nöter på, så kommer det att komma dagar det smakar skit. Och det är då man väljer, väljer utgående från vad man har för mål. Betyder det tillräckligt mycket så drar man sig dit ändå. Väljer att genomföra träningspasset trots att motivationen tryter. Väljer att ta till piskan.Och det är ju sällan, för att inte säga aldrig, som man ångrar ett genomfört träningspass. Men jag får känslan av att man ofta ser ner på detta. Att använda piskan. Allt ska vara så positivt och roligt och befriande och härligt. Och man ska släppa alla måsten och bara känna att man vill! Fine, lyckas du med detta wow, bra jobbat. Men jag erkänner, jag behöver piskan ibland. Och så länge jag mår bra efter mitt träningspass så spelar det egentligen ingen roll vad som drivit mig dit.

Det jag försöker säga. Träning mår vi bra av. Old news. Stillasittande, inte bra. Funkar endast i korta perioder. Men hur du väljer att genomföra din träning, med vilken attityd och vilken sinnesstämning, det kan variera. Skäms inte för att du ställer högre krav på dig själv ibland. Att du målinriktat och medvetet är på väg någonstans, och att du kanske behöver piskans hjälp för att ta dig i mål. Alla kanske inte förstår dig, men vad spelar det för roll egentligen, det är ju ditt liv. Sen om det kommer en period då du känner att du kan släppa kraven på dig själv. Gör det. Det är också nyttigt. Lyssna på din magkänsla. Vad är lathet och vad är sunt förnuft? Har du kommit så långt att du fått in träningen som rutin, då behöver du inte vara orolig, den finns där och det kommer troligen alltid att finnas där. Därför är jag inte orolig. Snart är jag tillbaka på gymmet igen, och tills dess, hej soffan!