En helg att minnas

I veckor hade jag sett framemot helgen som nyss passerade. Att samla familj, släkt och vänner ute på vårt kära Föglö och umgås och fira Jason när han fick sitt namn, var väldigt lyckat och lyckligt på alla sätt och vis.

I veckor hade jag förberett helgen på alla möjliga sätt, från smått till stort. Och då med hjälp från framförallt svärmor och min mamma. Vi pysslade på i några veckor. Städade torpet där festen skulle vara, städade stugor, tvättade fönster, samlade på mig trasmattor och andra lämpliga föremål, samlade råg, fixade klart den gamla soffan jag började med förra sommaren osv osv. Pyntade och pimpade. Skulle ni fråga Conny sku han säkert säga att jag stressade på som vanligt, men frågar ni mig så tycker jag att jag höll mig ganska lugn. Jag tycker ju att sånt här är roligt. Och jag är så glad att torpet äntligen kom i användning.

Själva helgen sen blev fylld av barnaskrik- och skratt, god mat, vackert väder, fina ord och vacker sång. Conny hade skrivit en sång till Jason som han sjöng i kyrkan och som inte lämnade någon oberörd. Jason sken som solen själv under hela dopet och i stort sett hela helgen. Ja denna helg efterlämnade en drös fina minnen. Och som vanligt säger bilder mer än ord, så resten får bilderna berätta.

Kärlek.

Middag på fredagkväll. Oxfilé och rotsaker. Inte illa.

Mina älskade pojkar.

Busunge och gudbarn.

Jason trivs hos gudfar.

Flocken är samlad :)

Det var "Chester" vi skulle ha som präst om vi skulle ha dop. Och så blev det.

Moster famn är en annan favoritfamn. Och prästen var ganska rolig han också.

Solstråle! Älskade unge!

Gudföräldrar. <3

Välkommen in!

Underbart god middag som svärfar och Jasons storebror fixat.
I det pimpade torpet.

Helgen var ju fylld av djur också, nämligen 4 hundar och 2 katter. Men bara lilla
Bella fastnade på bild.