onsdag 5 juli 2017

Det är nu.

Så ofattbart långt tid har gått sedan jag lät fingrarna möta tangenterna på detta sätt. Jag har inte haft något att säga. Men ändå massor. Jag kände någonstans att jag blottade mig alltför mycket och behövde hålla tillbaka med en tystnad. Eller så var det bara inspirationen som aldrig infann sig. Men samtidigt har jag saknat att låta ord få flöda på det sätt de gör när jag skriver i bloggen. Mina luddiga tankar får bli svart text på ett vitt underlag och efteråt känns det oftast riktigt bra. Den känslan har jag saknat.

Jag lever i ett semesterparadis just nu. Och jag kan för mitt liv inte förstå att tre av mina fyra semesterveckor snart har seglat förbi. Det känns så otroligt ledsamt att tiden rusar iväg så snabbt, samtidigt som det känns som att sommaren inte har hittat hem ännu. Var detta allt du hade att komma med i år, finska sommaren? Men visst finns det stunder nu som då som jag verkligen njuter av. Och jag kommer alltför ofta på mig själv att jag borde njuta mer. För även om en dag känns värdelös när jag inte får något gjort och bara ligger och slöar på soffan och läser en bok, så är det ju precis det som är charmen. Jag Kan göra det här, för jag har semester och det är helt okej att slöa bort en dag på ingenting.


Men helt stilla står det aldrig i vårt semesterparadis. Vi (mestadels sambon) håller på målar fönster vilket visade sig vara ett större projekt än vi hade tänkt oss. Och dessutom har jag tagit modet till mig och anmält mig till triathlon i augusti. Denna gång olymisk distans (1,5 km simning, 40 km cykling och 10 km löpning). Tidigare har jag endast kört sprint distans (hälften av ovan nämnda sträckor), så det känns som en rejäl utmaning jag har framför mig. Och även om mitt mål är att endast ta mig igenom (ett litet tidsmål finns det väl i bakgrunden), så är jag så otroligt stolt att jag tog tag i detta. För även om jag bara gjort två triathlon så känns denna sport verkligen som "min" sport. Och nu är det dags för comeback! Jag har insett något under våren som gått. Jag måste inte se ut på något visst sätt, så länge jag klarar av de utmaningar jag tar mig an. Det är klart att jag skulle ha lättare att springa osv med ett lättare kroppshydda, men jag är löjligt stolt över mig själv för varje utmaning jag tar mig an och klarar av. Och det är det som är prio ett. Att jag kan göra det jag vill, inte vad vågen spottar fram för siffror.

Så på grund av min kommande utmaning var jag igår och införskaffade en riktig simvåtdräkt. Något jag inte ägt tidigare, så det var minsann på tiden. Idag var jag ut på en liten kort runda i stormen, och hittills är jag mer än nöjd. Nu har jag cykel, våtdräkt och löpskorna här i mitt semesterparadis. Så det blir inte att ligga på latsidan direkt. Och det känns så roligt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar