I en längre tid nu har jag "skrivit" ett blogginlägg i mitt huvud. Jag kan ligga om kvällarna (dom kvällar jag inte kan somna genast) och producera text, men att sen få ner kråkorna i datorn är en annan femma. Det kräver tid, ork och lust. Komponenter som är något av en bristvara just nu. Sonen, nu 7 månader, är väldigt aktiv de stunder han är vaken och när han sover har jag fullt upp att hinna med hus och hem och mig själv. Om jag inte passar på att vila när han vilar. Förkylningen bröt ut igår natt (igen) för lilleman, så sömn var inte prio ett direkt. Inatt sov han tack och lov bättre.
 |
| Sonen tycker om att pussas. |
Den har hänt en del på sistone. Mest jobbiga saker faktiskt. Jag har sagt det förut och säger det igen, november är den värsta månaden på året. För nån vecka sen fick katten sin svans överkörd och kan ännu inte sköta sina behov som han ska, vilket har resulterat i mycket praktiskt bök. Tvättande av soffdynor t.ex. Sambon har ryggont från h*ll och vi vet inte ännu vad som felas han. Själv gick jag in i nån slag grå dvala. Haft svårt att glädjas åt det lilla, något som jag annars försöker så gott det går. Jo den där måndagen då det var snö och gnistrande sol, då kände jag mig levande. Men annars har november mest handlat om att släpa sig fram genom mörkret.
Tack och lov håller det på vänder nu. Snart är julen här (inte stressa inte stressa inte stressa- mitt mantra!), och snart vänder det och vi går mot ljusare tider. Katten håller troligen på att repar sig, idag ryker svansen och vi kommer ha vår egen Sigge Svanslös. Sambon har fått nästa läkartid så förhoppningsvis ska frågetecknet rätas ut så småningom. Och jag själv har bestämt mig. Igen. Men på ett annat sätt nu.
 |
Inte ofta sonen är med till gymmet, för hinner
nästan aldrig med ett helt pass så länge han
sover. Här gick det nästan, men jag fick
avsluta med rodd med åskådare. |
Sen jag blev mamma har det hänt en hel del, inuti. Att återfå den fysiska styrkan har gått rätt så bra, men jag har också insett att det fattas en hel del vad gäller den mentala biten. Den inre styrkan, att tro att jag vågar, kan och duger behöver jobbas med minst lika mycket som den fysiska styrkan. Och det har jag bestämt mig för att göra nu. Tack vare en vän har jag hittat vägar för att ta mig an detta. Så jag ser framemot ett starkare 2016, inifrån och ut.
På tal om 2016 så har jag det skett lite förändringar i mina planer. Jag hade tänkt börja dra pass i februari då min mammaledighet tar slut, men på grund av en lagändring gällande hemvårdstödet så får jag inte jobba extra alls om jag vill ha det förhöjda stödet. Och det vill jag. Så nu kommer jag komma in först på sommarschemat på gymmet, vilket känns lite tråkigt. För jag var taggad att dra igång i vår, och många har också frågat när jag börjar igen. Men å andra sidan har jag ännu mera tid förbereda mig nu. Och lite extra pass kommer jag säkert att dra innan min mammaledighet tar slut. Mitt ordinarie jobb kommer jag att återvända till i slutet av augusti (gulp- det kommer gå så snabbt). Men det känns helt okej.
Jag måste avsluta med något positivt. Igår klarade jag av ett uppsatt mål jag haft, 100 kg i marklyft! Kvar att beta av är bl.a. 100 kg i knäböj, stå på händer och dips utan hjälp. Sen har jag förstås mitt stora mål som jag ska nå till sommaren 2016, men mera om det en annan gång...
