När allt faller på plats

Vintern kom ju äntligen. Men lite skeptiska är
vi ännu till pulkan.

Ni vet den där känslan av att ligga steget efter, att aldrig riktigt hinna med och att alltid känna att man har något som man borde få gjort. NU. Så har jag känt i flera månader. Det kan vara allt från disken som samlas på hög och klockan är 22 och jag vet att jag hatar att vakna upp till diskhögen men samtidigt behöver jag göra mig redo för sängen. Eller träningen som stressas igenom för jag inte vill vara borta så länge för jag vet att sonen är på sitt grinigaste humör och sambon ska dessutom hinna träna. Den där promenaden jag borde gå men dammsugaren ropar också på mig, tvätten som samlas på hög, maten som ska handlas, lagas...osv osv, listan kan göras lång. Jag tror att det flesta känner igen sig, i viss mån iallafall. Och jag känner hur pulsen stiger bara av att skriva ovanstående rader. Och då jobbar jag inte ens, men tiden vill ändå inte räcka till. Men så här om dagen upplevde jag nånting fantastiskt. Plötslig var jag I FAS. Jag hade hunnit med alla måsten och jag kunde ta mig an saker, pö om pö utan att känna en galen stress. Allt bara föll på plats. Och jag kunde andas ut för första gången på säkert ett halvt år.

Hemligheten? Vet inte, men jag anar att det har och göra med att sonen är i en bra period nu, sover ganska länge på dagarna, sover rätt så bra på natten och är ganska lättskött däremellan. Ger sig ut på egna äventyr i hemmet och upptäcker sin värld. Så länge han har sysselsättning (och jag lite ögon i nacken) är han nöjd. Det kommer säkert ändra igen men just nu är det ganska bra. Men största orsaken till att allt funkar just nu är nog ändå mina egna förändringar. 

Under hösten har jag jobbat mycket med att bygga upp min styrka igen efter graviditeten. Och det har gått bra och jag har blivit starkare och starkare. Ändå har det stört mig något enormt att det inte hänt mera med spegelbilden. Jag har försökt, i flera omgångar, att förbättra mina kostvanor, för det är ju där nyckel till förändring ligger. Men det har liksom bara inte funkat. Jag har säkert inte velat det tillräckligt mycket. Men innan julen började jag bana in nya TYDLIGARE och bättre vanor. Och efter nyåret blev det full fokus på målet. Det kan ha nånting och göra med att vi fick vår semesterresa bokad till slut och därmed steg motivationen, och att dessutom sambon är med på samma tåg gör stor skillnad.

Jag kommer inte att hinna nå mitt stora mål till resan, dit har jag långt ännu. Men jag kommer att hinna komma en bit på väg. Och ÄNTLIGEN känner jag att det börjar lossa. Det har bara gått två veckor sen jag började på riktigt och det har inte hänt jättemycket med ändå tillräckligt för jag ska hållas motiverad och se att det händer nu. Jag har en lång väg att gå men ingenting är omöjligt, och jag KAN detta. Något jag måste intala mig själv nu som då eftersom jag under mina misslyckade försök under hösten tappat tron på mig själv lite grann. Så det är verkligen inte läge att svika mig själv igen. Nu är det dags att hålla fokus på målet och inget annat.

Gym i Las Palmas 2013. Brännan och formen var det inget fel på här. I år blir det att åka till södra sidan, och träna benen och rumpan i alla trappor i Puerto Rico. Och  (ett förhoppningvis dugligt) gym har vi på hotellet.

Pottpojken.

För att knyta ihop säcken så kan jag alltså konstatera att i och med att jag sover rätt så bra, äter regelbundet och bra, inte äter socker eller annat skit och tränar bra så funkar också resten av livet. Det är bara så det måste vara. Gällande träningen så följer jag nu alltså Kris Gethins 12 veckors träningsprogram, ett liknade som jag har följt tidigare men det här är ett nyare. Jag saknar basövningarna lite grann men det känns bra att ha ett ordentligt program att följa, det blir inget "lallande". Och jag behövde verkligen variation, Får återkomma till basövningarna sen igen. 

Sist och slutligen ska jag nämna att vår älskade trollunge nu kryper, sitter bra, har börjat stiga upp, säger ma-ma och pa-pa och har varit och flugit till Österbotten och hälsa på moffa i veckan. Kort sammanfattning av vad vår 8-månaders klimp sysslar med just nu. Underbara unge som det är ett nöje att vara mamma till!