söndag 27 augusti 2017

Nu är jag tillbaka!

"Det är lika bra att berömma sig själv ifall inte någon annan gör det!". Det sa jag just åt sambon här i soffan och han tyckte det var dagens sanning. Och det tänker jag göra nu. Berömma mig själv. För jag är så otroligt nöjd med min prestation igår.

Nej jag var inte ens nära eliten. Jag kom på 25:e plats av alla 37 mastersdamer. Men att jag tog modet till mig, anmälde mig, tränade i den mån jag hann och tog mig i mål på en tid som slog alla mina förhoppningar. Det är jag löjligt stolt över. Och förutom det, jag körde mitt eget race, och tog mig igenom utan att vara nära väggen och jag njöt faktiskt av vägen till mål. Jag var mestadels lugn som en filbunke när startskottet väl tonat ut.

1,5 km simning, 40 km cykling och 10 km löpning. I mål kom jag på 3.03. Simningen gick aningens sämre än jag hade förväntat mig. Simmade på 32 min och jag trodde jag skulle klara det på 30 min. Det kändes nästan som jag var längst bak för det var så stort gäng framför mig och så några bakom mig. Men när jag väl kom till cykelbytet och såg att ingen i "mitt gäng" (mina systrar och min ena systers två kompisar) hade kommit upp ur vattnet ännu så lugnade jag ner mig, för då insåg jag att simningen hade gått rätt så bra ändå. Cyklade gjorde jag på 1.24 min och där slog jag mina förväntningar, trodde inte jag skulle klara det under 1.30. Och löpningen sen. Jag tvingade mig att inte gå ut för hårt, 10 km löpning är ändå ganska långt, och jag ville inte möta väggen. Så det kändes som att jag lunkade mig igenom hela momentet, men sist och slutligen landade tiden jag på 1.02. Något jag aldrig trott jag skulle klara av eftersom löpning är min svaga länk och den har varit seg i sommar. Men nu hade jag faktiskt samma tid på 10 km som jag hade på sjöjunfruloppet i maj. Så ja, jag är mer än nöjd.

Det är så skönt att ha detta gjort, och att jag visade mig själv att jag kan fast jag trodde att jag var i så dålig form. Jag visste i och för sig att jag hade det inom mig, men en tid under 3.10 hade jag inte vågat hoppas på.

Mental styrka, oj vad det är bra att träna den! Utmaningar som detta stärker verkligen psyket. Nu känner jag mig mer nöjd med mig själv än jag gjort på flera månader. Kanske t.o.m år. Med andra ord, I´m back!

Tre systrar innan start....
...och någon timme efter målgång.



1 kommentar:

  1. Hej! Jag skulle gärna vilja använda några inlägg ur din blogg som forskningsmaterial för min doktorsavhandling om språkanvändningen i finlandssvenska bloggar. Jag hittade tyvärr ingen e-postadress att skicka mer information till, så om detta låter intressant ber jag dig att höra av dig till mig per e-post (lierkrst@student.jyu.fi) inom november månad.

    SvaraRadera